Under den lugna korkeken

Villkorslös omsorg träffar flest behov

2011-11-02T21:46:00.000+01:00

Fullständigt oacceptabelt att skära ner på vården och äventyra patientsäkerheten. När det saknas personal och det förekommer överbeläggningar är det fara å färde. Konsekvenserna blir oöverskådliga och människors liv och hälsa står på spel. En anhörig säger till DN:
- Gud, vad vi har gråtit. Vi har ringt till chefer, försökt få hjälp av facket, men inget har hänt.

Själv skulle jag aldrig vilja bo så här när jag blir gammal. Jag gillar effektiviseringar och smarta lösningar, men aldrig på bekostnad av att människor får lida för att de är gamla och sköra. Nu finns det inget system som är så smart som människan i sig. När systemet skadar människan så är det också ett stort ansvar att reagera. Det tycker jag barn- och äldreminister Maria Larsson gjorde i Aktuellt ikväll. Hon visar på de redskap som finns till förfogande när människors liv står på spel - och de verktygen är inte tandlösa.

Det politiska i detta är att verktygen används på rätt nivå när det finns problem. Det går inte skilja mellan offentliga och privata vårdinrättningar, utan det är viktigt att se till saken - och inte till strukturen.

Här tycker jag socialdemokraterna lätt har en övertro på att lösningen ligger i det generella - för alla - i det offentliga men jag tror mer på att lösningen ligger i situationen. Det blir lätt en obegriplig gröt om det generella perspektivet ska styra i alla situationer. I universitetet för glömska lärs detta ut.

Det viktigaste är att människor ska lära sig att hantera olika situationer. Det finns nog ingen situation som är särskilt lika än det enskilda motivet som finns hos människan. I bankvärlden finns girigheten som ett spöke som lockar och bedrar banktjänstemännen. Då får spararna ingen utdelning. Om girigheten ska styra i vårdsektorn så skulle det snabbt straffa sig för patientens hälsa.

I vårdvärlden finns behov som behöver mänsklig omsorg. Omsorg är något som inte kostar och går att ge villkorslöst. Det är då den träffar som mest rätt eftersom behoven oftast är osynliga och svåra att se. Förnekelsen är som sagt det förhärskande tillståndet.

Kompetens handlar om kunskap. Det är när längtan att visa omsorg som kompetensen kommer i sitt rätta element. Men om kompetens är det enda som styr så blir det lätt högmod som går in i situationen, eftersom det är lättare att säga att problemet inte finns än att visa omsorg.

I mitt landsting Sörmland går vi back med -246 miljoner kronor och backar in i framtiden med ett underskott för 2012. Här kan en krismedvetenhet vara på sin plats i syfte att skapa en ansvarskänsla för att inte slösa på resurser i onödan.

Ett sätt att hantera detta är att beräkna kostnaderna på en gång. Själv skapade jag en medvetenhet genom att varje gång jag handlade något så skrev jag ner vad jag köpte. Då i ett block som jag hade med mig. Jag kunde se i min budget att jag sällan gick på en mysig restaurang, så jag valde att gå på restaurang där jag ökar min trivselkänsla istället för att gå på ett snabbmatsrestaurang med orange färger som skapar matstress. En ganska enkel prognos att upprätthålla. Fyra snabbmatställen med orange och röda färger som höjer pulsen blev en (1) fin restaurang istället med gröna och blå färger.

Den fina restaurangen blev också något att se fram emot. Ungefär som en resa till Thailand eller kulturomväxling till USA.

Sedan såg jag till att aldrig ta nya lån. Inte låna pengar av någon, utan se till att jag alltid hade täckning för vad jag gjorde. En skuld är när jag lånar och vet att jag inte kan betala tillbaka. De utgifterna ströp jag genast - även om de inte var många så var det skönt att strypa den möjligheten.

I kvällens Aktuellt 21 visar det sig att både banken kan ta på sig skuld genom att inte ge någon utdelning och att vårdinrättningar kan ta på sig skuld genom att inte ge vård och omsorg. Det är viktigt att den skulden rättas av de som har ansvaret för den.

Bloggar: Peter Andersson, Alliansfritt

011111 - tisdagskrönika om ekonomisk kris och medberoendesjukdom

2011-11-01T19:53:00.000+01:00

Stor ekonomisk oro råder just nu när finansiella marknaden hamnat i vajning. Premiärminister George Papandreou har planer på att lämna eurozonen i en folkomröstning. Arbetarna i Grekland ska betala för ett bidragssystem i likhet med de skulder som växer på skulderna. I princip en omöjlig situation.

Alliansen med kristdemokraterna har tagit ansvar för Sverige. I fem år har vi varit med på att rusta upp Sverige. Istället för ett generöst bidragssystem har vi tagit ansvar för de problem som gör att människor vill arbeta istället för att lura systemet.

Istället för att lova allt till alla har kristdemokraterna valt att halvera kostnaderna till tandvården. Sedan 2008 har de som betalar mer än 3,000 kronor fått kostnaderna därefter halverade. En liten sak kan tyckas, men för den betalar flera tusen i sjukvård är det ett välkommet bidrag. En annan liten sak som fått hela sjukvården att vilja prestera mer är kömiljarden.

Idag får uppemot 80 procent vård inom tre månader. Visserligen finns det i de politiskt röda landstingen ett motstånd till rehabilitering och en större vilja att människor går sjukskrivna, men även de landstingen har fått ökad viljestyrka för minskade ohälsotal. Kostnadseffektivitet har blivit ledord i likhet med att kraven har ökat från allmänheten mot den politiska ledningen.

En del vård kostar – annan vård kostar inte. Självhjälpsrörelsen kostar sällan mycket och mycket hänger på egen villighet att tillfriskna från ett barndomstrauma. En del förmår att ta emot hjälpen från omgivningen medan andra behöver få hjälp att veta vad tillit är för något.

Barn som lider i hem med alkohol- och narkotikaberoende är något som sällan uppmärksammas. De saknar en garanti för att få hjälp, utan tvingas vänta till vuxen ålder för att få någon som förstår deras inre förtvivlan och behov av självkänsla för att växa som människa. I vuxen ålder har bitterheten blivit fullmogen.

Barnen får vänta mer än tre månader. Lärarna är de första som agerar. Får agera kompenserande förälder och det är först när klassrummet är oregerligt som läraren ger upp och larmar omgivningen. Ofta är det försent då. Barnets tillit till omgivningen är begravt under lager efter av lager av bristande kontaktförsökt med omgivningen.

Flickorna kanske blir sexuellt utnyttjade och/eller agerar gränslöst, eller blir duktiga och överdrivet ansvarskännande och inåtvända och försvarar de som står dem närmaste med sitt eget liv. Pojkarna vänder vreden utåt och frestas att gå över i kriminalitet och söker kickar efter kickar som går mot självdestruktivitetens rand.

Vad gör staten? För kommunerna är de här barnen en enorm belastning för budgeten. Landstingen skjuter bort problemet till socialtjänsten. Politikerna blundar och tycker att problemet inte hör hemma i den dagliga politiska världen.

Nu är SOU 2011:35 ett steg i rätt riktning, även om den är behäftad med sina brister. Sjukdomsbegreppet behöver bli mer utrett ur ett familjeperspektiv kan jag tycka. Kompetensen öka. Gerhard Larssons uppdrag är att förbättra individens tillgänglighet för rätt insats vid rätt tidpunkt. Tydliggöra kommunens och landstingets ansvar för centrala länkar i vård- och stödprocessen. Tydliggöra kommunens och landstingens ansvar för olika målgrupper. I begreppet ”Samsjuklighet” tycker jag medberoende borde bli accepterat eftersom det är direkt sprunget ur ett familjeperspektiv.

En medberoendesjukdom utmärker sig av alltför mycket kontrollerande av omgivningen i vuxen ålder. En medberoendesjukdom innebär att barnet tar på sig föräldrarnas ansvar när de är aktiva i sitt missbruk. Ungefär samma sak som Cesar Millan försöker poängtera för hundägaren att det är hans ansvar att vara ledaren och inte hundens. Människor fascineras över kunskaperna i överföring av bestämd och vänlig energi. I ett hem med medberoendesjukdom får barnet bära föräldrarnas förnekade känslor. De uttrycker sig i bestämda roller där offerrollen är utpräglad.

I en frisk familj blir individerna starka, medan i en sjuk familj blir individerna svaga. Från politiskt håll så tycker jag familjerna ska stärkas och inte utnyttjas. Kristdemokraterna kallar detta för politikens gränser. I Sovjetunionen utnyttjade den politiska ledningen barnen som angivare genom att köpa deras lojalitet genom medlemskap i en gemenskap. Den politiska ledningen utnyttjade människans rädsla för att vara utanför till den grad att barnen angav sina föräldrar.

Medberoendesjukdom har varit svårt att acceptera för samhället, eftersom det omfattar så många familjer. Det är lätt att lägga ett ekonomiskt perspektiv på detta, men en människa som insjuknat i medberoendets slutstadium är sällan intresserad av pengar. De är intresserade av hopp när de slutat tro och undrar varför kärleken rinner från deras själ som är som ett tomt hål. Det är därför jag tycker att det ska vara något som blir medvetandegjort på politisk nivå. Även om många som sitter bakom styrspakarna i samhället har själva problem med ett mindre beroende eller riskbeteende.

Ett barn som växer upp till en missbrukare behöver få hjälp att identifiera sina egna rädslor. Det ska inte behöva ta 36 år eller hela livet innan hjälpen kommer till undsättning. Själv fann jag hjälp bortom politiken och sjukvården – och det är där jag tror de största visionerna odlas för individen. Det är där tilliten får störst chans att växa.

Fler som vet, ser och växer är framgång

2011-10-31T14:38:00.000+01:00

Det är många tankar som far genom huvudet. Har lyssnat via YouTube på Göran Hägglunds uppmaning från partifullmäktige 28 oktober om att satsa på barn och ungas uppväxtvillkor och att vara rädd om partiet. Budskapet från valrörelsens reklamfilm gör sig påmint.

Senaste Novusmätning skriver:

Efter att ha legat under fyraprocentspärren i de två senaste mätningarna ökar nu Kristdemokraterna 0,8 procentenheter och får i mätningen stöd av 4,5 procent av väljarna.

Hur mätningen ska tolkas är oklart, men att helt utesluta den från dagens partiledarfråga är omöjligt. Själv tolkar jag stödet som något positivt för Göran Hägglund.

Nu följs utvecklingen inom KD av största noggrannhet av omgivande politiskt intresserade. Med visst gillande och ogillande, vilket SvD lyfter fram i intervju med kristdemokraternas partisekreteraren:
- Vi har valt en tuffare linje, och sticker ut lite mer, säger Acko Ankarberg Johansson, som tror att alliansförespråkarna har ”dubbelbottnade” känslor inför taktiken.

Samtidigt så vill kristdemokraternas valberedning träffa representanter för partidistrikten för att diskutera om vem de vill ha som partiledare. Om processen kommer att vara öppen eller stängd är en fråga för varje lokalavdelning eller distrikt.

Här finns mycket starka kritiska röster. En del väldigt vältaliga. På sätt och vis är politikens värld överfull av vinster och förluster, segrar och nederlag. Ett sätt att hantera detta är att visa omsorg för varandra. Då behöver processen inte bli så downsizing och inriktad på överlevnad för skrivbordskramare och ögontjänare. Något som Fredrik Reinfeldt anklagar socialdemokratisk partiet för i sitt stämmotal när han hänger ut arbetsförmedlingens generaldirektörers politiska läggning.

Just nu ligger de flesta lågt och inriktar sig på opinionsmätningar och andra mätbara aktiviteter.

Själv tror jag att kristdemokraterna kommer att lyckas med att växa av den här processen. Det är en utmaning och en överstimulering, men också en möjlighet till återhämtning efter kompetenstvivel och konkurrens.

Fler kommer veta mer, fler kommer att se mer och fler kommer att växa mer.

Är barnets naturliga plats på arbetet?

2011-10-26T14:23:00.000+02:00

Enligt en undersökning som är beställd av familjeliv.se visar att varannan vill vara hemmafru på heltid. På tal om opartiska statliga medier, SR vrider försmädligt frågan till "är kvinnans naturliga plats hemmet?". Emma Henriksson (KD) var snabbt ute igår och skrev i ämnet på Aftonbladet:

Proffstyckare och sociala ingenjörer förfasas. (---) Vi kan idag se vad långvarig vardagsstress leder till i form av psykisk ohälsa hos både barn och föräldrar. Det är något som ökat trendmässigt under flera år. Är det då så konstigt att alltfler tycker att det är ett pris som är för högt att betala?

Nu känner jag idag flera som jobbar halvtid. Både mammor och pappor, eftersom de vill dela tiden med barnen. Egentligen är det inget konstigt. Livpusslet behöver falla på plats i sin egen tid ungefär lika smidigt som höstlöven faller till marken. Det är inte längre endast HUR tiden ska räcka till som är viktig. Det finns säsonger i livet likt höst, vinter, vår och sommar - även om den här hösten varit mer lik sommar. Medvetenheten om VAD som står på spel är större hos dagens föräldrar. För att pusselbiten sedan ska falla riktigt på plats är det viktigt att veta VAR den ska vara och i relation med VEM.

En retorisk motfråga som SR borde ställt till föräldrar kunde formuleras som: Är barnets naturliga plats på arbetet?

Erfarenheterna från 1990-talet då frekvensen av sönderstressade människor fullkomligt exploderade och som resulterade i att Försäkringskassan - statens trotjänare - havererade. I Sverige fick vi till och med en politik som utgick från detta i och med Alliansen ville ge människorna som gett upp hoppet med arbetslivet en andra chans. Ungefär som att kliva upp på hästen efter att ha fallit av den. Det var ingen lätt uppgift. Personal inom vård, skola och omsorg, IT-branschen och finanssektorn hade efter 5-15 års intensivt arbete kastat in handduken. Livet var över.

Förlusterna var stora. Samhällsekonomiskt en epidemi. Källan för återhämtning var uttömd. Personlighetsförändringen bestod i negativism, cynism och oengagemang i relation till andra kombinerat med en förlust av i princip allt det som får livet att fungera. Jag skulle vilja stanna ett tag kring förlusten och räkna upp några exempel. Vad som försvann var den naturliga förmågan 1) att reflektera sig själv med andra, som psykoanalytiskt kallas för en sund balans mellan förtätning och förskjutning, 2) att vara självständig genom egna bidrag och 3) en fungerande förmåga att förstå en djupare innebörd av vad som är arbete.

Tydligaste är det engagemang som fanns kring barnen. Föräldrar som var sönderstressade förlorade förmågan att ge barnen spegling, bygga upp deras självständighet och ge dem en djupare mening om arbetets innebörd. Att vara en workaholic, eller beroende av att missbruka aktiviteter och stärka en narcissistisk ådra hos sig själv, är lika listig, falsk och stark som alkoholismen och andra beroenden.

Arbetslinjen hänger djupt samman med relationslinjen, brukar kristdemokraterna hävda. Även om barnet inte har förmågan att betala föräldern med pengar för dess tjänster - så är arbetet föräldern gör likvärdigt med annat betalt arbete. Det betalda arbetet är speciellt. Faktum är att det arbete som föräldern gör hemma med barnet också är ett naturligt och självklart arbete som återspeglar sig och även behövs på arbetsplatsen.

På tal om lön. Senast häromdagen så visade några kollegor till mig bilder på sina barn. De var i varierande ålder, var välmående, hade någon form av sysselsättning eller studerade och stod med god fot till livet. Det är lön om något!

Kristdemokraterna ger stöd till familjer som vill att livspusslet ska falla på plats så att flera får ut så mycket av livet som möjligt. Försäkringskassan blir inte en avstjälpningsplats för människovrak, utan här är det rehabilitering och möjliggörande för ett bättre liv genom god och effektiv sjukvård och egna verktyg att hjälpa sig själv. Barnen måste inte lämnas bort i förtid till barnomsorgen för att socialiseras.

Så, lite retorik igen. En vuxen persons speciella plats är arbetet, men dess naturliga plats är hemmet. Det är där det stora hemläxan sker. Det är där barnen växer upp och det är där de får kontakt med de två viktigaste personerna som formar deras liv - mamma och pappa.

Största väljarflykten någonsin

2011-10-24T14:59:00.002+02:00

SvD visade igår flera saker. Analys av ett magplask, som Johan Westerholm uttrycker, är mild omskrivning som handlar om den största väljarflykten någonsin. Adressen som opinionsvindens väljare hamnade på är ”det enda arbetarpartiet”. 25,5 procent är det lägsta stödet socialdemokraterna noterat sedan Sifo bildades 1967.

Faktum är att S minskar 9,5 procentenheter och M ökar 6,6. Alliansens mindre partier får KD och C ökar 0,6 procentenheter medan FP minskar 0,7.

Själv var jag också på samma möte och lyssnade på Erik Ullenhags analys om den väljargrupp som stannar i partiet i vått och torrt. Att S faller inom samma trendram är naturligtvis förödande för deras parti, men för M är det en stor glädje.

Kristdemokraterna ökar med 0,6 procentenheter. Hamnar precis på 4-procentsspärren. Det går åt rätt håll. För sittande partiledare, Göran Hägglund, är numera opinionsvindarna viktiga. Tidigare har opinionsvindarna inte varit lika viktiga, eftersom KD inte varit en självklarhet i hetluften där väljarna flyr eller tillkommer.

I opinionskänslig vind finns det som Håkan Juholt säger både en kris och möjlighet när han försvarar den avvikande trenden.

Nu har Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund varit de partiledare som funnits längst i Alliansen. KD har ideologiskt sett en familjepolitik som bygger på värderingar istället för att det är ett föremål för manipulation. När KD var som störst i slutet av 1990-talet så var det också en tid då V gick framåt.

Skulle Lars Ohly och Göran Hägglund stå sida vid sida i liknande diagram som i SvD skulle det blir tydligt att familjen blivit en bortglömd fråga för svenska väljare. Möjligtvis inte i Jönköping eller Norrbottens län, men bland Stockholmare så är KD:s politik inte så relevant att den når över 10-procentspärren.

Jag tror på att det behövs ett nytt område att utveckla än den politik som ligger fast från 1990-talet som idag är partiets inriktning. Här tror jag på Gerhard Larssons utredning som hanterar den undervegetation som finns i de människor som fastnat i missbruk eller är uppvuxna i missbruksmiljöer. Jag tror mycket på den värdegrund som finns i Mia Törnbloms "självkänsla".

Mycket av detta är stora ämnen som lätt buret kan bli lätt vunnet hos väljare. Kan kristdemokraterna ge väljarna en bättre bild av sig själva och en bättre känsla inför sig själv, utan att tänka på att det bara är underhållning eller på film eller i reklamen, utan något i verklighetens möten så har vi nått långt.

Då är "De som viskar" en bra utgångspunkt för att förstå och komma till insikt. Exempelvis finns det finns en djupt inrotad uppfattning att vi hellre bygger 500 meter under jorden är 500 meter ovanför marken i Sverige som har många likheter med kommunismen eller bristen på bostäder. Ett citat från nyss angivna länk:

Kollektivlägenheterna var kommunistiska samhällen i mikroformat. Genom att tvinga folk att dela på bostadsyta trodde bolsjevikerna att de skulle kunna göra dem kommunistiska i sitt tänkande och uppförande. Privata bostäder och ägodelar skulle försvinna och familjelivet skulle ersättas av ett kommunistiskt broderskap och sätt att leva samman. Individens privata liv skulle bli föremål för kontroll från dem man hade i sin närhet.

Många valde därför att bo i grottor, jordhål eller liknande för att få ett privatliv värt namnet. Om barnen står det:

Att prata var farligt i det här samhället. Om man utanför hemmet återgav diskussioner som hade förts inom familjen riskerade man att bli arresterad och satt i fängelse. Barnen var den största anledningen till fara eftersom de var pratsamma av naturen men för unga för att förstå den politiska innebörden av vad de hade hört. På i synnerhet lekplatser florerade angivarna.

”Vi blev ombedda att vakta vår tunga och att inte prata med någon om vår familj”, erinrar sig dottern till en bolsjevikfunktionär på mellannivå i Saratov: ”Det fanns vissa regler när det gällde att lyssna och prata som vi barn var tvungna att lära oss. Det vi hörde de vuxna säga med en viskning och det vi hörde dem säga bakom våra ryggar visste vi att vi inte fick föra vidare till någon annan.”

Ett sätt att få människor att bli mer anpassade - eller passiviserade - var en ökad alkoholkonsumtion. I samtal med människor som besökte Rumänien under kommunismens tid så var näst intill hela befolkningen försupen. Alkoholmissbruket blev således ett vapen i kommunismens händer. Alkoholens effekt splittrade familjen och gjorde de vuxnas åsikter värdelösa och barnen illojala.

Boktiteln "de som viskar" kunde lika gärna varit "de som super", men sätter istället fokus på det bristande samtalsklimatet i det kommunistiska förtrycksapparaten. Det var bestämt ovanifrån och de som talade illa var folkfiender. Frågan är när svenska folket ska fly från kommunismen? Inte bara skratta åt problemen, utan göra något åt det.

Media: Exp, AB, DN,

En maktmissbrukare mindre

2011-10-21T15:43:00.002+02:00

Moammar Gaddafi (al-Qaddafi) är död. Stendöd. DN visar i ett stort pappersuppslag ett blodigt ansikte - som knappast passar in i Facebook. Tyrannen är äntligen borta. Nu tror jag inte de flesta avskyr Gaddafi personligen lika mycket som hans beteende att inte släppa taget om makten. Det beteendet är inte särskilt trevligt.

En del hänger ihop med separationsångest. I Gaddafis fall så blir han utpekad som nyckfull narkoman av Stina Dabrowski som mötte honom personligt 1990 (AB). Nu bäddade Moammar Gaddafi sin egen grav genom sitt våldsamma beteende, men han valde att dö i sin egen uppväxtstad Sirtre där han tillfångatogs och torterades till döds (SvD).

Det blir alltså inget politisk efterspel där Moammar Gaddafi ställs inför rätta, som påminner om den summariska rättegång som fanns mot den rumänske kommunistledaren Nicolae Ceausescu 25 december 1989 som under sin tid i makten beordrat militären att skjuta på demonstranter.

Politiker som missbrukar makt är aldrig bra för medborgarna som förr eller senare riskerar att ta ut sin hämnd. På sätt och vis är det rättvist, eftersom myndigheterna redan är söndermanipulerade av politikern och då finns bara gatans logik kvar - och den är öppen och brutal. Hur ska en myndighet som utövat diktatorns makt återupprätta förtroendet för att döma diktatorn?

Ändå är detta vägen som Libyen behöver gå. Återupprätta förtroendet för en oberoende rättsväsende, för självständiga journalister, för politiker som är valda av folket att företräda deras intressen. Det behövs nog ingen vetenskapsman för att förstå att libyska folket står inför en stor uppgift. Ändå är det skönt att 42 år av statsterrorism är över.

I fallet Nicolae Ceausescu så var han statschef från 1967 i Rumänien. Moammar Gaddafi styrde Libyen från 1969. Det tog alltså 22 ytterligare år från 1989 innan Gaddafieran tog slut. Rumäniens geografiska närhet till Europa avgjorde att de kastade kommunismen överbord och adopterade demokrati. Men, deras ekonomi var redan körd till botten. I Libyens fall så finns det gott om tillgångar som lär behövas för en ny arabisk demokrati ska växa fram.

Det finns trådlösa internetanslutningar för att demokratin skulle få fäste. Det värsta hotet mot hjärntvätt. Enkla bilder på Facebook som visar hur ett hem eller hus kan se ut för en vanlig människa i Europa. Twitterkommunikation mellan medborgare som stärkte samhällsdialogen och blottade Gaddafis sårbarhet.

Naturligtvis väcker det här frågan om NATO:s tillbakadragande. Det blir det första krig som Sverige deltagit i och vunnit. Här gjorde heller Barack Obama inte sin föregångares misstag med en stor militär intervention likt den i Irak. Så visst har världen blivit lite klokare med åren. Inte bara USA utan även Sverige - även om det är med en ambivalent Juholt.

Desirée Pethrus, Kristdemokraternas utrikespolitiska talesperson, tycker att det bästa hade varit om Gaddafi hade ställts till rätta, men att det nu är viktigt att stödja libyerna i deras arbete mot demokrati och mänskliga rättigheter.

Det är naturligtvis inte en dag för tidigt.

Bloggar: Tokmoderaten

Främling och Die Mauer

2011-10-20T15:29:00.001+02:00

Det händer en hel del inom kristdemokraterna. I går medverkade Emma Henriksson på Aktuellt ifråga om om äldre som utvisas från Sverige. Här är jag övertygad om att kristdemokraterna kan nå framgångar med att mjuka upp regelverket för att skapa undantag likt i sjukförsäkringen. Politik handlar om att anpassa lagar och regler för människor - inte tvärtom. Kristdemokraterna är noggranna när det gäller politikens gränser.

Igår var jag på SKL och hade förmånen att träffa Emma Henriksson och berömma henne för sina insatser. Dessutom hann jag prata med Bengt Germundsson som meddelade att Kronobergs län nominerar Mats Odell till partiordförande, Ebba Busch som 1:a vice och Bengt Germundsson som 2:a vice (SR).

Det är naturligtvis mycket som står på spel kring detta. I åtanke finns moralkakor om vad som är det bästa för partiet - och även för vad som är bäst för Alliansen. Riksdagsledamoten Pernilla Gunther (KD) lyfter i Dagen fram vilka som åker ut riksdagen, men även att Mats Odell riskerar att bli uthängd.

I så fall blir det rockader i riksdagsgruppen för dem som är statsrådsersättare; Caroline Szyber, Irene Oskarsson och Andreas Carlson försvinner, medan andra kommer in. Om Mats Odell inte blir vald till partiordförande, är det troligen omöjligt att han kan vara kvar som andre vice ordförande, gruppledare eller som utskottsordförande. Det blir alltså konsekvenser.

Samtidigt tror jag debatten är nödvändig för partiet. Motståndet internt är tämligen väntat. Inget är gratis. Nu tror jag utomstående gillar Göran Hägglund som de gillar Carola. Hon sjunger bra. Hon får följa med under huvudkudden. Sedan tar det stopp någonstans med bekräftelsen.

En öppen process ökar tydligheten. Det aktiva lyssnandet skärps. Frågorna blir viktiga och vägledande oavsett vem som blir vinnaren. Reflektionerna blir fler hos inom- och utomstående. Från socialdemokraterna och moderaternas håll är kristdemokraterna helt plötsligt heta. Vad gör dem, undrar de. Tänker de avsätta sin ledare?

Kanske ökar detta bekräftelsen från väljarna? Stödrösterna får sluta skolka under mandatperioden? Diskrepansen blir mindre. I Novus senaste mätning (PDF) ökar kristdemokraterna för första gången (+0,8) på länge och skulle därmed inte åka ur riksdagen.

Nu är det inte slutgiltiga summeringen. Redan vid valutgången 2010 förstod jag konsekvenserna av att processen skulle bli mycket svår. En smärtsam process som det gäller att vinna det bästa ur. Förhoppningsvis ingen Die Mauer där låtjaget blir nedskjutet. Istället en nyfiken undran om vad främlingen döljer.

Engagemanget ljuger aldrig

2011-10-17T14:52:00.000+02:00

Det har varit mycket skriverier om Håkan Juholt. Det är på sin plats, eftersom socialdemokraterna är det största partiet i Sverige. Sedan har Carl Bildt hamnat i blåsväder på grund av två fängslade journalister i Etiopiens huvudstad Addis Abeba, då i det beryktade Kalitifängelset. Det är också på sin plats, eftersom moderaterna är näst största partiet i Sverige.

Här är utgångspunkterna att staten skyddar svenska medborgare utomlands även om de är vänsterextrema journalister. Även om de ägnar stor tid och kraft till att smutskasta den hand som hjälper dem. Statens uppgift är att ha överseende.

På Newsmill ägnar Carl Bildt tid åt att försvara sig från irriterande påhopp. DN har slagit två flugor i en smäll genom att låta en del av smutskastningsdrevet mot socialdemokraternas partiledare spilla över på Alliansens utrikesminister.

Det socialdemokratiskt vänligt sinnade SVT diskuterade Håkan Juholts come back i vänligaste ordalag i morgonsoffan. Frågan är naturligtvis om Juholt också kommer möta allmänheten, eller om han gömmer sig i partilokaler runt om i landet där han har störst stöd?

Nu tillbaka till Bildt. Där tror jag det är svårt att jämföra Carl Bildts styrelsemedlemskap i Lundin Oil med reseräkningar och bostadsersättning till Håkan Juholt. Det är stor skillnad mellan att göra nytta och girighet. De behöver sättas in i en historisk kontext.

Många av de frågetecken sin blir resta idag går tillbaka till det oljeembargo som riktades mot apartheidregimen i Sydafrika i FN:s generalförsamling 20 november 1987. Då var det 130 länder som röstade för och 4 emot och 12 som avstod. De som röstade emot var USA, Storbritannien, Västtyskland och Frankrike. Var de länderna i och med detta rasister?

Då var Shell det svarta fåret i de kretsar där globala vänstervindar hade sitt starkaste fäste. Då fanns ett starkt kommunistiskt engagemang mot företag och enskilda initiativ som utmanade staten. Då fanns inga upplysande böcker om Stalins utrensningar av företagare som livnärde sig på marknaden. Att oljeembargot gick hand i hand med kommunistiska krafter var anledningen till varför de allierade valde att rösta emot.

Den kommunistiska propagandan var enkel, vilket den svenska vänsterrörelsen använde sig flitigt av. Det var girigheten som var drivkraften bakom privata intresset - som aldrig fick likställas med personligt engagemang. Intresset ljuger aldrig, var boktiteln till en beskrivning om maktkampen på Sveriges Radio. Därför skulle egendomar delas med varandra, något som författaren Oloph Hansson beskriver skedde diskret i den hierarki som växte fram på SR. Att det fanns något som heter företag som gör nytta i samhället existerade inte. Det var ett girigt intresse.

Därför pekades företagarna ut som egennyttiga och deporterades bort i Stalins Sovjetunionen. Kvar fanns bara ett alternativ - staten - i Sverige också landstingen och kommunerna. Engagemanget var gott inom den ramen och kallas i Sverige vackert för "kommunalt självstyre" som lade beslag på människors sinnen och de gemensamma resurserna. Intresset var företagarnas största morot och per automatik något fult.De kommunala upphandlingar var avgjorda i förhand. Korruptionen förnekades. Marken var stängd för företagarna. Skatterna var och är motsägelsefulla och krångliga. Exempelvis, varför måste ett litet företag betala skatt i förväg utifrån påhittade inkomster? Varför måste ett litet företag ta de största riskerna och betala för osäkerheten?

Hur kommunismen drabbade företag finns tydligt beskrivet i flera nedtecknade människoöden i boken ”De som viskade” av Orlando Figes. En vittnesskildring som aldrig nådde samhällsvetenskapliga fakulteten under den tid jag studerade på 1990-talet.

Att det sedan var Stalin som byggde upp en underrättelseapparat som senare kom att ta över efter kommunismen är i sig mer tragisk än underhållande. Girigheten blev kommunismens största fiende. I den kommunistiska strävan att utplåna girigheten fördubblades den istället. Människor fick lida och dö, trakasseras, deporteras och torteras, medan den kommunistiska ledningen lade beslag på folkets tillgångar. Några få tog allt. I förespeglandet av ett högre syfte som skulle göra nytta för alla naturligtvis, men som aldrig infriades.

Till skillnad mot Sovjetunionen som inte existerar på kartan så finns Shell kvar i Sydafrika. Hade det varit av ren och skär girighet hade de aldrig existerat. De gör nytta idag. Inte i morgon. Vad hände med rasistanklagelserna? Även de blev uddlösa med tiden. USA har som bekant en president i Barack Obama. Oljan blev aldrig anledningen till varför USA anföll Irak, som mycket senare ledde till att Nato hjälper Libyen. Något som vänsterjournalisterna siade om då. Idag är Sverige delaktig i bekämpandet av statlig terrorism. Idag är Sverige närmare demokratin än någonsin tidigare.

Det är uppenbart att vänsterextrema journalisterna gjorde fel och att de nu får stå för sina handlingar. Det är också uppenbart att den etiopiska rättvisan inte liknar den vi har för svenska medborgaren. Etiopien är ett land bortom demokratiska principer.

För en mer öppen, positiv och inbjudande näringslivspolitik så rekommenderar jag näringslivsminister Annie Lööfs blogg och näringslivsbloggen. Engagemanget ljuger aldrig.

Media: DN, DN, AB

Historiskt moras för S

2011-10-16T17:40:00.000+02:00

SÖNDAGSKRÖNIKA Historiskt ras för S i veckan, basunerar SvD ut sitt budskap. S minskar och M ökar. Samtidigt basunerar DN ut att Carl Bildt anklagas för bristande trovärdighet. Från mitt eget parti har Désirée Pethrus sagt att det är rimligt att det finns ett politiskt uttalande. Kristdemokraterna är ju som sagt duktiga på veta vilken nivå saker och ting hör samman och växelverkan där emellan.

Nu är de mekanismer som styr informationen och ryktena om själva maktspelet bakom kulisserna svårare att genomskåda. Uppenbart är som SvD skriver att drevet mot Juholt drivs inifrån S. Helt plötsligt blev det tydligt att det var en intern S-fråga som damp ner på bordet. Från KD-håll har det varit tyst i frågan om kritiken mot Håkan Juholt. Det tycker jag passar sig - bortsett från mitt inlägg då. Själv har jag beklagat och sagt att jag tycker att det är tråkigt. Jag har också förstått att Håkan Juholt mer eller mindre befinner sig i chock, vilket också var något som Mona Sahlin starkt varnade honom för när han tillträdde som partiledare.

Nu sade Lars Stjernkvist (S) i Norrköping i SVT i veckan att det handlade om girighet och är oförsvarligt (SVT). Även från mitt eget län, Göran Dahlström (S) i Katrineholm, sade att Håkan Juholt borde avgå (KK). Det senare blev mer eller mindre påtagligt i tisdagens landstingsstyrelse där socialdemokraternas landstingsgrupp samlades för att samtala frågan. Det kändes nästan overkligt att få vara så nära händelseutvecklingen - även om jag stod en bit på avstånd.

Vågorna gick minst sagt höga. Senaste jag mött på liknande starka reaktioner var när Olof Palme gick bort. Det tycker jag ger perspektiv på hur viktig frågan är för socialdemokraterna, vilka förväntningar och vilken stark tilltro de har till sin ledare. Nog om detta.

För kristdemokraterna var partiledarfrågan förra veckan ett återkommande samtalsämne i medierna. Nu flyttas fokus bort. Istället blir Håkan Juholts agerande en rejäl tankeställare. Partiledare växer inte på träd. Att vara partiledare är förenat med en hel del risker. Här väljer partiledning och parti själva vem som ska företräda dem i ur och skur med sina personliga brister.

Kraven från allmänheten blir också tydliga. Personlighetsbristerna finns där och frågan är hur individen själv hanterar dem. Mognad och förtroende verkar fortfarande hänga ihop.

Centerpartiet har valt en väg som jag tycker är positiv. Mycket handlar om att Maud Olofsson avgick självmant. Nu valde Göran Hägglund sitta kvar och ha en öppen maktkamp. Här tycker flera som håller på Göran Hägglund att debatten blir destruktiv.

Kanske är det avsaknaden av attraktiva företrädare inom kristdemokraterna?

Fortfarande har medierna inte gjort någon analys av de olika företrädarna som nu ställer de sig bakom varandra för att stärka idén om att kristdemokraterna behöver byta partiledare. De anser att Hägglund redan fått chansen att förändra partiet och liberalismen som svept över partiet är tillräcklig. Högervindarna ser sin chans att synas. De som står för ökad förankring inom partiet ser brister i Hägglunds ledarskap. Hägglund vill ta fighten.

Mediernas hat- och kärleksrelation till Hägglund blir tydlig. Maktkampen om partiledarposten blir tydlig. Olika politiska viljeriktningar blir tydliga.

Men, under en vecka har de politiska frågorna helt kastats om. Fokus har ändrats. Förtroendet likaså.

Själv är jag inte helt befriad från att befinna mig från hetluften på nationell nivå. Jag är fortfarande osäker på hur bloggandet kan påverka mitt arbete som ständigt är hett samtalsämne i Sörmland. Mitt kära landsting går 246 miljoner back, har bytt landstingsdirektör och bearbetar arvodesaffären bakom lyckta dörrar i polishuset. Det saknas inte samtalsämnen så att säga. Det är nog ingen hemlighet att jag står för ökad samverkan, vilket jag tror är det bästa sättet att driva ett landsting.

Nu tillbaka till Juholt. Själv tycker jag det är fruktansvärt hemskt det som inträffat. Det är nog det värsta drevet jag varit med om på länge - ur politisk synvinkel har en rejäl partiangelägenhet blivit synlig. Reglerna för riksdagens boendestöd borde varit tydligare och gett begränsat utrymme för tolkning. Ytterst handlar det om Håkan Juholts moral. Nu har han fått se hur nära väljarna vill vara på hans insida. Hur nära svenska folkets moral når en partiledare. Vill han sträcka ut sitt paraply till dem?

Bloggar: Kent Persson, Tokmoderaten, Böhlmark, Högberg, Westerholm, Krassman och Röda Berget

Ledare: Fredrik Pettersson, Peter Wolodarski, Olof Jonmyren

Dags för Hägglund att ta chansen

2011-09-30T16:02:00.000+02:00

DN uppmärksammar Hägglunds framtida ledarskap

Det dröjde inte länge innan svaret kom från kristdemokraternas partiledare och Sveriges socialminister Göran Hägglund som själv välkomnar en öppen utmanare. Till Ekot säger han:
- Jag skulle vilja se någon person som ställer sig upp och säger ”Jag vill bli partiledare”, och så får vi ta en mätning då på rikstinget då medlemmarna får ta ställning. För den här situationen som vi har när man inte har något att mätas mot, den blir ju inte så värdefull.

Samtidigt visar senaste opinionsmätning att KD fortfarande befinner sig under fyra procent, även om ökningen ligger på +0,5 procent.

Det är viktigt här att Göran Hägglund tar tillfället att kliva fram och visa vilket parti han vill leda i framtiden. Det här är hans viktigaste chans att visa för både Sverige och kristdemokraterna att han fortfarande är stark.

Tidigare kristdemokratiska framgångar i slutet av 1990-talet handlade mycket om rådande politiska situation, menar Göran Hägglund. I valet 1998 fick kristdemokraterna 42 mandat i riksdagen och 11,76 procent av rösterna. Efterkommande val har kristdemokraternas utveckling varit som en glasspinne i värmeskåpet.

Nu säger Göran Hägglund att det efterfrågas en mer reflekterande och övervägande person utifrån den position han har, eftersom orden väger tyngre än hos gemene man. En brist i detta är att gemene man får svårt att personligen identifiera sig med honom.

Nu finns möjligheten att kristdemokraterna har en öppen process utifrån den modell som centerpartiet lagt fram. Där får kandidaterna möjlighet att resa land och rike runt och så finns det en konstruktiv debatt kring de som kandiderar. Hur ska de kandidaterna framhäva sig själva utan att få lägga fram vad de tycker personligen?

Problemet hos Annie Lööf har varit en del uttalanden om LAS, som hon kommer få tona ner och döda i sin position som näringslivsminister. Även om hon gör dessa uttalanden gentemot facket så blir hon också tydlig som nyliberal kraft. Sedan går det alltid att ändra sig eller göra som Fredrik Reinfeldt som styr regeringen med fast hand.

Kristdemokraternas process har mer likheter med socialdemokraternas. En svag riksdagsgrupp som är splittrad i olika falanger. Under lång tid hämtade Göran Persson regeringsmedlemmar utanför riksdagsgruppen som blev ett externt parti utanför regeringen. Thomas Bodström beskriver stämningen i transportkompaniet utifrån termer av mycket frustration och besvikelse. Den svaga riksdagsgruppen blev också Mona Sahlins fall.

Min önskan är att kristdemokraterna på regeringsnivå hittar verktyg för att stärka samarbetet och sammanhållningen också gentemot riksdagsgruppen.

Att Göran Hägglund välkomnar en tydlig utmaning är naturligtvis bra. Det känns som han äntligen vågar hoppa i de olika strömmar som finns i partiet, utan att tysta ner dem på förhand. Söker han sitt stöd från mig så har han det, eftersom jag delar mycket av den idéflora som finns i kring att acceptera andra livsstilar än min egen. För mig är det en utgångspunkt som räcker långt och täcker uttrycket från det kristdemokratiska principprogrammet: "grundad på en samhällssyn som präglas av kristen etik och humanism."

Först ut att utmana Hägglund är Mats Odell. Väntat är också Bengt Germundsson. Förhoppningsvis ställer också Ebba Busch upp.

Media: AB, Exp, SvD, DN, DN, Exp

Vem vågar utmana Hägglund?

2011-09-29T20:54:00.000+02:00

Samtidigt som centern gör en regeringsombildning med de poster de har till sitt förfogande så flyttas blicken snabbt ut mot Göran Hägglund, partiledare för kristdemokraterna och socialminister i Sverige. Ingen kan nog anklaga Göran Hägglund för att inte göra sitt yttersta.

Han omger sig med löparstarka doktorer som har svar på det mesta och jobbar i princip all vaken tid. Han har också valt ministrar från samma län, vilket kanske var aningen magstarkt. Här kan han tyckas måla in sig i ett hörn. Men, med en partiledare som hoppar och simmar mot strömmen utanför riksdagshusets Moder Svea-staty är det inte lika självklart att han hoppar av sin post som kristdemokraternas främsta företrädare och sin post som socialminister. Åtminstone inte utan en öppen strid.

Frågan är vem som vågar utmana Hägglund om partiledarposten? Och hur ska den striden se ut?

Dagens Samhälle uppmärksammar debatten

Tea-Party-rörelsen har vunnit terräng i KDU och därifrån kommer Ebba Busch. För sin ålder är hon ung med sina 24 år, men har varit engagerad sedan 16 år. Hon är vacker som en dag och har en engagerad familj som följer henne tätt med i stegen. Det kan behövas med tanke på att hon siktar högt och även om det inte är uttalat så skulle ju Ebba Busch vara Agneta – efter att Annie Lööf tagit posten som Frida – i den framtida ABBA-regering som ska forma Sverige.

Så har vi Bengt Germundsson som tidigt varit ute och visat på att de 45 procent han vunnit i Markaryd duger gott och väl för att ta sig ett kliv uppåt från de kommunala betesmarkerna. Han skulle nog med ett handfast grepp få bort all karies som angripit kristdemokraterna med både borr och bedövningsspruta. Han är två år äldre än Göran Hägglund, men långt ifrån lika sliten och trött, som Maud Olofsson medgav i morgonsoffan. Bengt är nog den enda som kan med en principfast integritet mäta sig med Hägglund och säga ”mer ”och ”bättre”.

Slutligen har vi Mats Odell som kommer från Vallentuna. Han har redan backat ifråga om att utmana Göran Hägglund tidigare, men om stödet förändrats i partiet och omständigheterna medger är han kanske med i vad som står på spel. Han kräver ingen större marknadsföring, utan de flesta journalister känner Mats Odell som ofta minglar runt bland dem.

Nu är det svårt, svårt, svårt för kristdemokraterna. Men det här kanske blir vändpunkten?

Till skillnad mot centern som varit med i hundra år och socialdemokraterna nästan lika länge och moderaterna som tidigare hette Högern så har mitt parti bara haft tre partiledare. Birger, Alf och Göran. Den öppenhet som präglar centern är långt ifrån självklar i kristdemokraterna som har en del strukturer som hänger kvar från frikyrkorörelsen. Här finns inte alltid en god ton och heller inte så mycket konstruktiv debatt. Nej, att utmana partiledaren kan vara som att äta flugsvamp. För även om Hägglund vill väl så har han tendensen att likna Lars-Erik Holm när det kommer till utmanarna.

Egentligen har det kanske inte så mycket att göra med Göran Hägglund, men just nu är det partiledarfrågan som blir katalysatorn för de tio årens senaste förluster – ett lidande som visserligen varit i Alliansens Mercedes, men som skapat dysterhet och desperation i partiet.

För att kristdemokraterna ska få nytt liv i partiet så behöver Göran Hägglunds hejarklack ansluta sig till opinionsmätningarna där alla partier står bredvid varandra. Nu tar han halmstrået i intervjun med Hübinette där senaste mätningar ger kristdemokraterna över fyra procent. Han skulle behöva två till tre procent till för att sitta säkrare.

Jag sticker heller inte under stolen med att jag gillar Göran Hägglund. I samma andetag medger jag också att det finns ett stort mått av beundran för Bengt Germundssons insats och en varm stolthet över Ebba Busch. När Mats Odell talar kan jag lyssna i timmar. Hans trummande på mikrofonen botar magknipet.

Sedan tycker jag att det inte är en dag för tidigt att ha en öppnare debatt med god ton. Ingen ska behöva ställas utanför för att de visar på ett engagemang som är värd guld. Kristdemokraterna behöver skapa mer trygghet i den egna gruppen i riksdagen, landstinget och kommunen. Ingen ska behöva höra att ”du är inte kristdemokrat” för att de tycker olika. Behöva utstå skvaller eller intern kritik. Bara en sådan ton för tankarna till kuppmakeri och uteslutningsmetoder som hör hemma i en svunnen tid.
Kristdemokraterna kan.

Media: DN, Folket, SvD, Exp
Bloggar: Caroline Szyber, Kent Persson, Thomas Böhlmark, Ulf Bjereld, Peter Andersson

Elaka socialtanter en belastning för regeringen

2011-09-28T23:29:00.000+02:00

VANVÅRD Ikväll fattades beslutet mellan regeringen och oppositionen att fosterbarn får 250,000 kronor i ersättning för vanvård. Med tanke på att Alliansen är en minoritetsregering så var oppositionens roll väldigt viktig. Här har socialdemokrater tagit ett stort steg, vilket visar på kompromissviljan hos Håkan Juholt, men även samstämmigheten hos miljöpartiets nya ledare och vänsterpartiets moraliska nyvunna status efter att ha kastat kommunismen överbord.

Kristdemokraterna är vana med frågan. Familjepolitiken är den viktigaste frågan partiet står för och att ge de barn som drabbades av elaka socialsekreterare en offentlig ursäkt och en ekonomisk ersättning är en viktig bekräftelse på att rätt ska vara rätt och fel ska vara fel. Jag är stolt över äldre och barnminister Maria Larsson som vågat ta upp ämnet, ifrågasätta dess rimlighet och slutligen landa i en bred överenskommelse.

Varför kunde då inte Maria Larsson fatta beslutet genast? Med tanke på hur mycket fusk det finns i samhället så är det lätt att backa. Synen av en miljon fabricerade tragiska historier skulle svämma över rättsväsendet bara för att de skulle få 250,000 kronor är nog en av anledningarna. Nu ger regeringen inte upp hoppet på att det finns en gnutta ärlighet och rättvisa kvar i samhället. Hoppas att rättsväsendet nu tar sin del av ansvaret. Här finns en möjlighet att mycket kan gå rätt.

Värre hade varit att inte ge något. Då hade de gamla elaka socialtanterna som nu ligger två meter under jorden vunnit i sin prestigelek över de föräldralösa barnen. Att Maria Larsson visar ödmjukhet tror jag ger kristdemokraterna mer stöd hos väljarna.

Media: SR, DN, DN, SVT, AB, SvD
Bloggar: Caroline Szyber

Solen lyser över alla i Oxelösund

2011-09-27T16:07:00.001+02:00

SÖRMLAND Både igår och idag har Sörmlands Nyheter skrivit om situationen i Oxelösund. Jag bor som sagt tio minuter från denna solskenssaga där molnen inte riktigt vill bita sig fast. Där har socialdemokraterna styrt i 95 år. Där går vårdcentralen back för att invånarna hellre vill skriva sig i Nyköping. Läkarna är rädda att gå i väggen för att arbetsbelastningen är så hög. Senaste tillfället som Oxelösund drabbades av en nedskärning var när psykiatriska mottagningen lades ner i år.

Nu var jag där i fredags. Tidigare har jag fått veta att kristdemokraterna förlorade sitt sista mandat i valet 2010. Det kändes naturligtvis tråkigt, men den arma politiska kristdemokraten som stått på barrikaderna fick kliva in i den politiska husvärmen hos moderaterna. Ett snöpligt slut, men än dock lyckligt slut.

Det skvallras i medierna om att Sverigedemokraterna på nationell nivå inte heller går fria från eländet. De flesta vanliga människor gör allt de kan för att hålla sig borta från missbruksfällan, som har långa anor i Oxelösund.

Som sagt, jag var där i fredags på min fritid. Eftersom kassan var skral inför löning så fick det bli hamnen med vackra blommor och vajande flaggor med utsikt över ett gammalt varvssamhälle som gjorde flera knop än vad den gör idag. Naturen är helt vidunderlig i detta begynnande stycke av skärgårdslandskap.

Oväntat besök
Så, när jag satt där vid hamnen och njöt av höstsolen så kom det fram en äldre man som frågade om vi skulle till Nyköping och om det fanns plats i bilen. Det kändes som han hade haft uppsikt över vår stund i solen och valt ett passande tillfälle. Hans uppträdande avslöjade att festandet hade pågått länge, men att han kämpade att hålla sig ovanför ytan. Nu var jag bestämd och sade dramatiskt ”nej, vi har plats i bilen, men inte för dig”.

Han skruvade sig en aning och tittade med stora ögon. Grymtade en aning och kilade iväg med lätta ben. Det var inte med elakhet som jag sa detta, men jag funderade aningen om hans förfrågan hade någon politisk innebörd och om solidariteten hade gått på villovägar.

Sedan kom jag till centrum. Först över en bro som anslöt till en gångväg som var ovanligt bred för en stad som knappt rymmer 11,000 invånare. På vägen dit passerade jag en äldre man som släpade på en barnvagn med en dunk om 40 liter som halvfull. ”Hembränt”, sa min sambo och blev förvånad. Själv reagerade jag ”var är polisen”. Den reaktionen visade sig snart vara aningen naiv.

Likgiltighet
Några meter in mot centrum ser jag ICA Kvantum. Dit strömmar barnfamiljer och äldre. Så jag frågar ett äldre par om var bankomaten finns, och de lyssnar inte ens på mig utan skrattade inbördes för att avleda uppmärksamheten. Det var då jag muttrade för mig själv i något om att likgiltigheten och misstänksamheten slagit rot till den grad att människor avskärmar sig i rädsla helt från varandra. Det allmänna förtroendet är på mininivåer.

Till slut hittade vi bankomaten som gömde sig i solskenet som bländade synen över torget. Vid systembolaget stod ett tjugotal personer som påminde om de två första jag träffat. De hade passerat olika missbruksstadier för länge sedan och min reaktion var ’hur kan de leva så här’? Så slogs jag av att livet i sig är ihärdigt och starkt. Att den vägrar låta sig besegras av självdestruktivitetens vingslag även om de slår farligt nära livspulsen.

Kamphundar
Väl vid bankomaten så såg jag en ung kvinna komma gående med en kamphund som hade munkorg. Bara det fick mig att nyfiket fundera över tryggheten. Sedan gick hon till några yngre män som gömde sig vid en portuppgång. De höll sig på betryggande avstånd från omgivningen och gungade som grenar i smått böjd ställning. Ingen ovanlig syn på Sergels torg på 1990-talet när heroinet spökade, men likväl blev jag gripen. Men, heroin i Oxelösund?

Läkarbrist
Det finns både tågtrafik och motorväg till Oxelösund, men trots de goda allmänna kommunikationerna så vill det sig inte riktigt. På sju år har vårdcentralen i Oxelösund varit underbemannad på läkare. Även när det kommer till journalistiken så är det en merit att ha överlevt platsen, som sägs bryta ner människor i den ånga som väller upp ur staden.

Som sagt, 95 år, har Oxelösund haft socialdemokratiskt styre. Det borde varit ett socialistiskt paradis! Den s-ledda kommunledningen är innerligt trött på missbruksfasonerna som numera omfattar allsköns droger från nätet. Själv dömer jag dem inte, men förstår att det kollektiva greppet har sina fördelar i sociala trygghetsnät, samhällsbygge, arbete och kamratskap. Ibland räcker det tog inte till. I mitt liv har samhörigheten andra platsen - även om det ibland kan vara svårt att skilja mellan vad som är viktigast.

Det personliga engagemanget är det som bär mig. Först att våga erkänna mig maktlös över både allt och alla - utom mig själv. Mod att våga gå emot mina rädslor, annars är det ju inte mod utan något självklart. Stolthet för att jag vågar ta plats som människa med mina behov och ambitioner - de är brister och risker så länge jag inte erkänner deras existens. Självkänsla för att reparera det förflutnas självbild. Kunskapen är inte alltid självändamålet, utan det är alltid engagemanget att orka plöja tankarna genom en ny situation som är den starkaste drivkraften. Ärligheten att våga se saker som de är utan att försköna eller överdriva.

Lösningen
Själv tror jag att en del av lösningen ligger i att frivilligorganisationerna som har en öppnare behandlingsplan blir stimulerade att på individnivå hitta fram till människor. Ofta är det människor som har liknande bakgrund som kan möta den som står mitt i eländet. Felet som begås är att det är "vanliga" människor som tror att de kan förstå missbrukaren, vilket även den schweizisk psykiater, psykolog och författaren C.G. Jung misslyckades med i sitt analysarbete.

Identifikation är själva livsnerven i tillfrisknandet från alkohol- och drogmissbruk och ett viktigt första steg på vägen mot ett liv i tillit. Jag har sett det i New York, i Toronto, i Stockholm och det borde fungera även i Oxelösund.

Bloggar: Lotta Johnsson Fornarve, Siw Sjöholm Johansson, Mattias Pettersson, Peter Johansson

Stor är friheten

2011-09-16T16:09:00.001+02:00

Det säger sig självt att Fredrik Reinfeldt använder ordet "ansvar" 26 gånger i regeringsförklaringen, men han myntade särskilt en mening som finns anledning att resonera kring: "Stor är friheten". Den ekonomiska friheten är däremot mindre. Särskilt om prognosen för 2012 visar på en tillväxt på 0,8 procent. Samtidigt sjunker arbetslösheten till lägre nivåer än förväntat, vilket betyder att vi går mot ljusare tider på arbetsmarknaden. Att arbetskraften ökat med 77,000 fler är säkerställt, enligt DI.

På tal om arabiska våren har det visat sig att det är relativt billigt att satsa på bistånd för twittrare och bloggare, vilket biståndsminister Gunilla Karlsson och utrikesminister Carl Bildt vill uppmuntra. En viss gerilla i Mexiko är heller inte särskilt förtjusta över ordets makt och låter därmed hälsa att de har som avsikt att jaga dem till döds genom att låta dem hänga över broar. Men, stor är friheten så att säga. Hoppas att en del av biståndet hamnar i frihetskampen mot narkotika.

Kristdemokraterna fick naturligtvis synas en hel del. Intresset har väckts en hel del för kristdemokratisk politik. Frågan om Göran Hägglunds vara eller icke-vara är också aktuell och kommer vara det fram till årsskiftet. Det är naturligtvis en sträcka att bearbeta vare sig man vill eller inte.Frågan är om kristdemokraterna närmast likt centern ska byta ut sin ledare mot tre alternativ i en kandidatjakt. Det är under förutsättning att Göran Hägglund väljer att kliva av självmant, vilket är långt ifrån självklart.

Det är naturligtvis svårt att sia om. Kristdemokraterna som jag lärt känna förbrukar inte sina ledare, även om de krav som ställs på ledarskap inom moderaterna spiller över på kristdemokraterna. Göran Hägglund säger att han är motiverad och så länge han är det så är det upp till honom. Samtidigt uppvisar partiet låga opinionssiffror och kraven börjar torna upp inom partiet. Strukturförändringar på organisationsnivå och mer öppet debattklimat tror jag är nödvändigt. Det är viktigt oavsett vem som är partiledare.

Frågan är vad kristdemokraterna vill. Att sikta in sig på unga människor tror jag är ett engagemang som går att förverkliga inom partiet som har många starka ungdomsledare. Samtidigt så brukar väljarna i unga åldrar tendera protestera mot samhället än tro på dess lösningar, men en kristdemokratisk politik som sätter civilsamhällets lugna kurage och vilja till förändring tror jag alltid är attraktiv.

Men, ju fler som engagerar sig för viktiga frågor inom kristdemokratisk politik är en bättre lösning än byta partiledare. En partiledare kan inte utgöra plattformen för all politik, men däremot kan dess medlemmar göra det. Stor är friheten!

Media: SvD, DN, AB, AB
Bloggar: Peter A, Kent Persson, Fredrik Antonsson

Att lyfta och att landa

2011-09-12T16:45:00.001+02:00

Annie Lööf får centerpartiet att lyfta i opinionsmätningar är dagens politiska samtal. Det är naturligtvis stort att hon bidrar till en förnyelse för sitt parti. Hon är ny partiledare, fräsch och en frisk fläkt.

I United Minds mätning ligger vänsterpartiet risigt till.

I Demoskop kristdemokraterna. Det skapar nog en del oro i mitt eget parti. Men, för att ta liknelsen med ett flygplan så är det spännande att känna av accelerationen vid start, men vid landning är det bara knappt en meter mellan motorerna och marken och många saker måste gå rätt. Det är också en konst att vara kvar i lufthavet för att klara av olika väderlekar.

Politik är de omöjligas konst. Det gäller att hantera situation efter situation. Ingen dag är sig lik och att prata om förändringar och själv inte våga förändra när det är något som är fel är alltid svårast.

Media:
Demoskop: DN, Exp,
United Minds: AB

Var ska konkurrensen finnas mellan?

2011-09-07T11:01:00.000+02:00

Dagens märkligaste uttalande idag kommer från SNS forskningschef, Laura Hartman som på DN Debatt skriver:

Utifrån befintliga studier kan vi inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna om att ökad konkurrens skulle leda till förbättringar av välfärden har infriats.

Min första anblick är att det bland det dummaste jag läst på länge. Behövs det en vetenskapsman som mäter kömiljardens konsekvenser att vården blivit snabbare? Det är till och med så att de som drabbas av stroke riskerar att få fler skador om de behandlas i otid än i tid. Konkurrensen ligger mellan landstingen - inte mellan de privata och det offentliga. De som i slutändan vinner är de som syns bäst i landstingsbudgetens prioriteringar och vinner trovärdighet inför väljarna. Eller konkurrensen mellan det statliga apoteket och de privata. Har inte det lett till att välfärden blivit bättre för medborgare som kan få lindring från huvudvärken? I Sörmland som är glesbygd är de privata apoteken en framgångshistoria för lokalbefolkningen.

Att 20 år har gått utan en systematisk utvärdering av privatiseringspolitiken är oacceptabelt.

Kanske menar SNS att den statliga insynen är obefintlig inom den privata sektorn? Här kan det ju faktiskt vara nödvändigt att de privata företag som har ambitionen att ge stöd till välfärden också tar sitt statistiska ansvar att presentera siffror. Nu vet jag inte om det redan är så, men när det kommer till privata vårdcentraler så tror jag det är viktigt med en viss medborgerlig insyn där valda representanter har en möjlighet att påverka genom att granska felaktigheter. Frågan är hur många huvudvärkstabletter som säljs i mataffärerna?

Hur den ska fungera vet jag inte, men innebörden av det jag säger är att det privata ska vara underställt demokratisk insyn, utan för den skull vara målstyrd av den. Idag fungerar sjukvården på liknande sätt, vilket jag tror är en viktig fördel.

Idag kör privata företag ambulanser åt olika landsting i Sverige. Eller privata sjuksköterskor som hyrs in på sjukhusen och som slarvigt kallas för vikarier. Bara det är skäl nog för att allmänintresset ska ha möjlighet att utvärdera de privata företagens och de privata representanternas relation till patienten. Frågan är om utvärderingen ska vara statlig bekostad, eftersom själva fördelen med det privata är att inte behöva betala "onödiga" administrativa kostnader. Så ytterst handlar SNS:s resonemang om att öka forskningsanslagen för att utreda privatiseringen. Även om greppet hon använder tenderar till att bli politiskt.

Det kan ju vara värt att påminna sig om att Öppna Jämförelser av cancersjukvårdens kvalitet och effektivitet inte ens har ambitionen att försöka ge sig in på hur patienter upplever sin sjukdom och hälsa efter behandlingen. Inte heller försöker de ge sig in på rehabilitering, omvårdnad eller psykosocialt omhändertagande. Anledningen är att direkta jämförelser är svåra och göra - och därmed felaktigt missvisande.

Samtidigt tror jag att det ska ligga i vårdföretagets intresse att göra information tillgänglig, i syfte att förbättra sin verksamhet. Det ska finnas möjligheter att mäta resultatet på ett självklart sätt. Kanske forskningen ska inrikta sig på hur mätningen ska gå till för att den ska vara jämförbar.

Idag fick vi i alla fall genom DN Debatt en ganska märklig påminnelse om behovet av sådan forskning.

Osynkat med verkligheten?

2011-09-06T14:13:00.000+02:00

Som sagt, kan vara bra att hänga med händelseutvecklingen bortom landstinget Sörmland ibland. På Nordea.se hittade jag följande trovärdiga prognos:

Sverige, nyckeltal	2010	2011	2012	2013
BNP, %	5,7	4,2	0,8	2,5
kalenderkorrigerad %	5,4	4,3	1,2	2,5
Arbetslöshet, %	8,4	7,5	7,8	7,7
Inflation, % årssnitt	1,2	3,0	1,8	2,2
Offentligt finansiellt sparande, % av BNP	-0,2	0,1	0,4	0,9

Arbetslösheten sjunker alltså till 7,5 för 2011 och förväntas stiga marginellt med 0,3 procentenheter 2012 och sänkas med 0,1 2013. Här lär nog Anders Borg vara måttligt irriterad efter att ha trott sig ha fått ner arbetslösheten närmare 5-6 procent inför 2014. Det allvarliga är också att BNP för 2012 räknas bli 0,8 procent. En rejäl kurva neråt som förklaras av budgetkrisen i USA, Storbritannien, Grekland och så vidare.

Nu lär pensionärerna få vänta fram till januari 2014 för att få skattelättnader på grund av det minskade reformutrymmet i statsbudgeten. Men, om vi kristdemokrater bedriver ett brett politisk arbete så kan skattelättnaden för pensionärerna komma tidigare.

För sörmlänningarnas del blir alltså 2012 ett extra bekymmersamt år. Förhoppningsvis har nedskärningarna 2011 gett tillräckligt med ekonomisk effekt för att landstingsbudgeten ska vara i balans.

Nu vill en del fackföreningar ha mer pengar. Det är naturligtvis viktigt att det ska löna sig att arbeta, men under kristider är det viktigare att anpassa sig till rådande ekonomiska villkor.

På tal om det lokala där allt kan hända. Rim och reson stämmer inte alltid överens med den nationella agendan. I Örebro har KD (tillsammans med C) dragit en vinstlott på många sätt. Där formar sig ett unikt samarbete, som vänder många hattar på kant. Ur ett partipolitiskt perspektiv får KD framgång med sin politik i Örebro kommun.

Det viktiga är att ett sådant här samarbete sker i början av en mandatperiod, vilket också skett i Örebro. Ju längre in i mandatperioden partigränserna passeras, desto svårare blir det att profilera sig som mindre parti, vilket naturligtvis även straffar sig i de kommunala valen.

Media: DN, SvD
Bloggar: CS, PA, TB, KK, FA, LB

Tre mot en

2011-09-04T23:08:00.000+02:00

Ikväll fick vi kristdemokrater svara för våra prioriteringar i olika media. Det gällde sänkta skatter för pensionärer. Det blev en situation där tre allianspartier står mot kristdemokraternas förslag om att ge pensionärerna. Istället får restaurangerna ökat ekonomiskt utrymme.

Det positiva är att pensionärerna kan lita på att kristdemokraterna sätter pensionärerna först för att Sverige ska bli ett bättre land att åldras i. Det tråkiga är att den generation som inte hade möjlighet att under sin livstid spara till sig en extra pensionsförsäkring får vänta ytterligare.

Media: DN, SVT, SvD, Exp
Bloggar: JW, DHE, TB, CB, PH

Nedskärningar utan brett politiskt stöd

2011-09-03T22:15:00.000+02:00

SÖRMLAND. Höga löner för direktörer var temat idag från Eskilstuna-Kuriren. Det gick inte att gå miste om när vi gjorde ett besök i Eskilstuna där löpsedlarna skrek ut budskapet. Det här ställs i relation till sjukvården som ska spara. Till personal som ska ställa upp. Bli utskällda för att de inte gör det. Så tuff är stämningen på insidan. Problemet är att landstinget Sörmland ska spara 140 miljoner innan 31 december 2011. Det är en ambition, men resan har fortfarande inte stöd från oppositionen vilket ökar risken för att landstingsledningen blir försvagad. Det är naturligtvis inte önskvärt.

Nu tror jag det kommer bli svårt för landstingsdirektören att fortsätta att spara på landstinget utan att ständigt bli påmind om de enorma löneskillnaderna mellan tjänstemännen och vanliga sörmländska medborgare. Det här kommer landstingsledningen fortsätta diskutera när de lägger fram sitt färdiga förslag om chefspolicy på tisdagens möte landstingsstyrelsen. Förhoppningen är att återta den politiska kontrollen över de alltför stora löneskillnaderna. Det här var ytterst något personallandstingsrådet skulle hugga tag i, men som föll bort när denne slutade precis samma dag som besparingskraven började gälla 1 september. Så det gäller att utrusta sig med tålamod som vanligt.

Spara eller slöa - det är frågan

2011-09-02T23:13:00.000+02:00

SÖRMLAND. Det är rätt så skrämmande att bli medveten om hur majoriteten i landstinget Sörmland använder sin makt för att försöka tysta ner oppositionen. De lyckas naturligtvis inte helt, eftersom oppositionen krävt ett extra landstingsfullmäktige där besluten kommer att gås igenom retroaktivt. Igår publicerade de nedskärningarna som verkställs utan insyn av oppositionen. Beslut efter beslut ska verkställas, utan landstingsfullmäktige har godkänt detta. Vanligtvis pekas Magnus Leivik (M) ut som den onda och omöjliga, vilket tillhör den socialdemokratiska retoriken på den här nivån. Antingen har Magnus pratat för lite eller för mycket. Reagerat för mycket eller ingenting alls. Smått tröttsamt att skylla allt på honom, utan att själv se till sin egen del.

Nu snubblar majoriteten på kommunallagen. Då för att de varken offentliggjort nedskärningar eller tillåtit en offentlig debatt som får personalen på sjukhusen i MBL-förhandlingarna att tveka gå ut offentligt. Av rädsla. Så kvar finns bara ett litet passage av egenkonstruerat motstånd när majoriteten ska presentera sin politik inför oppositionen. Annat smått märkligt är att de inte lyckats ta del av kömiljardens miljoner till landstinget när personalkostnader rusat till skyarna. Det svider naturligtvis lite extra - och jag är naturligtvis själv bedrövad för personalen skull som drabbas av nedskärningarna. Att ha skadeglädje över majoritetens tillkortakommanden är ingen lyx jag unnar mig.

Själv trodde jag att det skulle vara mer av politisk vilja till samarbete när vi inriktade oss på att försöka arbeta inåt mot landstinget organisation efter den så kallade arvodesaffärerna där kristdemokraterna tog ansvar för sin del. Det resulterade i att flera i den så kallade arvodesaffären hade blivit omöjliga. Här försökte vi förespråka goda relationer, vilket kommer att fortsätta. Att ta ansvar är viktigt, men det kan vara smärtsamt att upptäcka det!

Det är naturligtvis viktigt att reagera på majoritetens passivitet att offentliggöra sina förslag. Mycket energi går åt att reagera på förseningen, som borde varit framlagda i mitten av juni istället för i september. Nu vann majoriteten tid, men istället blir det chefernas löner som nu diskuteras offentligt vid sidan av personal som får ta ut sig mer än de kanske orkar.

När jag läser förslagen i nedskärningarna så handlar det om att effektivisera och organisera. Att skapa en organisation som är smidig och har korta tider på akuten, vårdcoacher och andra smarta förslag som lagts fram av Alliansen i bland annat Uppsala och Stockholm. Samtidigt är det tveksamt att prioritera bland operationer, vilket kan leda till ökade operationer utanför länet och därmed omintetgöra nedskärningarna. Så det kan bli rejält krävande omdömen bland personalen i en redan stressig miljö att fatta rätt beslut, utan att äventyra patientsäkerheten där patienten ska få mer inflytande.

Jag har svårt att förstå hur den ekvationen ska gå ihop. Då måste ju läkaren fråga patienten om han eller hon kan vänta att bli opererad efter nyår eftersom då har landstinget sparat färdigt - om det ska ske på ett ärligt sätt.

Nu flyttar en del debatt ut ur huset i och med cheflönerna. Rofferi är aldrig vackert. Att bygga upp löner på fantasier om högerspöket höga förmåner som inte finns i verkligheten är naturligtvis dömt att misslyckas. Det är åtminstone inte populärt i besparingstider.

Annie enhälligt vald

2011-08-31T21:56:00.002+02:00

Kristdemokraterna och centern har mycket gemensamt. Trots att det knappt märks i medierna så är det hos dem jag känner mig närmast i samarbetet i landstinget Sörmland. I dag åt jag lunch med Mattias Claesson (C) och vi hann diskutera om det mesta mellan himmel och jord. Jag gratulerade centern för valet av dess nya partiledare. Det kändes som en stor dag i Alliansen på riksnivå.

Annie Lööf är fantastisk på alla sätt. Varm, innerlig. Fräsch, vältalig, ung och har en förmåga att beröra. Hennes hår är som elden. Under veckorna har hon hunnit förbereda sig. Stadgat sig genom giftermål och avslutat juridikstudierna. Nu får hon vänta fram till slutet av september och åka till Åre för att bli krönt av många hängivna centerpartister.

Grattis Annie! Du gjorde det! Grattis centern! Nu gäller det vänta skutan - vilket lär kräva en hel del tålamod, men också roligt engagemang.

Media: DN 1

När hatfesten är över

2011-08-30T23:43:00.002+02:00

Politik handlar om makt. Makten är inte alltid snäll. Ibland kan den upplevas som fyrkantig och elak. De finaste besluten som fattas är inte så genomtänkta att de inte har med sig någon defekt. Politik upprör, och det med anledning, eftersom det handlar om olika slags människosyner och tankar som stöts och blöts med varandra.

När jag började blogga på Sourze.se för många, många år sedan så hade de öppna kommentarsfält. Det fanns en klick människor som förstörde för andra, som gillade nätets anonymitet. Det ledde till att kommentarsfältet krävde ett login och därmed var hatfesten över. Liknande förändring har skett på DN.se.

Nu tror jag kommentarer är bra. Tyvärr har jag varken ork eller tid att svara på kommentarer här på min blogg just nu. Jag gör helt enkelt som Dick Erixon, som låter människor skicka mejl till honom. Kanske är det den utvägen som jag ger andra också.

Samtidigt är det svårt att låta bli. För om jag skriver bra, så vill andra läsa mer och mer. Det finns helt enkelt en publik som lyssnar oavsett om de får kommentera eller skriva något själva. Oavsett om jag länkar eller inte. Nöjet ligger i att läsa, och bli berörd och få något att reflektera över. Skönheten ligger i att ingen kan göra anspråk på det fria utrymme som nätet ger möjlighet till att uttrycka.

De som gör det blir snabbt omoderna. Min blogg riskerar naturligtvis i att bli omodern. Jag vet vad som förväntas av den som ska driva en blogg. Vad för krafter som sätts i rörelse. Vad för slags ansvar som vilar på ens axlar för varje ord som kommer till uttryck.

Nu finns det ett filter att spränga igenom som kristdemokrat. Filtret finns hos andra partier också. Varje situation är unik. Själv så tror jag på det civila samhällets förmåga att ta ansvar. Det tror jag ska gäller alla människor som sätter sig framför datorn och skriver några rader. Oavsett parti. Att gå över lik är aldrig vackert.

Kanske behövs det några lektioner i skolan om nätetikett? Åtminstone diskutera att beteenden behöver bli kontrollerade både i trafiken och på nätet. Att mänskliga beteenden kommer till uttryck även via ord som uttrycks här lika mycket som känslan uttrycks genom gaspedalen, hastiga ryck med ratten eller häftiga inbromsningar.

Om jag beter mig som jag alltid hade bråttom i trafiken så kommer jag nog bli en plåga för varje bil som jag har framför mig. Ibland tror jag att det kan vara ett sätt att slippa de som ligger bakom mig i trafiken och som stressar mig att köra fortare. Så jag beter mig värre än den som stressar mig. Är lösningen att stressa mer?

Nej, det tror jag inte. Det handlar om att jag kommer till insikt om att om jag stressar andra bilförare framför mig. Då minskar troligen risken för att jag råkar ut för liknande personer som mig själv i trafiken.

Lite så tror jag det är på nätet också. Beter jag mig stressande mot andra så kommer de stressa mig lika mycket. Det här är naturligtvis inte helt sant, men då handlar det mer om säkerhet. För jag kan aldrig ursäkta mig att världen är en ond plats för att rättfärdiga mitt eget beteende. Istället får jag förlåta mig själv och världen i samma andetag. För ingen av oss är helt perfekt.

Straffa bilister med hög skatt är inte rätt väg

2011-08-29T07:34:00.001+02:00

BILISM. Lagom till måndagstrafiken till jobbet undrade några forskningsintresserade via SvD igår:

När får vi se ett långsiktigt beslut för färre bilar på vägarna?

En fråga som jag tycker är viktigare är när den gråa bilmarknaden riktar in sig på nya och innovativa lösningar. Det är väl vad forskningen ska syssla med istället för att klaga över det uppenbara. Höjningen av bensinpriset är en klassisk metod som funnits i Sverige. Även god kontroll över fordonen som finns i den svenska bilparken.

Det går heller inte riktigt utgå från att alla åker kollektivt i Stockholm eller för den delen cyklar. Ibland är kollektivtrafiken en smitthärd för förkylningar i jämförelse med lite avgaser i trafiken. Ibland är vägarna på tok för hala för en cyklist. Det kanske passar en pigg pensionär eller ungdomar - som oftast inte har råd, men knappast de som saknar tid, men har gott om resurser.

Det finns en stad- och landsortsproblematiken dold i detta. I staden är bilen obekväm. På landet en oumbärlig vän att ta sig från en punkt till en annan. Så långsiktiga beslut för att straffa bilister är sällan rätt väg att gå.

Istället är jag för bredare lösningar:

- bättre innovativa lösningar för säkrare, driftsnåla och bekväma bilar
- smartare vägar som underlättar att det inte blir köbildning
- höga bensinpriser som får bilindustrin att ställa om sig och bli klimatsmart
- utgå från en stad- och landsortsproblematik i debatten om bilism, vad som är rätt i Stockholm kan vara helt fel där det är flera mil till närmsta affär
- ansvarsfullare bilkörning istället för onödig stress som oftast ligger bakom dödsfallen i trafiken

Region - istället för vad?

2011-08-26T13:46:00.001+02:00

SÖRMLAND. Regionsfrågan är något som engagerar politiker med säte i Sörmland. Traditionellt ett starkt fäste för socialdemokraterna. Här finns röda Eskilstuna och rödblå Nyköping. Regeringens lilla gömställe Harpsund. Här finns också Migrationsverket.

Om Sörmland varit mer orange eller blå skulle kanske Stockholm vara intresserad. Nu är sista ordet inte sagt gällande regionsförstorningen, vilket är något Mats Sjöstrand utreder för regeringens räkning.

Nu studeras olika alternativ för Sörmland. Uppsala och Västmanland, Örebro och Östergötland ligger nära till hands. Mycket tyder på ett val där den som vill minst får bestämma samt att de som bor i länet gärna sätter sig i centrum för andra län - inte helt olikt kyrkan under 1500-talet som trodde att jorden var universums centrum.

Förslaget om en stor Mälardalsregion kan väcka alltför stor oro, men en utan Stockholm kan fungera. Då med Örebro och Uppsala län och Sörmland.

Nu lär det flyta mycket vatten under broarna. Många viljor ska bli överens - men diskussionen är igång. I december 2012 kommer Mats Sjöstrand rita om kartan.

Location:Hedenlunda slott, Flen

När stängda dörrar spricker

2011-08-24T20:09:00.001+02:00

Det händer en del i Alliansen inför budgetberedningen. Kristdemokraterna kommer välja att satsa på att pensionärerna får det bättre framför sänkt restaurangmoms. Det här är naturligtvis något spännande. Det betyder inte att Alliansen blir sämre, utan att den stärks eftersom KD behöver ta plats med sina politiska förslag.

Tidigare har KD vikt sig platt i sjukförsäkringsfrågan, trots att den var på tok för fyrkantig och därmed elak i folkmun. Nu tror jag på att lagar är till för människor ska anpassa sig, men när det kommer till sjuka människor så har de inte alltid de resurser som krävs för att anpassa sig till vardagliga situationer i ett arbetsliv. Här behövs tydlighet.

Nu har moderaterna själva försökt genomföra ett femte jobbskatteavdrag, men de förhandlingarna är "stängda", men när KD gör något så "spricker Alliansen".

Uppdatering: Idag skriver flera kristdemokrater om detta på SvD.

Demokrati - ett val med ansvar

2011-08-23T10:51:00.001+02:00

Det är ganska uppenbart att den Nato-ledda insatsen där Sverige deltagit i Libyen gett effekt. Nato har istället för att attackera getingboet på en gång kringskurit och attackerat specifika mål för att försvaga Khadaffis styrkor.

Även om det är för tidigt att ropa hej så är utvecklingen positiv. En diktator har fallit. Världen har blivit en mer tryggare plats där fler får bestämma. Naturligtvis är sociala medier själva verktyget, eftersom det öppnar upp slutna stater och får dem att blomma. Nu väntar en spännande framtid för libyska folket. Demokrati är ett dagligt arbete att försvara de principer som gör att alla får välja det liv de själva vill leva - så länge det inte skadar dem själva eller andra.

Location:Barnhusgatan,Stockholm,Sverige

Mänskliga erfarenheter är viktiga vägvisare

2011-08-19T16:55:00.000+02:00

Igår skrev Caroline Szyber, Lotta Jonsson tillsammans med Göran Hägglund i både SN och Eskilstuna-kuriren om att kristdemokraterna är ett barnens parti.

Vårdköerna har kortats ner. 9 av 10 får hjälp inom vårdgarantitiden. Det är naturligtvis stort att det idag går betydligt snabbare att få vård. Här jobbar naturligtvis landstinget Sörmland på full fart, även om det finns köer på en del platser i länet. För den som besöker Nyköping kan snabbt få tillgång till några av de snart 300 apotek som finns i Sverige. Antalet vårdcentraler ökar också i Sverige, och snart är vi uppe i 230 nya vårdcentraler, vilket är bra för tillgängligheten.

Bara det här med att få vård i tid är något att stanna upp kring. Egentligen grundar det sig på en positiv människosyn där vårdpersonalen kan bli bättre och snabbare på att ge vård till patienter. Här finns det olika röster genom olika tider för olika morötter. Högre lön och ökat medinflytande över arbetsplatsen har lockat, men inget har varit lika effektivt som kömiljarden för patienten.

Det är just patientperspektivet som för vården närmare verklighetens folk. Patientsäkerheten handlar om patientens rättigheter att få vård på ett säkert sätt. Sjukvården agerar mycket likt NASA utifrån trial and error, som betyder att istället för skuldbelägga och nagelfara de som gör fel, ha en positiv inställning till att de flesta mänskliga misstag som begås går att analysera och lära sig av.

Den här positiva inställningen handlar om att ha mod att förändra. Det är något som gäller de flesta områden i livet och som egentligen ingen har patent över. Den fungerar bäst i ett sammanhang där egennyttan och själviskheten är som minst, men där det egna ansvaret är som störst.

Nu är det viktigt att de brister som dyker upp tecknas ner på en lista. Annars är det svårt att hitta lösningen. Ofta fungerar gamla erfarenheter som viktiga vägvisare. De riktlinjer som idag tecknas ned handlar om att ge patienten individuellt anpassad information, ge möjlighet att välja behandling samt ge förnyad medicinsk bedömning vid särskilt svåra sjukdomar. För barnen är patientsäkerhetslagen ett steg i rätt riktning, eftersom personalen omfattas av tystnadsplikt och ska samtidigt ta sig an barnens behov om föräldrarna lider av psykiska störningar eller psykiska funktionshinder.

Framför allt så handlar det om att ge barn utifrån deras egen mognad, förmåga till beslut och självbestämmande ökade möjligheter till inflytande. Så här står det i Socialstyrelsens särskilda meddelande "Barn under 18 som söker hälso- och sjukvård":

Vid de flesta hälso- och sjukvårdsåtgärder är dock en individuell mognadsbedömning, kombinerad med en bedömning av beslutets art, komplexitet och konsekvenser, det som avgör vem som får bestämma.

---

Att politikerna kan vara effektivare är lika självklart som att vårdpersonal gör sitt bästa. Nu är det engagemanget som räknas. Där ska ingen känna sig blåst för att göra sitt bästa.

Jag skiter i vad du har på för kläder

2011-08-10T23:50:00.002+02:00

Den här kvällen medverkade statsminister Fredrik Reinfeldt i Aktuellt som pågick en hel timma. Det handlade om att Sverige går först när det gäller besparingar i den offentliga budgeten och reformer. Något som berör varje politiker som vill vara med att förändra världen: Det gör ont när det behöver sparas i ladorna, men lönen är enorm. Risken för att populistiska partier vinner mark är också överhängande, var något Reinfeldt konstaterade.

Nu har jag inte helt stoppat huvudet i sanden under Prideveckan. Både Sofia Modigh och Caroline Szyber har jobbat hårt med att kampanja och berätta om att kristdemokraterna är långt ifrån ett fördömande parti. Även mitt eget landsting (Sörmland) medverkade i Kungsträdgården.

Det är nog ingen hemlighet att jag har vänner som är homosexuella. Jag ser bra ut, är lång och bejakar mina känslor, vilket får en och annan att lystra åt mitt håll. Det är naturligtvis smickrande, även om jag ibland beter mig som en femåring när det gäller att hantera uppmärksamheten.

Men, det är nog inte det som är tilltalande. Mer handlar det om att jag suttit på en mängd olika anonyma möten med människor som blivit offer för andra människors övergrepp, som kräver ett sjukdomsbegrepp för att förmildra tolkningsprocessen. Jag har lyssnat, lyssnat och fått massor av energi och livserfarenhet berättat för mig. Det har naturligtvis påverkat mitt fördomsfulla synsätt på dessa personers sexuella läggning. Ett område som alla andra, brukar jag tänka, som har sina höga punkter och låga. Det tror jag inte beror så mycket på läggning.

Det var Sofia Modigh som jag stöttade under EU-valkampanjen som tog mig in i politikens finsalonger. Tidigare hade jag suttit i KD Södermalm där jag träffat Caroline Szyber - och även Stefan Svanström, som då arbetade stenhårt under finanskrisen åt Mats Odell, dåvarande finansmarknadsminister.

Redan på Södermalm förstod jag att det fanns något stort över Caroline - och jag är naturligtvis tacksam för att hon tar de här spadtagen för att ta HBTQ-personerna närmare kristdemokraterna.

Magnus Kolsjö är en tänkare som delar liknande intressen som mig. Vi har hängt ihop på Almedalsveckorna. Han har lämnat rikspolitiken nu, men jag tror inte att det blir lång tid. Vi får se! Erik Slottner har jag träffat där. Han var den första som kom ut som homosexuell i kristdemokraterna när han kämpade om ordförandeplatsen i KDU mot Ella Bohlin. Nu har de fått RFSL i Stockholm att ta av sig hatten, vilket värmer mig, som uttrycktes i ett regnbågspris. Grattis!

Nu är det centralt att kristdemokraterna i regeringsställning står upp för allas rättigheter. Det är viktigt tycker jag. Det berör minoriteters rättigheter. Den funktionella familjedrömmen är inte beroende av sexuell läggning. I tider av ökade kunskap och erfarenheter så är det insidan som räknas. Det är där livet utgår ifrån, för att ge lite religiös prägel till mina ord. Eller reklamorden "jag skiter i vad du har på dig för kläder".

Bloggar: Maria Abrahamsson, Magnus Ramstrand

Gråa hår i hetluften - Ohly lämnar spektaklet

2011-08-09T17:58:00.001+02:00

Partiledaren för vänsterpartiet Lars Ohly meddelar att han lämnar partiledarposten i januari 2012. Han har anger att ambitionen är hög, men att det ändå inte lyfter i opinionen. Riktigt visset alltså.

Först och främst har Lars Ohly varit en skicklig retoriker. Han har förmågan att provocera och göra det inom ramen för vad som är politisk korrekt. Något som Torbjörn Tännsjö formulerade för inte så länge sedan:

Rätten att provocera är självklar, men när någon står med fingret på avtryckaren kan satiren kännas problematisk. Också jag har ett ansvar, inte bara för vad jag tänker och säger, utan också för hur det kan tänkas uppfattas och utnyttjas av andra. Men om jag ålägger mig självcensur för att inte ge ideologisk näring åt personer som Breivik så har det öppna samhället fått stryka på foten.

Och visst har det skett förändringar med vänsterpartiet. Det blev riksslut eller botbänken när Ohly avsade sig kommunismen. Även om de inte ägnar sig åt politisk självcensur så har deras demokratiska ådra stärkts. Kanske är det retoriken som förändrats i och med kommunismens fall? Till bilden hör också att Sverige befinner sig i krig i Afghanistan för att ta ansvar för terrorismens illdåd. Då följer Lars Ohly med och dricker till och med champagne när Håkan Juholt blir utnämnd att ta över partiledarposten i socialdemokraterna. Inget billigt och dyrt skräp här inte.

Med satt kristdemokraternas Michael Oscarsson som tyckte resan var trevlig - och Lars Ohly med. Trots att meningsskiljaktigheterna är stora, så har demokratin aldrig varit så varm som den är. Det är något jag tror Lars Ohly bidragit med till svensk demokrati. En omsvängning från de kommunistiska ådror som förband dåvarande Sverige med Sovjetunionen. Där till och med Jan Guillou erkänt KGB-kontakter.

Och visst, verkligheten är grå och fyrkantig. Ibland är politiken en idévärld - ett hjul som ger utdelning beroende på människors önskemål. Här har vänsterpartiet en utmaning att finna dessa och omsätta det i politisk handling.

Idag finns det stora möjligheter att påverka makten inom vänsterpartiet, men politik innebär en hård konkurrens på goda förslag. Aningen trösterikt är att solidaritet engagerar. Den tar aldrig ledigt - och ska heller inte göra det.

Media: AB, AB, SvD, Exp, Exp DN

Det räcker om en går vilse

2011-08-07T07:23:00.001+02:00

På DN skriver statsministrarna för Sverige, Finland och Danmark tillsammans:

Vi kommer nu att fortsätta utveckla vår nordiska samhällsmodell också de kommande åren. Den är vårt viktigaste motmedel i kampen mot antidemokratiska budskap, extremism och våldsanvändning.

Frågan är hur den utvecklingen ska ske. En pessimist skulle nog efter terroristdådet i Norge den 22 juli vilja kontrollera nätet med noggrannhet medan en optimist tror att friheten på nätet är allt och beklagar dess sårbarhet.

Det är nog fortfarande svårt att avgöra vad för slags konsekvenser terroristdådet får. Det uppenbara är att hålla bättre kontroll över ämnen som går att tillverka bomber med. Sedan behöver retoriken skruvas ner och självkritiken öka hos myndigheter och vanliga människor. Samarbetet mellan de nordiska länderna behöver bli bättre och intensifieras.

Tolerans växer inte på träd. Inte omsorg heller. Det räcker med att en går vilse för att orsaka stora skador på samhället. En enda människa som känner sig kränkt. Det är därför viktigt att var och en får lära sig att lyssna och prata.

När jag växte upp så behandlades eleverna i skolan som ett kollektiv. Olika statussymboler gjorde en del mer populära. En del vann respekt för att knipa vuxenpoäng i tidig ålder. Men, när läraren började tala så var det tystnad som gällde. Det var först när jag gick med i frikyrkan som jag lärde mig att tala offentligt. Där blev jag uppmuntrad att dela med mig av andliga upplevelser. Ofta fanns ett starkt intresse för en radikal frälsningsupplevelse.

Så jag lärde mig att vittna. Inför en stor publik. På universitetet lärde jag mig kritiskt tänkande. I små grupper. Det var ett lyft och tankarna lyfte sig från en nivå till en annan. Jag läste och skrev och samarbetade i grupp. Efter drygt fem år hade jag lärt mig mycket. En del kan jag läsa idag och tycka att jag verkligen fick till det. Men, första fem åren efter universitetet var jag trött på allt vad kunskap hette.

Då kom en period av att dela med mig av det jag hade lärt mig. Mina slutsatser och förklaringar av hur världen fungerar. Men, det räckte naturligtvis inte. Barndomens och ungdomens och det unga vuxenlivet behövde smältas ner i min personlighet. Jag hittade ett spår som jag idag håller fast vid. Det är allmän vishet och klokhet. En form av andlig inlärning där den personliga utvecklingen stod i centrum. Jag fann mig själv helt enkelt. En resa som började inifrån och ut.

Jag hittade en kommunikation med andra som gick igenom väggar och golv. En form av tålamod där alla är människor. Visst blir jag utnyttjad kortsiktigt, men långsiktigt vann jag mark som jag aldrig ens vågat röra mig emot.

Jag har lärt mig att respektera anonymiteten. Det är själva fundamentet för samhället. En del av den yttre kontrollen handlar om namn, adress och pengar i kontot, bil, jobb, skola, arbetsförmedling, försäkringskassa och familj och barn. När det kommer till den inre så grundar sig all kommunikation på ett kärleksfullt samvete. Att alla är jämlika och ingen står över andra.

Det är det kärleksfulla samvetet som Anders Behring Breivik saknade. Det var undernärt, isolerat, främmande mot andra och fattigt på sammanhållning. Det var vid ett tillfälle han bad till Gud, och det var när datorn drabbats av ett blixtnedslag. Då förklarade han för Gud att kristendomen var hotad av ateister och av Islam. Två högljudda minoriteter i nordliga breddgrader som skulle slå undan den kultur som fostrat Norden och Skandinavien sedan 1300-talet.

Nu tror jag kristendomen erbjuder en cocktail för varje tid. Bilden av Jesus som går efter det vilsna fåret är talande även idag. Kanske handlar just om känslan av att tillhöra en försvinnande minoritet som gör att varje muskel måste spännas för skräckinjagande syfte. Istället borde det finnas tillgång till fler som lyssnar på varandra i en tid där många delar med sig av både det ena och det andra. Om det filtreras genom ett kärleksfullt samvete, så finns det inte mycket hat kvar. Istället en ökad förståelse för insjuknad egoism och att den som går vilse behöver hitta tillbaka till tryggheten. Till tilliten för framtiden och en sund självbild.

Det bästa sättet att hantera vilsna får är att gå efter dem. Ta dem tillbaka till civilisationen. De muskler som har spänts behöver lära sig slappna av. Istället behövs en oförskräckt inventering av det egna egot. Det tror jag är varje människas eget ansvar att hålla i schack.

Gräl leder till mer gräl

2011-08-04T15:10:00.002+02:00

När riksdagen (S, V, MP + SD) beslutade att spara 300 miljoner på regeringens utrikesdepartement i vintras så tar regeringen omvägen genom biståndsministern Gunilla Carlsson som ger regeringen 986 miljoner. Det lär täcka en del extra kostnader för kronprinsessans bröllop, men utrikesminister Carl Bildt har anledning att vara extra trevlig mot Gunilla Carlsson.

Naturligtvis svarar S med att fokusera på Afrikas regnfattiga hörn, trots att besparingarna på 300 miljoner ledde till att ambassader avvecklades i omvärlden. Det kan tyckas vara en rejäl kovändning.

Bloggaren Thomas Böhlmark (M) redovisar tydligt att även målet på 1 procent av BNP/BNI hålls med råge. Ett mål som biståndsminister Alf Svensson 1991-94 (KD) lyckades uppnå trots brinnande finanskris.

Den förra länken till Westander är utmärkt historielektion på att S tummade rejält på bidraget efter de borgliga 1994. Även dåvarande statsministern Carl Bildt (1991-94) tyckte nog att biståndsministern Alf Svensson fick dra åt svångremmen. Här är ett litet utdrag.

1992 - 1,03 procent
1993/94 - 0,93 procent
1995/96 - 0,87 procent
1997 - 0,70 procent
1997 - engångsindrag 500 miljoner
1998 - 0,70 procent

Biståndsfrågor är ett av kristdemokraternas hjärtefrågor. Så länge målen blir uppfyllda finns det ingen anledning att kritisera. Förhoppningsvis kan en del gå till utrikesdepartementet, där Carl Bildt huserar. Kanske att han själv kan se att han drog ner på bidraget en gång - kanske i onödan.

Bloggar: Peter Johansson anser att fördelningen inte är rättvis, Peter Högberg anser att regeringen bör göra en större insats än 50 miljoner, Martin Moberg om iskyla.

Location:Kornellvägen, Bålsta, Sverige

Gammal tant omfamnar gråtande liten flicka

2011-08-04T00:05:00.004+02:00

Det är naturligtvis mycket tragiskt när en elvaåring blir kvarlämnad på stationen. Misstanke om tjänstefel och hatbrott ligger i fatet. Mot bakgrund av vad som hänt i Norge så har det vuxit fram en nolltolerans mot hatbrott.

Nu tänkte jag diskutera olika synsätt och försöka väva ihop detta. Här skiljer sig kristdemokraterna en hel del från moderaterna. De vill grovt skissat lägga allt ansvar på individens förmåga och begränsa den politiska innebörden till ett minimum. Socialdemokraterna vill generalisera allt vad individen tycker och ställa det i relation till en känsla av rättvisa. Gärna i ställföreträdande föräldraskap.

Under Alliansen tid har moderaterna förnyats. Med det menas att de har adopterat och förvaltat de socialdemokratiska värderingarna till välfärdsstat och förbättrat dem. De har fortsatt lagt betoningen på individens förmåga. När socialisterna vill ha en fadersgestalt högst upp i statsapparaten så dyker Fredrik Reinfeldt upp som en individ på Hemköp. Staten gör ett minimum, men gör allt rätt enligt regelboken.

Moderaterna har lagt betoningen på individens förmåga. I fråga om elvaåringen så undrar en moderat var föräldern är, medan en socialdemokrat lägger över föräldraansvaret på tågkonduktören. På sätt och vis har de senare diskvalificerat den riktiga föräldern - i elvaåringens fall med all rätt. Det handlar om rättvisa, säger de. Det är oftast där diskussionen fastnar. En dålig förälder är ingen viktig nyhet. Däremot den emotionella bindningen. Konduktören blir en kall pappa/mamma således. Belöningen är en varm pappa/mamma istället - och det här kan samhället hantera.

Kristdemokraterna däremot ser att det finns behov av en pappa/mamma, och där hoppar de jämfota med socialdemokraterna. Men, då i en familjekontext, vilket socialdemokraten diskvalificerat från att vara alldeles för ofullkomlig och näst intill en "lyx" - och lämnar familjekontexten som en berättelse om Big Bang. Moderaten förstår familjekontexten fullt ut, men blir smått undrande när pappa/mammarollen diskuteras i det offentliga rummet. De undrar vart kristdemokraten tog vägen, bildligt sagt. I bästa fall kanaliseras detta i individuell frihet under ansvar, vilket gör att det går lika bra med en folkpartist, eller centerpartist.

Nu delar kristdemokraterna också det sociala känslan för rättvisan mer som en nödlösning. Det märks inte minst tydligast i diskussionen om sjukförsäkringen på offentlig nivå men annars aborter inom partiet. De ofödda barnen som inte fick göra sin röst hörda. Bara att tänka på dem är hedervärt för en kristdemokrat. Det är rättvisa för en kristdemokrat, som tar ställning för individen innan han eller hon har bildats till en människa - eller som i sjukförsäkringens fall tror på att något nytt går att "födas" hos en människa.

Men, återigen, kristdemokraterna tänker i en familjekontext. Det handlar om små gemenskaper där mamma, pappa och barn en del av familjen. Det här har naturligtvis lhbtq-rörelsen valt att angripa och göra kristdemokraterna till deras favoritfiende.

Nu går det diskutera dessa begrepp, men i slutändan så måste det tekniskt vara en mamma, en pappa som gör ett barn, men att familjen sedan förvaltas av två mammor går att rädda av rättvisan som en nödlösning där barnet träffar en pappa i samhället som bärs upp av civilkurage. Där hoppar kristdemokraten jämfota med socialdemokraten. Den nödlösningen passar bra även i relation med den elvaåriga flickan, men socialdemokraten vill göra nödlösningen till en viktigt avsnitt i regelboken.

Nåväl, det här var mitt försök att förklara världen. Förstod du mina poänger med kristdemokraternas olika sätt att lösa problem och se ingångar i verkligheten så skulle du liksom jag vara extra glad över att den elvaåriga flickan plockades upp av det civila samhället. Det fungerar!

Så går det naturligtvis att diskutera avsikten hos konduktören. Här behöver samhället bli mer tydligt med att försöka "discourage" de avsikter som dömer vilken hudfärg en människa har, utan för den skull skada de som har en fördomsfull människosyn.

I övrigt önskar jag mig att ingen människa ska bli särbehandlad illa på grund av ålder, etnicitet eller sexuell läggning.

Media: DN, 1, AB, 1, SvD, 1

År av arbete ger resultat

2011-08-03T17:10:00.000+02:00

8 av 10 arbetslösa är nöjda med sin FAS 3-plats, skriver DN. Av totalt 36,900 deltagare som gått in i fas 3 har 15 procent gått till arbete eller utbildning.

Det är naturligtvis fantastiska siffror. Många borgliga känner nog samma tacksamhet som jag och ser det här som en intäkt för att Alliansregeringen gör sitt jobb. Det ger också slagvinkel till den fas 3-debatt som var i vintras.

Här tror jag det är viktigt att lyssna på kritikerna, men inte dras med helt i deras argument. Ibland kan det vara bra med justeringar. Självklart är det så att sossarna har styrt i dessa frågor tidigare. Själv känner jag mig som en god samarit som berättar för sossarna att Alliansregeringen hjälper dem med "kill your darlings". För att låna en formulering från bloggen Creofant:

Det betyder i korthet att man måste våga ta bort det som är lysande men som förstör – eller inte bidrar till – helheten.

DN skriver vidare:

Nästan åtta av tio anser att uppgifterna är meningsfulla inom fas 3, enligt Arbetsförmedlingen som har intervjuat 850 slumpvist utvalda deltagare.

Det är värt att fira efter år av arbete.

Är engagemang att tycka rätt?

2011-08-01T19:48:00.006+02:00

Att ta emot ett statlig bidrag låter väldigt bekvämt. Frestande. Men, det finns problem i detta som inte alltid blir belysta. En del av självständigheten går förlorad och det blir lätt att saker och ting förlorar sina proportioner och glider bort från sitt egentliga syfte. In i bidragsträskets labyrinter.

Exempelvis kan inte de som tar emot bidrag få tycka som de själva vill, utan här har staten gått in och gett bidrag för att dels avhjälpa svåra ekonomiska behov men också för att styra människors åsikter för att helt eller delvis anpassa dem till särskilda önskemål. Just den här upp- och nervända tillvaron har länge fått råda i vårt samhälle. På gott och ont. Exempel finns det gott om.

Det grundläggande problemet blir att åsikterna är styrda och inte självupplevda. De är framtvingade och belönade genom bidrag. De som tar emot bidraget kanske kan få lättnad ur en ekonomisk kris och inte längre behöva förlita sig på sitt eget ekonomiska åtaganden. Bidraget gör ju jobbet! Den grundläggande syftet blir på så sätt satt på hyllan och det personliga åtagandet blir helt eller delvis förintat. Passivitet råder.

Istället kan det bli en diskussion mellan de som får bidrag, vilket sker under Prideveckan. Vem som får mer och vem som får mindre. Vem som tycker bäst eller vem som tycker sämst. Två kan ha helt olika syften som i grunden strävar efter att skapa ett gott samhälle. Istället blir det fokus på vad som skiljer än vad som förenar. Båda två vill rädda världen med kärlek och tolerans, men riskerar istället att hamna i konflikt med varandra i hat och intolerans. Det är naturligtvis allvarligt.

Att vara självförsörjande är grunden för all självständighet. Genom att jag har ett arbete, en lön och möjlighet att ta ansvar och planera för mina inköp så är jag självständig. Det borde gälla för kyrkor och andra samfund och andra organisationer. Nu är det tvärtom.

Det stora problemet är inte de konflikter som uppstår mellan olika bidragstagare. Det är efterspel. Snarare är problemet att de som tar emot bidragen själva inte är självförsörjande längre. Det personliga engagemanget är längre inte knutet till ekonomiska morötter, utan istället till bidragets önskemål att tycka rätt och bäst.

Därför tror jag det är viktigt att fortsätta med ett femte jobbskatteavdrag. Det är att gå i rätt riktning liksom att besluta om avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Det ger människor möjlighet att själva delta i samhällets olika utbud, men så länge som de bidragstyngda blir förblindade förlorar de också sitt eget ursprungliga syfte och engagemang.

Engagemanget blir då att tycka rätt. Det blir konstigt, eftersom själva ursprungliga syftet kanske inte alltid rimmar med det. Nu har staten gått in och gett mer bidrag till de vars syften inte rimmar helt och fullt. Låtit dem bli en del av staten när de saknar egen stark mobilisering i samhället.

Det är naturligtvis inte bra, eftersom allt vad självständighet och integritet går förlorad. Helt upp i rök. Istället uppstår det bilder av vad som är självständigt och vad som är integritet, men då endast efter vad som staten säger är rätt att tycka.

Så går det om man saknar integritet.

I övrigt tycker jag att alla människor ska få leva som de själva vill oavsett sexuell läggning så länge det inte avsiktligt skadar andra människor.

Bloggar: Stefan Olsson, Caroline Szyber

Media: SvD om bidragskrav, SvD om att välja församling, SvD om S avhopp från Pride, DN om a-kassa

Våra egna barn kan begå värre brott än terrorister

2011-07-31T09:00:00.016+02:00

SÖNDAGSKRÖNIKA. Jag blir arg på Aftonbladets politiska redaktörer och journalister samt deras långa drev när de vill framställa att Fredrik Reinfeldt inte gör något. Att han gör mindre än Barack Obama och att han framställs som kall. Det irriterar och stör mitt tänkande. Jag försöker förstå, men så kommer jag fram till att det handlar om politik. Svensk politik. Negationer i oändlighet.

Varför vill de styra Sveriges statsministers agerande och görande? Det faller sig i tonen att socialliberala DN:s Peter Wolodarski jamsar med i det journalistiska tyckandet och ger eldstöd till Aftonbladets kampanjretorik. Så tänker jag på the News of the World vars retorik för länge sedan borde ha läxat upp de svenska medierna. Men, si, det vill sig inte. Självinsikt är något som inte gäller i retorikens värld - trots att hatet i sig är en del av den fantastiska retoriken som säljer som smör i solskenet.

Nej, det är med häxkittelns elakaste och bombastiska retorik som socialdemokraterna attackerar Alliansregeringen. De är onda, fula och elaka. Opassande, svinaktiga och kalla som fiskar på 5,000 meters djup. Jag tror de nöter in ordet "kalla" varje gång jag slår upp deras tidning eller besöker en socialdemokratisk blogg. Nu skriver de att Alliansregeringen saknas empati. Eller snarare att Fredrik Reinfeldt saknar empati. Näst intill som att hans tystnad är psykopatisk. Ja, så här ser en dag ut i tidnings- och bloggvärlden.

Räcker det inte med att hela svenska socialdemokratiska partiet har engagerat sig i terroristattentat. Räcker det inte att SSU bär sorgen som Jytte Gutland så vackert talade i domkyrkan i Oslo? Att Juholt kramar om Stoltenberg som prisas som världens bästa ledare efter George W Bush som tryckte på push-buttom? Nej, det räcker inte. Det räcker inte och det räcker inte.

Nåväl, nu visade jag lite känslor som jag inte brukar göra. De är naturligtvis inte fakta, men kan vara skönt att få ge utlopp för här på bloggen. På sätt och vis kan känslorna ge en del krydda, men de är oftast alltid ytliga och vinklade.

Attackerna från Aftonbladet och dess drev handlar om att Alliansens företrädare gör för lite. Rädslan att räcka till är nog bland de vanligaste att attackera. Att stressa människor att handla mer, och säga att de gör mindre. Det riskerar dem att känna sig utmattade, längta bort och därefter låta dem falla på sitt eget grepp och få dem att kapitulera från sitt rollinnehav som alla politiskt intresserade vill ha superkontroll över.

Att vända blicken mot sig själv är nästintill förbjudet. Så förbjudet. Så förbjudet. Så förbjudet.

Så varför frågar sig inte socialdemokraterna vad de har för brister? Nej, ifråga om det är det tyst. Helt tyst.

Det finns liksom ingen vilja till självinsikt alls. Inget utrymme att diskutera och självreflektera och låta det betyda något, utan det går en eller två dagar i något som påminner om att vi alla ska vara snälla nu, men så är vi tillbaka till ruta ett igen där sorgen från hela Norge ska vara svenska regeringens uppgift.

En del s-företrädare tycker till och med att de som röstat på SD är gamla socialdemokrater på villovägar. De som blivit bittra i bidragssystemet och som tycker att invandrarna äter upp maten på de svenska borden och skor sig på dess egna invånare som bjudit hit dem för några år, eller tiotal år sedan. Så, bidragskultur ökar rasismen? Finns den kopplingen någonstans i deras tidningar? O, nej. Eller nyvalshoten som skulle dyka upp i höst - på vems bekostnad om inte med ett stöd från SD?

Men, nu skiter jag i vilken partitillhörighet de offer hade som dog i Oslo och i Utöya. Missförstå mig rätt. Jag respekterar deras politiska åsikt, även om jag inte delar den i politisk organisation. Jag respekterar istället djupare de människor som dog och jag sörjer deras bortgång, deras drömmar, engagemang och planer - även om den kolliderar med min åsikt har de rätt att existera och vi har rätten att leva tillsammans. Jag kallar det för demokrati och tror att det berikar och gör samhället varmare. Inte kallare.

Jag är på sätt och vis också oerhört lättad att det inte var en muslim som var attentatsmannen. Det hade varit så mycket olyckligare. Hur hade det sett ut då? Då hade vi haft ett samhälle som odlat riktigt högerextremism istället för den avsky som idag dyker upp där den nationalistiskt inriktade våldsbejakande extremismen jämförs med terrorism och vi förstår att våra egna barn kan begå värre brott som dessutom blivit inspirerade av global terrorismen.

Nu suddas istället begreppen ut och så förstår vi alla att våldsbejakande extremister finns lite över allt. Men, nu riskerar högerspöket blivit levande igen - samma gamla trista högerspöke som spökat Europa i nazismen och fascismen. Trots att massmördaren filosofi har noll likheter med Alliansen som är sprungen från en ny tid med nya erfarenheter och ny retorik, som vinner genom att stå eniga istället för att framställa sig i sjuttiofem olika bitar.

Nej, Fredrik Reinfeldt har gjort tillräckligt. Nu finns inte den tilliten mellan svenska politiker att de vilar på hanen för att vinna politiska poänger. När det inte sker så riskerar Alliansen att bli en nyttig idiot åt socialdemokraterna.

Det intresset finns inte så länge som kuppmakaren Håkan Juholt kommer använda varje situation för att få mer makt.

Thomas Bodström sa det själv. Ska vi då inte lita lite mer på vårt eget omdöme att hålla tyst?

Slutligen, för den som orkade läsa ända hit. (Du är nog ovanligt begåvad!) Göran Hägglund hade så jävla rätt när han talade i Almedalen om att förebygga brott bland ungdomar. För våra egna barn kan begå värre brott än terrorister.

Media: AB om osynlighet, AB om kalla rader, Peter Wolodarski i diskussion om människosyn, 24 om Reinfeldts semester i Turkiet, Expressen försöker balansera mellan två olika politiska företrädare och gör det bra, DN om arga brev, Reinfeldt om mer demokrati, Gudmundson om ödmjukhet i vetskapen,
Torbjörn Tännsjö om någon missuppfattar...

Bloggar: Maria Abrahamsson pekar på att skevheten i drevet, Fredrik Antonsson letar med kirurgisk precision fram brister hos sossarna ledare som saknar empati

Location:Kornellvägen,Bålsta,Sverige

Epilog: Det visade sig att Fredrik Reinfeldt var på Hemköp på Åhléns. I Keps.

Skönt att han visade sig. :-)

Det fungerar även på landet

2011-07-26T00:29:00.001+02:00

En bild från det landställe jag sitter och bloggar:

Med tanke på att det varken finns el eller vatten är det en logistisk utmaning.

Är öppet hat en form av narcissim?

2011-07-26T00:25:00.002+02:00

I Oslo har under gårdagen hundratusentals människor samlats för att manifesta sin avsky för det extrema våldet och sin kärlek till demokratin. Här har Jens Stoltenberg valt väg, vilket Mona Sahlin skriver om på Newsmill:

De visar alla länder att det går att välja en av två vägar mitt i terrorn. Hämnden och hatets väg. Eller den nationella samlingen runt detta svåra att ta hand om varandra. Och göra medmänsklighet till normaliteten istället för undantaget.

Den polarisering som just nu sker mellan socialdemokraterna och högerextrema grupper tror jag är bra. Den lägger grund för att när riksdagen öppnas kommer samarbetet mellan socialdemokraterna och sverigedemokraterna vara ett minimum. Sedan återstår det att se vad opinionsmätningarna säger, men mycket tyder på att SD har spelat ut sin roll i svensk politik.

Nu är hatet ett väldigt starkt vapen som varje människa äger. Hatet kan vara något positivt som försvarar, något som driver en opinion framåt, något som särskiljer, men det kan också vara något som förstör och skadar och en drivkraft till att skada andra. Jag tror att i det öppna hatet kan det finnas en form av narcissism. Det är i kombination med våld som det blir farligt, eftersom den som hatar vill ha en omedelbar reaktion där han eller hon känner ett maktövertag.

Själv tycker jag hat är en form av lyx jag inte har råd med. För mig blandar den sig lätt med att jag tycker synd om mig själv och sitter i ett hörn och skyller allt och allting på andra, men i den politiska verkligheten är hatet en del av retoriken. Låt säga den svenska och norska, och gammal-europeiska för att förenkla.

Själv har jag i min politiska vardag försökt minimera hatet i Sörmlands landsting. Jag tror på goda relationer och återigen visar det sig att behovet av goda relationer är stora. Det är något som behöver visas inom politiken, men även från mediernas sida behövs ett visst ansvarstagande. Men, det går aldrig säga att någon ska ta ansvar. De behöver upptäcka det själva. Alla gillar det inte, men nu är det aktuellt i och med fredagens bombdåd och massmord. Aftonbladets ledare skriver:

Anders Behring Breivik är ensam ansvarig för sina handlingar. Men de kan inte förstås om man inte också förstår det politiska klimat i vilket de utförts, och som finns i både Norge och Sverige. Bästa sättet att hedra de som dog i fredagens terroristattack är att gemensamt ta ansvar för att förändra det politiska klimat som gjorde hatet möjligt.

***

För övrigt, på tal om gårdagens diskussion om gödsel, så visar det sig att att norska säkerhetspolisen, PST, kände till att Behring Breivik köpte kemikalier. De hade kunskaperna, men brast rejält i sin bedömning. Nu berättar Behring Breivik att det finns två celler i deras organisation.

Det betyder alltså att de personer som kan begå nya brott troligen också finns med på PST:s lista. Är granskning av återstående 79 personer också grundlösa?

Media: AB och gödsel, SvD om häktingsförhandlingar, DN om klasskamratens reaktioner, DN om ett Norge i blommor och sorg

Bloggar: Peter Andersson

Hade 10000 kg gödsel och ingen åker

2011-07-25T00:24:00.013+02:00

Händelseförloppet i Utöya och vid regeringskvarteret i Oslo har väckt många starka reaktioner. Själv har jag sparsamt twittrat när jag befinner mig i Småland ute på landet. Närmaste sagt Holsbybrunn inemot Kleva gruva.

Jag har burit med mig många tankar. Antalet döda på Utöya har stigit och stigit. Många är döda och skadade. Många har delat med sig av sina reaktioner av sorg, vrede och förtvivlan på Twitter och bloggar och så har kvällspressen gett en genomarbetad mediebild av mördaren.

Det märkliga är att det inte finns så många filmer eller bilder inifrån lägret där mördaren löpte amok. Trots antalet videokameror och kameror i mobiltelefoner och så vidare. Detta tyder på att händelseförloppet gick väldigt fort. Att mördaren lyckades med sin polisförklädnad och massmedialt missuppfattades vara terrorist när han smög fram som en bengalisk skräckinjagande tiger som attackerar sitt byte. I sådana lägen har tigern ingen nåd med sitt byte, eller "pray" som engelska språket använder.

När Aftonbladet förmedlar bilden av mördaren är det olika sidor av en person. En sida som är skräckinjagande där han håller i ett vapen och ser ut som en amerikansk marinsoldat. En annan sida lyfts fram. Då är det mammas gosse med ett trevligt leende, som har svårigheter att knyta nära relationer med det motsatta könet.

Jag minns själv när jag jobbade som fältassistent och hade samtal med ungdomar som hade föräldrar som var överbeskyddande. De kände att de inte räckte fram. En frånvarande pappa var heller inget ovanligt. Det gällde att rädda den unga människan. Då var det viktigt att föräldrarna släppte taget och inte var alltför överbeskyddande. Den psykologiska nyckeln fanns under mammas kudde och barnet skulle finna den med hjälp av nyfikenhet.

När jag jobbade som lärare fanns en del barn saknade empati, en del var hyperaktiva och en del hade svårigheter att hantera sina kroppsrörelser i kombination att hålla sig vakna. Många av dem med neurologiska handikapp hamnade bakom lås och bom, men som neurovetenskapen uppmärksammat var sjuka och hade särskilda behov redan i skolan. Det lilla enhet som jag jobbade i gav många föräldrar tillbaka livet och hoppet eftersom de inte var skyldiga till barnets handikapp och dessutom började barnet att må bra.

Nu räcker inte alla mina bilder eller min förståelse. Kanske inte heller mina erfarenheter från mitt eget privatliv från 25 år sedan där jag träffat människor som släckt livet på andra. Men, absolut inte i den här omfattningen. Inte heller med den här sortens hängivenheten och absolut inte med den närheten till det lokala samhället eller kommunikation genom nätet.

Lite av samma maktlöshet tycker jag mig finna hos andra. Journalisternas begreppsvärld räcker inte heller ända fram. En ensam galning, störd människa, som begår ett extremt brott är nog de flesta vana med, men inte i den här sortens omfattning.

Experterna jämför med andra världskriget, men det håller inte heller med strategier som belägring och exploatering och administration. Mördaren måste planera långt, långt i förväg och kan heller inte riktigt räkna ut allting. En stat har betydligt större resurser än en enskild individ.

Eller med en tsunami och naturkatastrof. Då ställs det politiska ansvaret på sin spets. I det här fallet så reagerade president Barack Obama och i mördarens dagboksanteckningar så förutser han denna reaktion från samhället.

Fördelen nu är att mördaren sitter bakom lås och bom. Det finns många, många dagar att hantera detta. Både juridiskt och mänskligt.

De politiska slutsatserna är ganska tydliga och lär bli fler.

För Håkan Juholt lär hoten att krossa regeringen tillsammans med stöd av främlingsfientliga krafter helt vara helt stängd. En befängd tanke att socialdemokraternas företrädare ska bjuda in främlingsfientliga krafter in i sina finrum. Den rödgröna oppositionen får inrikta sig på att försöka krossa Alliansen i valet 2014 än lägga för mycket krut varje vecka i riksdagen med hjälp av Sverigedemokraterna lägga krokben för regeringen. Göran Hägglund, som fick +8 poäng för sin retorik i Almedalen av Aftonbladet, sa att "det finns inget regeringsalternativ". Han hade naturligtvis rätt.
Dessutom får Sverigedemokraternas företrädare lugnt äta sin hatt med knäppa uttalande. Våldsbejakande extremism är inte etniskt betingad. Den kan näras med hjälp av främlingsfientliga åsikter där muslimer tar all plats och dess mångkulturella vänner är fiender.
Sverige och Norge står varandra nära mänskligt - även politiskt trots att borgarna styr i Sverige och sossarna i Norge. Solidariteten är därmed inte helt röd - den är heller inte helt orange - solidaritet är demokratisk.

Vem kan då begå ett sådant här obegripligt brott? Jo, det kallas för girighet. En vilja att ha mer och mer. En människa kan släppa ut sin själviskhet, tanklöshet och misstänksamhet - att den uttrycks och skadar alltid andra. En själviskhet som odlas och närs under så här lång tid är inte konstigt - eftersom den är misstänksam i sin kärna.

Det konstiga är att inte omgivningen inte uppfattade signalerna. Varför stoppades inte mördarens verksamhet tidigare? Den civilpolis som undersökte mördarens tillhåll borde ha lagt ihop ett plus ett. Istället letade han efter haschväxter och missade att den anabola adrenalinpumpande mördaren saknade åker, men hade likväl 10000 kg gödsel runt hörnet. Eller att mördaren samlat obefogad mängd ammunition? Eller att polisen i världens mest rikaste land saknar en helikopter?

Bloggar: Anna Ardin, Niklas Lindgren, Per Gudmundson, Ulf Bjereld, Totte Löfström, Daniel Alsén

Media: GP, SvD, DNs ledare, DN om polisens möte med ABB, DN om pappan, DN intervjuar psykiatriker, SvD om en tysk hjälpare, SvD om polisiär hjälp i rätt tid, SvD tar hjälp av experter

22 juli 2011 - 11 gånger 2

2011-07-22T21:08:00.013+02:00

Klockan 15.26 smäller det en bilbomb i centrala Oslo i regeringskvarter. Sedan kommer en förklädd polis mellan klockan 17 och 17.30 och börjar skjuta politiskt intresserade ungdomar på ett socialdemokratiskt läger på Utöya, som i en kritisk situation får springa och gömma sig i skogen och simma mot land. Fortfarande är det oklart hur många som blivit dödade och skadade. Tidningarna är försiktiga medan ryktena är vidlyftiga och obekräftade. Statsminister Fredrik Reinfeldt har gjort ett uttalande:

Jag beklagar djupt det tragiska som hänt i Oslo och vid de norska socialdemokraternas ungdomsläger. Mina tankar går till offrens anhöriga och till de som skadats.

Nu har en extremistisk våldsbejakande grupp, Helpers of the Global Jihad (Ansar- al-Jihad al-Alami) tagit på sig ansvaret, skriver New York Times och hänvisar till Will McCants, terroristanalytiker på C.N.A. Han uppger senare att gruppen tagit tillbaka sitt anspråk.

Just nu (kl.20.55) är det sju döda och lite senare kommer uppgiften om 14 skadade i Oslo, men fortfarande är det oklart hur många som blivit dödade i Utöya. 10 uppger SvD. Jag har Twittrat och uttryckt stor bestörtning och djupt deltagande med de som dödats och skadats och följer utvecklingen.

Återigen vann Twitter förstaplatsen när det gäller information. SVT började sända från NRP. TV4 hakade på snabbt, medan CSN var på plats nästan lika snabbt som Twitter. Kanske närmare en kvart sen. Samtidigt har flera sajter blivit väldigt slöa, vilket visar att trafiken har ökat. Enklast är att installera NoScript för att rensa bort onödigt. Twitter fungerar finfint.

Orsakssamband saknas inte. Datummässigt är det inte svårt att räkna ut. 22 juli är 11 x 2. Två attentat. Ett i Oslo och ett i Utöya. Det svenska terrorattentatet inträffade 11 december 2010. De norska öppna spekulationerna går närmast till Libyens Muammar Gaddafi än till Afghanistan.

USA:s president Barack Obama har beklagat och hälsat att inte ge upp kampen mot terrorismen. Nu när det ledande socialdemokratiska partiet i Norge drabbas i maktens kärna och i dess linda så är det en svart dag. En tragedi, säger Håkan Juholt till Aktuellt 21.

På Twitter har Ali Esbati (V) som befinner sig på Utöya kommenterat händelseutvecklingen. Han skrev så här runt klockan 14.30:

Och runt halv nio:

Det är naturligtvis hemskt. Jag har flera gånger sjunkit ihop av sorg. Det gör ont. Men, jag tror det är viktigt att resa sig efter det här. Det lär ta tid för Norge och för Sverige som råkat ut för en trivial självmordsbombare har något att lära sig. Att vi i mångt och mycket delar Norges sårbarhet. Vi är som Carl Bildt sa på Twitter "all Norwegians".

Media: DN, 1, 2, SvD

Aftonbladet sänder live.

Bloggar: Kent Persson, Peter Johansson, Fredrik Antonsson, Peter Högberg, Peter Andersson

Mediatränad politiker ska möta storstaden och lyfta partiet

2011-07-21T09:30:00.027+02:00

Centern har skräddarsytt ett program i sitt val av partiledare. Fler partier lär ta efter den lösningsmodellen. En presentation av tre kandidater på sin webbsida, öppna utfrågningar av kandidaterna och så får kandidaterna själva initiera aktiviteter med distrikt och lokalavdelningar.

Jag är imponerad. Har tagit någon extra dag för att fundera kring ämnet. Läsa igenom en del bloggar från höger till vänster och ledarsidor. Jag gillar Annie Johansson. Hon känns nära och verklig. Snäll, utstrålande, verbal och vacker. Kommer från Värnamo och har haft Jönköping som sin huvudstad. Jag tror hon kan lyfta partiet.

De viktigaste frågorna som de nya kandidaterna ska svara på är centrala. Hur ser du på Sveriges framtid? Vilka utmaningar behövs tas an? Hur ska samarbetet i Alliansen utvecklas?

Centerns valberedning är smarta. De vaskar fram tre kandidater och utmanar till att alla kan bidra till en kedjelång positiv process. Helt plötsligt känns behovet av en försonande politik som en möjlighet efter en tämligen uppslitande process att få fram en ny socialdemokratisk företrädare. Thomas Bodström och Pär Nuder försvann. Minoritets- och jämställdhetsfrågorna med Mona Sahlin.

Stängda dörrar, kuppmentalitet, liten förutsägbarhet, sårande mediala utspel, parallella processer, skvaller, mygel. Ja, det är nog inte så lätt att vara i opposition, backa till historiskt låga nivåer, äta upp hatten efter vidlyftiga löften, försöka charma Sverigedemokraterna för att slå utrikesministern och sjukförsäkringsministern på fingrarna.

Moderaterna attackerar tillbaka med Juholts sedelpress. Så får Carin Jämtin komma till undsättning och rädda vad som räddas kan i Tsunamins dagar. En roll hon fått ärva från Göran Perssons dagar som statsminister. Någon sådan roll tror jag inte Annie Johansson ens behöver axla.

Hur många miljarder talade Maud Olofsson om på Almedalen? Hon gjorde få retoriska grepp, utan fortsatte tala om sig själv och tittade nostalgiskt tillbaka till maktskiftets tallar. Erbjöd sig att bli artist istället för partiledare. Sådan självdistans och inlevelse fick många att bli gripna. Tårar rann.

När Juholt talade så var det ett lappande mellan en rad motsättningar. Han dubbelgarderade sig i allt - och lovade allt till alla. Inför ett valår när väljarnas intresse är i topp så lär frågorna vara fler än utropstecknen. Kollektiv bestraffning i form av skatteökningar, men om individen inte är i centrum i sjukvården eller på tågperrongen så ökar knappast chanserna för en riktig förändring. Nu kan det mesta hända fram till dess, men i den här farten är förutsättningarna svåra att Juholt ska hota Alliansen.

Väljarna vill ha svar. Enhetliga svar. Alliansen har vunnit två mandatperioders regeringsinnehav och här har både centern och kristdemokraterna blivit rikligt belönade. Trots att båda förlorat väljarstöd har de vunnit ändå - utan större förändringar. Så stark är Alliansen att alla vinner på samarbete.

Nu gäller det för centern att hitta nya utmaningar. Att motivera sig inför storstadens väljare är viktigt. Hitta brytpunkter som förenar storstadens moderna centerväljare med landsbygdens traditionalister. Här tror jag Annie Johansson har bästa förutsättningarna att knyta samman exempelvis landsortens tidningar med riksmedia.

Men, om de tre får en rättvis plattform i media så lär jag nog bli påverkad. Lättast om jag blir positivt imponerad.

Så må rätt kandidat vinna!

Tidningar: DNs ledare, Centerns valberedning, Hela Gotland, Leif Pagrotsky

Bloggar: Böhlmark, Westerholm, Högberg, Persson, Johansson, Jensen, W Jonsson, Törnqvist, Ankersjö, Hedin

Location:Kornellvägen, Bålsta, Sverige

"Snygg och prydlig kö, in i ledet nu"

2011-07-19T11:29:00.004+02:00

Synen på alkohol är något som väcker lika många reaktioner som sjukdomar. En del förhoppningar på lättsammare socialare stämning än det allvarsamma och stränga mönstret som annars lägger sig som en slöja över samhället.

Carl B Hamilton (FP) skrev om ämnet igår på DN Debatt. Hemkörning av alkohol. En del tankar om risker dyker upp här. Möjliggörande för alkoholister. Vidareförsäljning. Dygnet runt öppet där taxibilarna numera får sällskap av budbilar med en extra flaska till efterfesten. Poliser som gnäller. Alla de stackars medberoende som genomlider festerna genom att räkna glas och vänta på att varulven inom dem ska vakna till liv - sätta sig bakom ett skrivbord och skriva lagar för att folk ska supa mindre och arbeta mer. Och så stordrinkarna sida vid sida med de normativa som dricker med ansvar och håller glaset lättsamt i handen timma efter timma.

Som jag skrev i den egenhändigt iPad-ritade teckningen så tror jag glädjen [med viss reservation för ordet] är lättillgänglig. Jag håller i det som varit min glädje i snart två veckor. Timma efter timma. För en del andra är sommarledigheten en tid då drinken följer med timma efter timma. Berusningen, att få koppla av och njuta av livet. Vi har nog alla samma mönster av besatthet och glädje (och förbannad smärta) i allt som ger en stunds avkoppling.

Sommartider är nog de medberoendes helvete. En fest är mer en djupdykning i barndomens trauman än en lycklig och långvarig berusning där den rationella sidan av karaktären får vila. Men, samhället förståelse för de medberoende är inte perfekt, vilket kanske är bäst att förlåta i tolerans för en mänsklig värld som ibland har behov av lättnad att slippa se behoven och slippa känna solidaritet.

För mig är lättnad fortfarande mest bortom glasen, men jag genomlider mindre och kan emellanåt ta vuxenpoäng. I den här resan är det viktigt för mig att se att glädjen är lättillgänglig. För mig är detta det största hoppet.

Notis:Glädje är så religiöst laddat ord att det förlorat sin innebörd. Fun är bättre ord än roligt, som på norska betyder oro. Kul kanske trots allt är det bästa ordet. Så finns ordet lättnad och den tycker jag är ett uttryck för psykologisk urladdning från smärta. Men, återigen, fun is fun - och alltid ett val. Så länge det inte är ett val så blir det lätt något annat.

Förr eller senare så lär det dyka upp en en App för Systembolagets beställningar i App Store. Den borde kosta åtminstone 7 kronor.

Bloggar: Tokmoderaten, Böhlmark, Högberg, Alliansfritt

Media: DN, SvD, DN

Location:Kornellvägen,Bålsta,Sverige

Från Walt Disney till Scotland Yard

2011-07-16T22:04:00.007+02:00

Det är semestertider och jag har hunnit vila mig i några dagar från Almedalen och rikstinget. Förutom att jag gick och släpade på en iPad och tog på mig Tiger-kavajen och Eton-skjortorna så tröttnade jag ganska snabbt. Fram kom impulsköpskläderna från KappAhl. Kanske var det semestern som lockade bakom knuten, eller så började jag slappna av. Förmodligen en kombination av båda. För säkerhets skull köpte jag mig också Tigerbalsam för spända axlar efter intensiva dagar.

Nu hade jag blivit biten av Apple. I rask takt gick jag efter Almedalen och köpte en iPhone. Jag är fortfarande fascinerad över de lösningar som presenteras i Apparnas värld. Jag hade länge stått utanför och suktat för att få vara med. Nu läser jag flera bloggposter med bara ett fingerdrag. Funderar om jag själv kan skapa en App!

Kanske var det roligast när jag gick på MediaMarkt i Barkarby och såg ett barn säga "iPad, iPad, iPad". Här hade nog Freud fått sig en tankeställare i sin libidoforskning. Fingrarna som lustzoner? Att få röra, dra lite och öppna är en affärsidé som omfattar Ikea - fast det finns fler poänger i denna affärsidé.

Ibland tänker jag på Apples grundare Steve Jobs. Han var den lägst avlönade VD:n enligt Guinness rekordbok i flera år efter att han åter köpte upp Apple. Han gav inte upp trots att ha blivit cancersjuk. Kort sagt är det mannen med integritet - eller arrogans som en del föredrar att kalla det för - som också sitter med i Walt Disney's styrelse sedan 2006 med 7 procent av aktierna. Idag har hans funktionella elegans vunnit många följeslagare, men inte alla.

Politiken då? I dagarna pågår det mesta utanför Sverige. Hetast är antika kvällstidningen The News of the World som lämnat tidningsbranschen efter att ha hackat sig in i omkring 4,000 offentliga personers telefoner sedan augusti 2006 till oktober 2010. Notiser lades på hög hos nyfikna Scotland Yard som försäkrade allmänheten att The News of the World inte spionerade i offentlighetens privatliv. Nu satt de själva och blev underrättade av The News of the World.

Nu finns det nog ingen teknik som helt kan hålla nyfikna fingrar på avstånd, men jag tycker det kan förväntas en respekt och lyhördhet även från tjänstemännen i samhället. I en globaliserad värld så finns det fler som har möjlighet att granska granskarna. Poliser som journalister och ekonomer i den brittiska sammansvärjning fick FBI att reagera. Bakom kulisserna fann de Rubert Murdoch's nyhetsimperium.

Murdoch's kom långt genom gränslös underrättelseinformation. Nu är Sunday Times' också inblandad, vilket New York Times' rapporterar ikväll. David Cameron har också blivit berörd av skandalen då en presschef tvingats lämna sin post.

Så, glädjen av alla prylar blev nog kortvarig för de som kanske var rädda för att bli bestulna, vilket medierna och poliserna gärna belyser, men att allmänheten blivit avlyssnade och utnyttjade för andra syften kanske de blundat för mitt i sin rädsla.

Integritet är inget ensidigt, utan något ömsesidigt. Ingen äger rätten att helt äga integritet, utan det handlar om att låta människor leva - och själv leva respektfullt. De människor som anklagar andra för att leva utan integritet kanske själva tror att de i sin maktfullkomlighet får agera ensidigt.

Här blir Scotland Yard själv det varnande exemplet. Kontroll över vilka Appar jag använder och vad jag läser, vilka SMS jag skickar, bilder som läggs upp, mina meddelanden på Facebook är uttryck från min skräddarsydda personlighet och ska inte utnyttjas. Integritet och den fria viljan är helig. Särskilt i ett liberalt Storbritannien.

Location:Kornellvägen,Bålsta,Sverige

Kloka ord och en smula visdom

2011-07-10T17:04:00.001+02:00

Det finns hur mycket klokt sagt som helst om kristdemokraterna i medierna. Här är ett urval av de smulor som dimper ner från bordet:

DNs huvudledare:

Kristdemokraterna har rätt i att samhället varit för valhänt mot unga brottslingar – precis som Folkpartiet hade rätt i att strukturlösheten i den svenska skolan gått för långt.

Barometern skriver:

Kristdemokraterna borde säga att politiken skapar överskott på ett område, just för att göra gott på andra. Vissa saker har ett pris. Andra har ett värde.

SvDs ledare:

Alliansen borde morska upp sig och syna oppositionens uppseendeväckande svaga kort.

Hela Gotland intervjuar Hägglund som säger:

Jag växte själv upp i en familj som inte hade gott om pengar. Jag vet hur det känns att inte få den nya jackan eller skorna.

GP tycker:

Kravet på en värdighetsgaranti för äldre är något KD borde känna odelad stolthet över.

Dagens visdomsord som tål ett extra tankevarv är:

Not many elements in our life are so fully in our control as how we choose to treat other people.

Location:Kornellvägen,Bålsta,Sverige

Mjuka värden är trenden

2011-07-10T02:07:00.001+02:00

Väl hemkommen från Almedalsveckan så är jag nöjd. Både med Göran Hägglunds tal och att jag i kombination med det fick möjlighet att få en artikel publicerad på Passagen inför kristdemokraternas dag. Satt på färjan och lekte med min iPad som numera konkurrerat bort andra PC-dataspel.

Kanske kan jag tycka KG Bergström är aningen sträng mot kristdemokraterna för att de saknar en stabil väljarbas. Det besannas i Skops mätning. Naturligtvis önskar jag att situationen skulle förbättras för partiet.

Nu är många kristdemokrater jag känner vana med bottennapp under valtider. Värre är det för Sverigedemokraterna som börjar agera stödparti åt socialdemokraterna, som nu har ambitionen att fälla regeringen för ett nyval. Här agerar Håkan Juholt som en kuppmakare, men fortfarande är de inget tydligt regeringsalternativ.

Nu var det kristdemokraternas dag i Almedalen. Jag deltog på presskonferensen under dagen, vilket var en kompensation för att jag skulle ta den tidigare färjan. Ingen höjdare att missa, men så var det förra året också. Det bästa är dock att kristdemokraterna får bra dagar inför valet 2014.

Jag är nöjd med att socialdepartementet engagerar sig i uppväxtvillkoren. Det är det allra mest trendigaste just nu och här har partiet sitt hjärta - så det gäller börja visa det också. 25 procent av alla brott begås av unga, och föräldrarna är mer arga på polisen som anklagar deras barn för brott. Här behövs en attitydförändring, var Hägglunds budskap. Konkretare kan det inte bli.

Nu handlar det för kristdemokraterna att växa. Det är ambitionen från partistyrelsen som vässat klorna med kompetenta ledamöter.

Själv växer jag för varje dag i min roll som politiker. Jag är glad för att ha orken och inspirationen kvar att skriva här på bloggen. På sätt och vis innebär det parallella processer och ett visst översättningsarbete, då en del saker inte går att överföra direkt då det omfattar min dagliga arbetssituation. Men omöjligt är det inte.

Nej, nu är det läggdags. Kroppen och hjärnan är Almedalsspeedad. Nu börjar semestern.

Media: DN, SR, DI, SvD, HD, Barometern och Google News

Hägglund har större ambitioner

2011-07-09T16:24:00.001+02:00

Befinner mig på socialminister Göran Hägglunds presskonferens på café Amalia. Här finns rikspressen samlad och ett lugn och en tystnad i ett fullpackat café. Kamerorna rullar och ljudupptagningen är på max. Göran berättar att han i sitt tal kommer beröra barn och ungdomars uppvuxnadsvillkor. Det är ungdomar som hamnar snett. Psykisk ohälsa i välfärdens Sverige. Barnen med klump i magen på väg till skolan.

De som söker jobb och står utanför och de som saknar arbete. Det är viktigt att sakligt engagera sig politiskt i detta. Brottsligheten bland ungdomar, men också nationella prov i skolan för att elever ska komma ikapp sina kamrater. Det är också Alliansens ambitioner.

De förslag som han kommer att nämna i sitt tal är av attitydkaraktär bland unga brottslingar. Något som stämmer överens med Unga KRIS ambitioner. Det handlar om att driva till åtal. Även de under 15 år behöver utredas, eftersom risken för fortsatt brottslighet är stor, men de ska inte åtalas. Ytterligare en sak som föreslås är föräldrar ska få närvara vid domstolsförhandlingar. Då ska föräldrarna inte bara underträffas, utan kallas och även hämtas till rättegången om så nödvändigt.

Varför detta? Föräldrarna behöver bli mer delaktiga. Det behövs tydlighet i tidiga insatser, säger Göran Hägglund.

Själv stöttar jag Unga Kris arbete eftersom jag har haft möjligheten att följa deras arbete genom Sofia Modigh. Hon har genom sitt engagemang för frivilligorganisationer varit med och byggt upp Unga Kris tillsammans med Christer Karlsson, som är ordförande för KRIS.

Själv tror jag att kriminalitet är ett symptom på familjer som lider av olika slags problem. Här tror jag samhället behöver bli mer engagerat för att föräldrarna kan bli mer aktiva. Här tror jag det är viktigt med båda föräldrarnas närvaro. Det finns gott om pappor som inte tar ansvar.

Hur många gånger har jag inte fått höra frånvarande pappor? För barnen som växer upp utan en vuxen förebild som de har haft en nära relation till blir ofta hämndgiriga mot samhället. De kanske inte vet om det, utan tränas till medvetenhet senare i livet att hantera sina reaktioner. Att vara med och lägga de första byggstenarna i detta är ett hedervärt uppdrag.

AB

Location:Hästgatan 3, Visby

KD fick aldrig ärva någon krockkudde från S

2011-07-09T08:30:00.092+02:00

Igår var jag och lyssnade på Håkan Juholt. Det var ett mycket intressant tal på många sätt. Först och främst så berörde han arbetslinjen en hel del, men fortfarande släpar han på sjukförsäkringsfrågan - som kanske är mer en allmän försäkring för den som går in i arbetslöshet och som är rädda att förlora sin inkomst. Det är ju ganska uppmuntrande att de som är löntagare får en smula bekräftelse av sitt eget parti än att ständigt lyfta fram minoritetsgrupper som blir förtryckta och försöka göra dem större. Saker och ting behöver få sin rätta proportion kan jag tycka.

Efteråt hade jag och Marie-Louise Forslund Mustaniemi (KD) möjlighet att prata med Aftonbladets Lena Mellin. Vi hade en ganska förutsättningslös diskussion. Hon tyckte talet var för långt och jag som gillar långa tal tyckte det var bra. Sedan så rörde han sig mellan två världar. Om Alliansen är det extrema arbetarpartiet så är socialdemokraterna arbetarpartiet light.

Men, det politiska område som Juholt rör sig mot är helt klart ett viktigt område. Barnens rättigheter. De behoven fanns tidigare innan Alliansen började styra, men de var aldrig politiska. Nu har de blivit en ingång för socialdemokraternas reformiver.

På så sätt är de immateriella värdena i centrum. Det är ju kristdemokratisk politik så det svänger om, tyckte Lena Mellin som sa att det borde tilltala oss. Jag undrade om Juholt flirtade med kristdemokraterna, men Mellin sa att det var en trend. Så kanske det är.

Således har misstankens diskurs a al Michel Foucault inte alltid rätt.

Det handlar om säkerställa de yngre väljarna som lyssnar mer på de värden som bär upp samhället. Här pratade jag senare med flera kristdemokrater från Stockholm, som höll med om att det var ett ideologiskt sprängfyllt tal. De instämde också att vi inom KD är dåliga på att kommunicera vår egen politik som i grunden är bra. Här har Göran Hägglund en utmaning inför morgondagen.

För om KD skulle spela Hallelujah så skulle nog hela partiet åka på pisk av media för att de försöker anspela på religion, men när det kommer till S så är det en mer tillåtande attityd. Här får ateisterna huka örnen bakåt och HBTQ fanns inte ens på kartan i Juholts tal.

Det kändes också som Juholt hade gått igenom samtal med både Ingvar Carlsson och Göran Persson. Talet innehöll sådant som S borde ha gjort för länge sedan, men som de saknade energi att förverkliga. De blev statsbärande parti under många år när borgarna saknade alternativ. Sedan förändrades allting med Alliansen. Reformer efter reformer har genomförts. Fler och fler lämnar utanförskap i sjukförsäkringen och får riktiga jobb. En utveckling som S blundar stenhårt inför.

Men S är långt ifrån uträknade. KD är ett mittenparti, så vi har inte så mycket att sätta emot S. Att gömma sig i Alliansen ger heller inte utdelning i väljarstöd. Inte heller att göra lustiga poänger på oppositionen, men däremot en saklig diskussion om vad som är möjligt (och omöjligt) i de skarpa förslag Håkan Juholt lyfte fram.

Särskilt när han lyfter upp kristdemokratiska värderingar som förslag till bättre barnomsorg, högre pension för äldre, rätt till heltid, utbrändhet ska stävjas genom bättre arbetsmiljö och dessutom värmer upp med lite tung gospel som för tankarna till himlen och inte till rymden.

Men, det tilltalar inte storstadsbornas akademiker som vill ha Alliansens politik med RUT, ROT, jobbskatteavdrag med mer pengar i plånboken, fler apotek, mer pengar i statskassan och så vidare. Så fortfarande är det öppet mål för den borgliga politiken, som varit ohotad länge.

I Sörmlands landsting där besparingskraven från S, FP och MP vilar tungt över personalen lär löftet om heltid inte gälla. Istället gäller det att spara in när inhyrd personal kostar på tok för mycket samt nya läkemedel som ofta är dyrare. Istället har majoriteten bestämt sig för att vården inte ska upp till 100 procent efter sommarledigheten då personalbehoven går ner till 75 procent. Istället ska den upp till 90 procent.

Så, Juholt är ute på tunn is redan när han presenterar sina skarpa förslag. Men, att han har lyft debattnivån till en högre än Mona Sahlin är definitivt avgjort. Det tror jag är bra för demokratin. Att de 26,000 barn som ser en suddig tavla fanns i skolan under socialdemokraterna är något som idag faller på barn- och äldreministern Maria Larssons bord. Här fick hon definitivt inte ärva någon krockkudde från S som de snällt gav till Anders Borg.

Ikväll får vi säkert höra hur Göran Hägglund lovar att förändra incitamentet med socialbidragen. Dörren till lönsamhet för den som vill arbeta behöver öppnas och inte stängas. Ingångarna behöver bli fler. Sedan behöver naturligtvis staten reglera marknaden när den missköter sig. Men, att ständigt utöva en osund manisk kontroll över marknaden har inte räddad samhällen. Det är bara gå till gamla Sovjetunionen, eller varför inte dagens Moldavien. Europas fattigaste land.

Media: DN, DN-ledare, DN, DN, SvD, SvD

Bloggar: Johan Westerholm, Fredrik Antonsson, Mary Jensen, Peter Johansson, Marie-Louise Forslund Mustaniemi

Almedalen - att utmana sig själv och andra

2011-07-08T01:34:00.004+02:00

Har precis kommit hem från TEDx. En spännande mötesplats med en hel del roliga människor. Framför allt kunniga opinionsbildare av olika slag. Alltifrån journalister till politiker. TEDx vann mitt hjärta i år också.

Jag satte i mitt tillfälliga boende på Skeppargatan innan för muren och stirrade in i skärmen. Så drogs jag till mötesplatsen som samlar på personligheter som sätter tryck på omgivningen. Blockets VD är intressant. PR-provokatören är unik. Friends skapare också. Likaså den röda trombonisten från bruksorten Degerfors. Mest spännande är naturligtvis de i publiken.

Jag har sällan något egenintresse av varken öl eller vin. Jag är en sällsynt nykterist - men inte absolutist. Kanske inte för alltid, men just nu känns det bra. En nykterhet jag vill ge mig själv har varit mitt steg bort från den berusade miljö jag växte upp i.

Så det är alltid en smula kluvet att gå på offentliga tillställningar där poängen är alkohol. Det kan smärta en del när minnen från barndomen dyker upp. "Hela människan" poängterar detta häromdagen i de så kallade "glömda barnen". De dyker upp i FAS 3, men det är en alldeles för enkel analys att kategorisera en grupp människor på det sättet. Suck.

Så, jag har hittat en kompromiss med mig själv. När andra har kul, trevligt och lider av baksmälla, så har jag kul genom att prata med dem och finnas på plats istället för att vara borta från viktiga tillfällen att umgås. Med måtta naturligtvis - och urval. Det ska finnas något som intresserar mig.

Alla uppskattar naturligtvis inte detta. Många har svårt att ta ett nej. De vill gärna framstå som världens mest självständiga, men så faller de offer för så ska alla göra. Politiken har förenklat detta i två läger. En där samhörigheten styr. Kollektivets förbannelse. En där en styr med sin personlighet över alla. Tyranniets förbannelse.

Det finns nämligen en större strid bortom tvånget som en gång Torgny Segerstedt poängterade:

Striden mellan de två, personligheten och hjordinstinkten kommer att fortgå till tidernas ände.

Det är en ständig konflikt alltså. Krafter som behöver disciplineras inom människan. Den inre och den yttre världen. Det kollektiva tvånget och den egna viljans tyranni. Den behöver naturligtvis inte krypa in i alkoholfrågan som organiserar ett helt samhälle i ett A- och ett B-lag i tolerans och intolerans, utan kan lika gärna krypa in i en krävande miljö som fodrar det bästa av en människa och i nederlagets ögonblick vänder en ryggen. Eller en ytterlighetspolitik som ramar in människan.

Kanske var det något av detta som Maud Olofsson poängterade i sitt tal i kväll. Att människan behöver få höra positiva ord. Centern är ju annars ett Alliansparti som jag gillar, så jag tog plats bland bänkarna och antecknade flitigt. Jag behöver nog läsa igenom anteckningarna innan jag blir nöjd för att publicera dem (i morgon).

Nu kanske jag inte så slarvigt skulle beskriva det som hjordinstinkt. Många lever i ensamhet och saknar identitet, men snarare i ett behov av identitet. En positiv sådan, vilket fattiga barn i Indien behöver, men som även träffar en hel del ensamma nordbor. Samhörighet är ett fint ord, men oavsett ord, som Friends, eller vän, så finns det ett djupare behov av varandra.

Här har musikern ett behov av att känna samhörighet med publiken. En radiopratare behöver känna samhörighet med andra för att få bekräftelse för sin personlighet som just sitter i rösten. En tänkare behöver få bekräftelse för sina tankar. En storryteller för sin historia.

Så, för att koka ner det till någon behovskalkyl så behöver personligheten bekräftelse - jag finns - och samhörigheten behöver kommunicerande människor som ger varandra identitet - jag är någon. Ensamhet finns möjligtvis bland fattiga och outbildade barn på gatorna i Indien men också bland rika och utbildare människor som sitter ensamma på sina rum framför en dator.

Uppdatering: Vad jag tycker om Mauds tal så låter jag Marie-Louise få sköta min talan. Läs hennes artikel här.

Arabiskt uppvaknande

2011-07-07T18:13:00.001+02:00

Almedalen kl.15.15. Hans Dahlgren presenterar rapporterna om mänskliga rättigheter från 2010. Bilden av 2011 är annorlunda, menar utrikesminister Carl Bildt. Han säger att araberna inte gillar uttrycket "arabiska våren", utan väljer hellre uttrycket "arabiska uppvaknandet".

Antalet dödsstraff har ökat i Iran är något som kan tolkas som regimen vill dämpa frihetskrafterna. Informationsflödet går inte att att stoppa. FN har börjat ta mer plats med skarpa beslut, men har länge haft mjöltänder.

Humorn är på topp. Gunilla Karlsson håller i pengarna och ger en slant till en fattig stackare, säger Bildt efter att riksdagen lagt besparingskrav på UD. Emma-rapporterna är ett arv efter avlidna Nyköpingbon och utrikesministern Anna Lindh. Afrikanska unionen har stärkt de mänskliga rättigheterna. Gunilla Karlsson menar att det är fel att maten först ska komma till bordet först. Det behöver byggas på ett rättighetstänkande.

En del vill vänta, men behovet är stort. Det handlar om att ställa sig på de förtryckta och förföljares sida. Bland de finns minoritetsgrupper där HBTQ-förtryckta saknar lagligt skydd. Däribland Uganda. Sverige sätter biståndet och mänskliga rättigheterna i centrum där kvinnor kan få stöd.

Demokratirörelsen för kvinnor börjar mjukna upp. Förtrycket mot kvinnor har varit stenhård. Här är Tunisien före Egypten. Handeln föurutsätter ett regelverk, där världshandelsorganisationen styr upp enskilda länder.

Mer trubbigt verktyg är sanktioner. Den mot Irak fick medelklassen att fly fältet och därigenom blev återuppbyggnadsprocessen väldigt lång tio år efter.

Bakom mig ställ sig en representant från de dövas riksförbund som påminner om att stora delar av seminariet blir okommunicerbart för hennes del. Men, i teknikens virrvarv, kan ingen uppfinna ett program som plockar upp ljud och förmedlar det i tecken. Lyckligtvis fanns det en i den kompetenta publiken som kunde översätta. Tänk vad viktiga mänskliga rättigheter är.

I Sverige är vi kända för att vara tydliga. Vi är inte kända för att ha dubbla standarder. Freedomhouse publicerar rapporter som ligger inom UDs intressesfär. En annan intressant fråga är vad som händer i Burma som har en kulissdemokrati. Här gör Bildt en jämförelse med Indonesien, där Sverige uppmuntrar det goda exemplet med deras demokratiseringsprocess från militärjunta till bekynnande demokrati. Det är den vägen UD arbetar utifrån.

Frågorna från publiken är många och här försöker jag fånga upp essensen i dem. Det kan bli en del uppräkning av namn, vilket är viktigt i sig, men ämnet är viktigast. Därav så skalar jag bort namnen för enkelhetens skull.

På tal om Kina så är de inbjudna till Almedalen för att se på hur demokrati kan fungera i Sverige. I Marocko kan kungen tänka sig lämna tillbaka en del makt till folket där fler politiska frågor kommer upp på bordet. Sverige samordnar detta genom EUs utrikesminister och insatser genom FN. Det är Sveriges ingångar till Väst-Sahara som är komplicerad, enligt Bildt. Gunilla Karlsson säger också att Sverige bidrar genom Genevekonventionen. Barnen är också skildrade i rapporterna som är uppsökande till sin karaktär.

Gunilla Karlsson tror att det är viktigt att vi är tydliga och långsiktiga och inte ger upp när det kommer till Belarus, Moldavien. Det är viktigt att energin och livet återvänder. Det är i särklass den fattigaste av Europas länder. Den svenska delen är stor genom bilaterala kontakter. 40 procent bor utanför landet, mest i Italien. Det är som ett museum från Sovjetunionen, säger Bildt.

Som sagt, det var ett tag sedan jag bloggande om utrikespolitiska frågor. Det här får bli ett litet inpass.

Location:Strandgatan,Visby,Sverige

Björklund bäst hittills

2011-07-07T12:20:00.000+02:00

Igår talade Jan Björklund i Almedalen. Han var riktigt bra och öppnade porten direkt till demokratiseringsprocessen i Nordafrika och satte Sveriges militära engagemang för Libyen och Syrien på kartan. Bakgrunden var tapetserad "liberalerna" i bestämd form.

Visst träffade Björklund rätt. Nu när det går dåligt för EU så vill ingen vara med i EMU, vilket han trodde berodde på att minnet bleknat från de blodiga krigen under förra seklet. Det var ju nästan som att bli påmind om att politik handlar om att upprätthålla fred och goda relationer, vilket också är sant. Istället för att kriga på fälten så är det smartare att sitta vid förhandlingsbordet.

Nu sitter jag på Skeppsgatan och njuter av utsikten som har börjat klarna upp. Jasminsbusken och doften av rosor är påtaglig. Det känns näst intill som Karlsson på taket, eftersom taken har så olika höjd och två våningar upp är väldigt högt här i Visby. Sedan ser jag kustbevakningens stolthet vid hamnen. Här har Uppdrag granskning bidragit med att hälla både grus och sand i maskineriet.

Nu tog jag en kväll ledigt igår. Näst intill förbjudet att säga. Men, på sätt och vis ångrar jag det efter att ha lyssnat på talet. Det bästa hitintills i Almedalen här på Gotland.

Han sa många bra saker. Bland annat det här med lärarnas låga löner och status. Inte en dag för tidigt att utbildning börjar värdesättas högre.

Annat smått politiskt är att S får draghjälp av Aftonbladet att tvätta sin byk. Ibland är sandlådan den största som finns i världen och självinsikten är ett minne blott.

Men, partikäbbel till trots, så var Jan Björklund den bästa talaren hittills. Almedalen har fått liv. Otroligt viktigt att partiledarna gör sitt bästa för att bidra till en folkfest där människor har ett genuint politisk engagemang och behov av att vara stolta.

Den känslan förmedlade Jan Björklund. Till liberalerna, så klart. Så jag var nog lite liberal igår.

Media: AB, SvD, DN

Urbaniseringskarusellen

2011-07-06T13:07:00.004+02:00

Kl.12.03 Nu befinner jag mig på M/S Teaterskeppet vid Visby hamn. Ämnet för lunchen som ännu inte serverats är "infrastruktur i storstäder - på glesbygdens bekostnad?". På väg till den efterlängtade lunchen sprang jag på den liberala debattören Fredrik Segerfeldt. Har också hunnit hälsat på Erik Slottner (KD) som är här och lyssnar.

Nu talar Johan Skoglund som är VD för JM. Moderator är Johan Hammarqvist som till vardags jobbar som politisk redaktör i Norra Skåne. Johan tror att det är viktigt att vara stolt över sin egen stad. I love... Ja, det får bli NYK för min del. En förkortning för Nyköping. En dag kanske det blir utan K.

Kl.12.13 Maria Ranka, VD för Stockholms handelskammare, tror att de flesta intressanta jobb utvecklas i urbana miljöer. Hon nämner boken Triumph of the City av Edward Glaeser. Nu kommer Stig Henriksson (V) från Fagersta där han har lyckats väl med antalet röster, men det är också en kommun som växer och som tar till sig ord som tillväxt. De har haft 1,75 procents nettoinflyttning till Fagersta.

JMs syn på urbanisering är att vi behöver långsiktiga spelregler, inga subventioner utan en öppen och transparent marknad och satsningar på i infrastruktur i storstaden. Nu, kl.12.26, talar Stephan Müchler som till vardags är VD för Sydsvenska Handelskammaren. 155 miljarder hade Sverige byggt mer för vid en jämförelse med sydligare Europa. Han menar att det politiska systemet inte fungerar, eftersom besluten inte fattas på reginal nivå där väljarna har en möjlighet att belöna politikerna med sin röst.

Maria Ranka påminner om att Sverige är litet. Om Hongkong jämfördes med Visby skulle det bo 7-8 miljoner invånare här. Stig Henriksson jämför Arjeplog med Stockholm och då skulle det bo 50 person där.

Helt klart är bostadsbyggandet viktigt. Själv fick jag smått panik när jag skulle åka mellan Bålsta och Nynäshamn. Jag gav centrala Stockholm 45 minuter extra. Det var enorma köer vid Eugeniatunneln och Essingeleden gick i myrfart. Sedan var nästa stopp vid Söderledstunneln. Där byggdes det också. Och, bostäder, den marknaden har jag smått gett upp. Först ta lån på 1-3 miljoner för att komma förbi kön och köpa lägenheten och därefter betala hyra precis lika hög som en vanlig hyresrätt. Smart?

Almedalen - Ebba blir intervjuad av Martina

2011-07-06T11:27:00.005+02:00

Nu blir Ebba Busch (KD) intervjuad av Martina Lind på bloggplats H12. Med mig har jag Marie-Louise Forslund Mustaniemi och Gudrun Brunegård. Vi har druckit en kopp kaffe och bloggat. Nu kl.11.09 ställer Martina en rad snabba frågor till Ebba.

Ebba Busch tror att om KD satt ner foten i tid hade utrymmet för socialförsäkringsdebatten varit ett minne blott. Hon är kristdemokrat, men inte nykonservativ. Hon är passiv medlem i Svenska kyrkan. Om hon bott i USA hade hon röstat på republikanerna. Hon menar också att barnfattigdomen fått en skev bild genom Håkan Juholt, eftersom det inte handlar om hur många som har en Xbox, utan om något allvarligare. En fattigdom som finns mellan barn och föräldrar.

Så kommer en rad andra frågor om tvångssterilisering av transsexuella, EMU, Nato, få företagare inom KD - hur kan de bli fler? Här tror hon på en företagarlinjen. På tal om politisk samarbete så anser hon att kristdemokraterna är borgliga.

Politikens gränser innebär för Ebba att staten inte helt ska kapitulera från ansvar. Angående homosexuella så är det upp till dem själva att välja. Kyrkan ska skilja sig från staten, vilket inte skett helt och fullt. Det ger kyrkan mindre frihet att välja, och staten för mycket inflytande.

På tal om framtiden stannar Ebba gärna i Uppsala för en tid där hon tror att hon kan göra bäst nytta. Det närmsta ett vanligt jobb hon haft är på en målerifirma.

Location:Hästgatan 12, Visby

Diskussion från Almedalen - våga se maskrosbarnen

2011-07-06T10:56:00.001+02:00

Kl.08.35: Nu är det snart dags att lyssna på Maria Larsson, barn- och äldreminister (KD). Jag har redan hunnit hälsa på Lars Stjernkvist (S) som önskar att Sörmland och Östergötland bildar region med varandra.

Igår gick jag bokstavligt på Fredrik Antonsson, som kunde beskriva hur han likt stålmannen bytte om från bloggande Tokmoderat till sjukvårdskunnig när ingen mindre än bloggosfärens spindel i nätet, Matina Lind, svimmade av värmen på ett seminarium som arrangerats av bloggplats H12. På tal om svimma, så är det mycket folk även på Adelsgatan 33, restaurang TexasLonghorn. Vilket namn förresten. Jag får helt andra associationer, som Vilda Västern-scener från Hollywood, George W Bush - definitivt inte Hela Människan.

Hela människan, alltså inte halva, lyfter fram en viktig fråga. Det är en del av svenska kyrkan och traditionella frikyrkornas social arbete. Frågan de har på bordet är "vad vi kan göra för barn som växer upp i dysfunktionella familjer". Hela Människan vill vara en resurs för glömda barn, som även blivit vuxen. En av arrangörerna är också Erikshjälpen, vars vice orförande vill att publiken ska ta för sig.

Kl.08.52. Maria Larsson påminner om att det finns 385,000 barn som fortfarande är oupptäckta. Bakgrunden är missbruk och psykiska funktionshinder. Hon berätta om regeringens arbete, men poängterar att frivilligorganisationer är viktigs aktörer. Larsson menar att ett generellt föräldrastöd är ett fantastiskt drogpreventivt arbete. Att det gäller att uppmuntra dem att skapa nätverk.

Socialtjänsten och psykiatrin ska naturligtvis vara en del av detta. Den behöver fungera. 900 miljoner har satsats på psykiatrin varje år. Här har kommunerna svårigheter att hitta de glömda barnen. En kommun sa exempelvis att de inte har några gömda barn. Här tror Maria Larsson på trattkantarellmetoden. Det är svårt att se.

Hon hoppades att stödgruppsverksamheten skulle växa sig starkare. Det handlar också om att fråga barnen. Här är öppna jämförelser ett viktigt verktyg från statlig nivå. Själv önskar jag naturligtvis att landstinget Sörmland gör sin del för att upptäcka de glömda barnen.

Kl.09.30: Nu presenterar sig Lars Stjernkvist och tycker att Almedalen är ett bra forum att mötas för att dela varandras synpunkter. Erik Jansson, riksordförande från Klassmorfar, kommer från den ideella sektorn som ger ett förmanande besökt att alla behöv få komma till Almedalen en dag i sitt liv för att få uppleva mötesplatsen på öppen gata. Lisa Ingestad, förbudssekreterare på Fritidsforum. Även Ingvar Nilsson, nationalekonom och Simon Svensson från Rädda Barnens ungdomsförbund.

Ingvar Nilsson menar att budgetsramen sällan syns i budgeten. Det finns en magnetisk missvisning i vår kompass, eftersom glömda barnen prioriteras bort. Ekonomin behöver spinna åt rätt håll. Vad kostar det om vi tappar en människa? 10-15 miljoner. Lars Stjernkvist tycker att vi lappar skadorna, men åtgärdar inte problemen. I Norrköping har de fört över 40 miljoner till en särskild fond. Vinsterna uppstår i landsting och kommun - och det finns en bred politisk majoritet för detta. Vad är mest lönsamt ekonomiskt är oftast mest mänskligt lönsamt. Det kostar i mindre HBV-platser, som kostar 3,500 kronor per dygn. Där är de ofta övergivna. Lisa Ingestad säger att de inte är professionella hjälpare, men däremot poängterar de att livet är värt att leva. Här är skydds- och friskfaktorer viktiga.

Erik Jansson tror att det kräver beslut och menar att de glömda barnen som nu är vuxna ofta dyker upp i FAS 3. Simon Svensson säger att berusade människor kan väcka väldigt starka minnen hos barnen. Maria Larsson ger beröm till Norrköpings satstningar på de glömda barnen. Hon tror att det kan väcka mod hos andra politiker.

Att se är den stora och helandekraften, säger Ingvar Nilsson, och berättar om ett barn som sökte en stor kram. Lars Stjernkvist vill också ha kramar, men undrar varför politiker har svårt att omsätta det här förståndet. Alla människor har stora bekräftelsebehov.Politiker är inte cyniska, utan är som alla andra, menar Lars.

Vad ska vi göra? Vi kan bli hjälplösa hjälpare, säger Lisa Ingestad. Det gäller att ha höga realistiska förväntningar, eftersom maskrosbarnen tar till sig dem. Skolan är inte den enda pedagogiska arenan i samhället. Ett barn som lär sig att leda andra är på god väg att bli vuxna. En ledarutbildning.
- Vi måste satsa på de glömda barnen även om det går på minus, menar Simon Svensson och får spontana applåder.

Så dyker facket upp här, eftersom det handlar om en otroligt fin balansgång, menar klassmorfar Erik Jansson, eftersom arbetsmarknaden är så reglerad. Lars Stjernkvist menar att kommunen lätt sätter krokben för det medmänskliga.
- Det offentliga är rädd för att släppa in. Ett sätt att bryta detta är att se positivt på detta, menar Maria Larsson. Det civila samhället, offentliga och privata företag behöver samarbeta.

Ingvar Nilsson menar att det finns beröringsskräck mellan företag och samordnande insatser. Att problemen ser ofta lika ut över de olika gränserna. De flesta undrar var haken är.

Lars Stjernkvist har fått se prognoser att det löser sig ekonomiskt på tre år. Maria Larsson ser tillitsproblemet hos barnen som flyttar mellan olika hem och menar att barnombudsmannen har fått i uppdrag att prata med barnen. Maskrosbarnen har ofta ljusa drömmar, säger Maria, då hon träffade ett maskrosbarn som sa att hon om tio år hade jobbet som minister. Som socialdemokrat, inflikar Lars och publiken skrattar spontant. Maria vill också att medborgarna kräver ökat samarbete mellan kommun och ideella organisationer.

Nu är jag på H12 och postar detta. Snart dags att lyssna på Ebba Busch.

Location:Hästgatan 12, Visby

Ovanligt rött Almedalen

2011-07-05T20:31:00.001+02:00

Inget är sig likt, allt är föränderligt. Eller, allt är sig likt, och ingenting är sig föränderligt. I dag färgas Almedalen ovanligt röd efter att ha varit ovanligt ljusblå i går när statsminister Fredrik Reinfeldt talade. Aftonbladet är honom på spåren och angriper med full kraft genom att både personifiera och demonisera Sven-Otto Littorin.

Aftonbladet framställer sig som moralens väktare i gammaltestamentlig anda. En tid då det varken fanns Internet, chatt eller nicknames. Det är "väderkvarnsliknande angrepp" för att citera Lena Mellins ord. Att sedan dra parallellen med Lars Danielsson är aningen magstarkt. Men, en regering är en regering och fodrar de högst ställda kraven.

Det finns lite utav den motvilliga monarken över det hela. Kontakten med kriminella. Oärliga och ohederliga människor som placerar egennyttan i världens centrum. Det rimmar naturligtvis varken med kungen eller förra arbetsmarknadsministern.

Det jag kan sakna är berättelsen från en människa. Om en sjukdom som tog över och behovet av ständiga kickar, det vill säga själviska upplevelser som skadar andra - men främst personen i fråga själv.

Jag har hört många berättelser från människor som levt själviskt och snöat in i depressionens utkanter. Nu får nog förre arbetsmarknadsministern säkert hjälp av dem som brukar agera fallskärm åt den moderata partitoppen. Till skillnad mot kungen så kunde arbetsmarknadsministern fly fältet.

Nu när det inte står något större på spel - förutom ett fiktivt omval - så kan jag tycka att i vår smått sexfixerade tidevarv - på tal om Lars Ohlys förslag om sex timmars arbetstid - så borde det finnas möjlighet att få komma tillbaka, erkänna och gottgöra. Då utifrån ett mänskligt perspektiv.

Nu blir Littorin placerad på skampålen. Kanske vill Aftonbladet införa en sådan i skolan också så barnen får lära sig veta hut på en gång? Eller, varför inte en i Almedalen nu när vi befinner oss så nära medeltidens gamla samhällsstrukturer? För annars känns det här aningen avlägset. Näst intill från rymden i vårt så annars toleranta samhälle.

DN, AB, AB ledare

Location:Färjeleden,Visby,Sverige

En dikt

2011-07-04T21:00:00.000+02:00

Hittade en gammal dikt från 2007 som jag skrivit till min sambo Linnea Pernanen. Hon går igenom sina grejer just nu i huset här i Bålsta. Det får bli en "tribute of love".

När jag såg dig in i ögonen

Fann jag solen, natten och skuggan

I solen kände jag värme i ljuset

I natten kände jag trygghet i mörkret

I skuggan kände jag kaoset i intet på en bro mellan två världar

Du och jag - i mina ögon

Location:Kornellvägen,Bålsta,Sverige

iPad och tangentbord

2011-07-02T13:14:00.004+02:00

Återigen tänkte jag skriva om iPod som ett verktyg för bloggandet från appen BlogPress. Min förra artikel handlade om tangentbordet. Nu hittade jag några knappar under iPad-mappen inställningar och tangentbord, där det går att påverka skrivandet. Där fann jag att det går att dubbelklicka på mellanslagstangenten för att få punkt och mellanslag efter avslutad mening.

Att skriva långa texter med iPod fungerar, men det är en liten uppförsbacke innan det går skriva obehindrat. BlogPress för blogger fungerar hitintills bäst för mig. Jag kommer säkert testa appar för WordPress, men inte just nu.

Aningen irriterande är html-koden more. Den fungerar inte att klicks på i Safari. [Uppdatering: Se länk] Nu går det att lösa genom att BlogPress hänvisar till bloggtexten när den posten publiceras, men det går inte att klicka om ingången är genom själva sajten.

En tydlig brist i BlogPress är att texten försvinner under tangentbordet när textmängden fyller en liten ruta. Det går att lösa genom att dra ner texten, men det blir definitivt ett avbrott i tankeverksamheten för en flödesskribent.

Trycker jag på informationsknappen i BlogPress så får jag möjlighet att tidsinställa poster och även tagga dem från tidigare taggar via bärbara, men inte lägga in nya. Det lär krävs en viss förberedelse och förmåga att förutsäga. Exempelvis ska jag till Almedalen nästa vecka och då lär jag inte orka släpa på laptopen, så jag får helt enkelt planera mina tabbar. :)

Location:Västra Rådhusgatan,Umeå,Sverige

Hur går det att blogga från en iPad?

2011-07-02T02:50:00.003+02:00

Spännande att använda iPad som bloggverktyg. Mitt knapptryckande brukar ligga runt 400-500 nedslag i minuten. Med iPad har jag säkert halverat min hastighet, men känslan överträffar effektiviteten samtidigt som utmaningen skruvas upp en nivå och så känns det naturligtvis fruktansvärt kul.

Jag använder ett program som heter BloggPress som erbjuder möjligheten att klippa in länkar. Själva klippandet och klistrandet med Ctrl+C och +V har försvunnit och ersatts av en knapp som heter HTML som möjliggör funktionen överhuvudtaget.

Något lurigare är rättstavningsprogrammet. Den tillåter inte att egna förslag läggs till utan har de egna förslagen som riktmärke. Det betyder att om jag skriver exempelvis ett okänt ord så måste jag kryssa bort det rekommenderade ordet för att få just det ordet som jag önskar. Det finns förslag till ord om ordet saknas i rättstavningsprogrammet.

Nu är detta tämligen överkommet, eftersom det känns aningen som en expedition att överhuvudtaget att skriva. Här gäller trial and error tills rutinen är tillräckligt genomarbetad.

En bra funktion är kameran som är integrerad i BloggPress. Nu tar jag ett kort från ett hotellrum i Umeå, samtidigt som min fysiska adress går att ställa in via rubrikerna så går tankarna osökt till att BloggPress fungerar som ett komplement om jag skulle resa ovanligt mycket.

Location:Skolgatan,Umeå,Sverige

Tid för tydlighetens skull

2011-07-01T17:41:00.013+02:00

Det händer mycket inom kristdemokraterna när det gäller tydlighet. När det kommer till genuint engagemang så är det familjepolitiken som brädar ut många andra politiska frågor. Först och främst så har Göran Hägglund sagt att han kommer att göra sitt bästa, men han gör som Barack Obama - "are you in?" och "believe". Bengt Germundsson vill vinna tid för att partistyrelsen ska få arbeta med ett tydligt förslag inför valet 2014 gällande barnomsorgspeng som inkluderar valfrihet för föräldrar och ersätter vårdnadsbidraget. Något som Alliansen står bakom.

Ebba Busch från Uppsalabänken vill att processen fortskyndas istället för Bengt Germundssons förslag om väntetid. Egentligen tycker de samma sak, vilket framkom i ett tilläggsyrkande från partistyrelsen. Vad det handlar om är tidsramen för beslutet, men Germundsson menar att kristdemokraterna behöver ställa rätt frågor innan beslut fattas istället för att fatta det rakt av. Germundsson vill bejaka försiktighetsprincipen och ha is i magen.

Risken är en ny splittring som visar sig om något år, menar Germundsson, som tror att partistyrelsen kommer att bakbindas om tidsramen ändras. Nu vann partistyrelsen med överväldigande majoritet utan några extra omröstningar.

Nu motiverade sig Germundsson sig tydligt och för tydlighetens skull. Det kommer bli spännande om han mal ner profilfrågan helt i en påse eller om det blir ett vasst förslag som kommer att attrahera väljarna och därmed även stärka Hägglund, Larsson och Attefalls ministerposter i regeringen och även kristdemokrater i landet när Markaryd blir en ledande stjärna i rikspolitiken.

Ändå måste jag säga att det känns bra. Jag älskar framgång, men jag blundar inte för motgångar utan tror att de kan bidra med insikter. Nu väntar en tydlig tid för att lägga fram ett tydligt förslag.

Mycket annat har det inte märkts från riksmedierna, vilket kanske avslöjar en journalistisk fattigdom. Själv brukar jag sällan klaga på riksmedierna nu för tiden, men en viss förnyelse i deras angreppssätt på kristdemokraterna skulle nog vara på sin plats. Kanske en viss förståelse av processen istället för slit- och släng-vinklingar? SvD verkar hålla måttet. Dessvärre håller inte heller mina bloggkollegor någon högre nivå.

Som sagt, det är bra med lagtänkande i partiet. Skönt att den bläcket som funnits i stämpeln mot Smålandsbänken nu har börjat rinna ut. Verkar vara som den defensiva attityden byts ut mot en utsträckt hand i partiet.

Nu syns inte allt vad som händer i medierna, men resan som kristdemokraterna gjort sedan valet 2010 börjar ge resultat. Fokus ligger inte på sjukförsäkringsfrågan, utan på familjepolitiken.

Grattis också till David Lega och Sofia Modigh för platserna i partistyrelsen. Det känns bra med två positiva människor som kommer hålla humöret uppe. Det behövs inte bara inom partiet, utan för de människor som tappat tilltron till sin egen förmåga att påverka sina egna liv.

Uppdatering: Varken David eller Sofia har blivit formellt valda, vilket Sofia Modigh meddelar på Facebook. Så jag går på DN:s källor och agerar utifrån de uppgifterna.

Uppdatering 2: Det är imorgon bitti som rikstingets ledamöter får veta beskedet. Nu finns medlarfrihet för journalister, men det skulle vara tråkigt om beskedet kommit till media före än till rikstinget.

Bloggar: Caroline Szyber, Robin Zachari, Mattias Lundbäck, Martin Moberg
Media: DN, DN, SvD, SvD, JNytt, SyS, ViD
Twitter: #kd11

KD behöver fler Angry Birds

2011-06-30T12:18:00.003+02:00

Stämningen inför kristdemokraternas riksting är på topp. I dagarna går semestrande svenskar på halvfart. Det märks inte mycket på Arlanda där jag redan skymtat EU-parlamentarikern Alf Svensson. Så har jag hälsat på riksdagsledamoten Anders Andersson. I telefonen hade jag för inte så lång stund sedan Marie-Louise Forslund Mustaniemi.

Tankarna går osökt till landstinget Sörmland. Där hade vi den 15-16 juni (2011) två långa dagar med landstingsfullmäktige (LF). Många ämnen behandlades och besparingsmolnet hägrade i luften. Ändå kändes det inombords ofullständigt. Jag brukar lyssna inåt och jag noterade och undrade vad jag snappat upp. Sedan kom bomben.

Majoriteten hade bestämt sig för att inte skruva upp landstingets kapacitet till 100 procent efter sommarledigheten då verksamheten brukar gå ner på 75 procent. Nu tänker de bara gå upp till 90 procent. Egentligen ett smart grepp, men beslutsvägen möter på patrull av oppositionen, som jag är en del av. Under LF fick vi inte höra ett knyst om planerna, som behöver förankras i ett nytt LF.

Demokratin är fantastisk för en opposition. Det går att sätta käppar i hjulen för att öka insyn och öppenhet, som jag tror är bra för landstingets vision om öppenhet. Öppenhet förpliktigar. Nog om detta.

Bakom mig sitter gänget från Uppsala. Det frågas om de har särskilda utspel, men nivån ligger varken på toppen eller botten. Tidigare har det diskuterats att öppna Pandoras ask. Precis som om Mona Sahlins minoritetspolitik vore lösningen, vilket Alf Svensson avfärdar som nymodigheter mellan generationsgränser. Kanske det, men varje generation har sitt ansvar att både förnya och förvalta politiken.

Stand-by verkar läget vara. Själv skulle jag vilja jämföra politiken med mobilmarknaden. Det händer mycket mellan gamla och nya priser. Det är de företag som kan garantera stabilitet, effektivitet och rimlighet som drar det längsta stråt. Men, deras produkter behöver också ha ett attraktionsvärde.

Själv tror jag att KD kan lyfta opinionsmässigt. Frågan är vad, snarare än vem. Kanske KD ska satsa på att vara som det populära finska spelet Angry Birds? Det vill säga en arg röd fågel som varken kan flyga, utan att behöver skjutas med slangbella, eller gå, utan rullar istället med en tyngdkraft som är slående. Vad jag menar är att motsägelserna behöver formas till en vetskap om vad som är viktigaste först.

Media: DN, DN

Ecce Homo

2011-06-23T10:30:00.108+02:00

En riktigt stor fråga är sjukförsäkringen. Gunnar Axén (M) är ordförande i socialförsäkringsutskottet. Han meddelar att de förändringar som är föreslagna inte är tillräckligt beredda. Det handlar om att rädda initiativet. Något måste ju föreslås helt enkelt eftersom frågan riskerar att förloras i riksdagen där SD senare kan skryta att de fällt regeringen för 36 gången.

Det politiska i det här är som sagt att ohälsotalen varit orimligt stora. Läkare har sjukskrivit och sjukskrivit in i absurdum. Men, självkritiken lyser med sin frånvaro. Egentligen borde frågan vara på landstingets bord, men där diskuteras helt andra frågor. Problemet är att landstingspolitikerna för länge sedan helt kapitulerat inför läkarkåren. Hur ska det överhuvudtaget gå att tänka klart?

En sak är säker. Läkare är också människor. I den mänskliga faktorn går det att i all välvilja att göra fel. I rädsla för att stöta sig med människor och inte ställa krav, så händer det inte mycket. Tänk om en läkare kunde säga: "Om du inte aktiverar dig så blir du sjuk". Problemet är att de inte tog ansvaret att rehabilitera patienten. Däremot kunde de sjukskriva och sjukskriva utifrån fiktiva ersättningsmodeller trots att patienten aldrig ens hade jobbat. År efter år gick människor sysslolösa med så mycket olika lager av masker på sig i en illusion av att de levde ett fullkomligt liv trots att deras liv rasat ihop som ett korthus.

Idag är det tvärtom. Idag prövas patienten istället mot fiktiva jobb på arbetsmarknaden. Pendeln har slagit tillbaka. Läkarna fortsätter att dela ut diagnoser som berättigar till sjukförsäkringar, men försäkringskassan sätter stopp med regeringens goda minne.

En politiker som skulle göra samma sak som läkarna skulle antingen få ljuga och trixa med siffrorna rejält för att få ihop budgeten, eller helt enkelt sätta ner foten och säga att nu får det räcka. Det går inte lova allt till alla. Det är bara se på Grekland. Det går inte bara tänka på den enskilda, utan det gäller att se helheten.

Det är ju någonstans där retorikens gränser går, men det positiva lyfts sällan fram. Istället är det människorna som hamnar i moment 22. De får inte ersättning från FK, de får heller inte ersättning från A-kassan och så får de heller inte ersättning från socialkontoret eftersom de har möjlighet att bli försörjda av en maka eller make. Vad får de egentligen då?

Nu har jag själv varit i den situationen. Och tagit mig ur den. Jag fick höra av en sjuksköterska för inte så länge sedan att "det är inte alla som kommer till den insikten, alla når inte dit du är". Kanske är det så, men någonstans så tror jag på människan. Jag är obotlig optimist när det gäller människors förmåga. Jag tror att läkare är människor lika mycket som jag tror att de som är sjuka är människor. Lika mycket som jag tror att politiker är människor. Eller för den delen journalister.

Men, när samhället går från ena patogena ytterligheten till den andra är det svårt att se det mänskliga. Det salutogena. Men, vem kan egentligen sjukskriva ett helt samhälle? Så, då återstår endast möjligheten att "se människan", vilket Pontus Pilatus sa när Jesus hade blivit piskad både gul och blå, fått en törnekrona instucken runt huvudet som i Mel Gibson-anda får blodet och svetten att blanda sig.

Alla behöver bli sedda för att de är människor. Oavsett vilken roll vi har i samhället. Vi är alla människor med möjligheter, men också med svårigheter. Det är när vi möter svårigheterna som vi behöver lära oss att bli villiga att se möjligheterna. Själv minns jag hur orden "villig till att bli villig" var något som berörde mig i djupaste botten av mig själv. Tidigare hade jag intellektuellt försökt bli villig, men istället fick jag hjälp att välja att tro på månens mörka sida, för att uttrycka mig bildligt. Det var någonstans där jag fick uppleva "Ecce Homo".

Kanske är det därför Thomas Tranströmers ord träffar så lätt:

En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
’Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.’

Media: AB, AB, Exp, DN, Knuff

Stenattentat

2011-06-22T10:50:00.000+02:00

Politisk aktivism utan budskap?

Idag träffas jag, Marie-Louise Forslund Mustaniemi och Lotta Jonsson. Chocken har fortfarande inte lagt sig från gårdagens stenattentat mot kristdemokraternas högkvarter i Eskilstuna.

Media: SR, Ekuriren

Berättelsen Sverige och vilopulsen

2011-06-19T14:57:00.001+02:00

Alliansen har regerat i snart fem år sedan 2006. Opinionsmätningar har kommit och gått. Mätningen från Sifo mellan 7–16 juni är ett av de mindre trevliga beskeden men långtifrån ett undantag. I partiledardebatten från 14 juni 2011 hälsade Fredrik Reinfeldt Håkan Juholt, Gustav Fridolin och Åsa Romson välkomna. S ökar med +1,8 och MP med +0,3.

Fortfarande är det Alliansen som äger berättelsen Sverige. Fredrik Reinfeldt är tydlig. Det är land där sysselsättningen ökar och lägger grund för välfärden. Arbetslösheten i Sverige är Europas näst mest fallande. 120,000 fler har kommit i sysselsättning på ett år. Prognoser visar att Sverige kommer få ytterligare 300,000 nya jobb till 2014.

Samtidigt är det sommar. En gråmulen dag med regn. Det känns otroligt skönt att naturen får en återhämtning. I princip har det varit 3 dagar dåligt väder av 19 där jag bor i Nyköping, närmare mot Oxelösund. Här växer gräset fort. Förhoppningsvis repar sig Alliansen lika snabbt som vädret.

Hitintills har väljarna genomskådat socialdemokraternas reformiver som bakåtsträvande och konservativt. Nu har kohandeln i riksdagen kanske bidragit till att även regeringen stundtals hamnar i opposition när sverigedemokraterna och socialdemokraterna står och väger för eller emot i viktiga frågor som hotar att stjälpa regeringens planer. Samtidigt ger undersökningarna en del luft under vingarna till ett eventuellt nyval om socialdemokraterna fortsätter sitt samarbete med sverigedemokraterna.

I ett nyval tror jag väljarna inte är lika välkomnande att lägga en röst på Håkan Juholt som i opinionsmätningar. Det skulle nog vara att köpa grisen i säcken, eftersom han fortfarande är ny på posten och hitintills rensat bort de liberala krafterna från socialdemokraterna i likhet med att vässa oppositions klorna genom att kohandla med sverigedemokraterna och därmed försvaga de demokratiska grundpelare vårt land vilar på ifråga om en generös invandringspolitik.

Den här resan känns ändå bekant. Under lång tid samarbetade socialdemokraterna med vänsterpartiet som hade direktkontakt med Sovjetunionen. De delade vissa politiska grundstenar, men sedan höll de vänsterpartiet på behörigt avstånd. Liknande väntar sverigedemokraterna om de fortsätter trumfa med socialdemokraterna.


Annie Johansson

Det skulle ju se ganska illa ut rent demokratiskt, eftersom hela idén med en människosyn försvinner med "illegala människor" och strävandet efter makt blir ensidigt från socialdemokraterna.

Opinionsmätningen är kanske ett välkommet besked till Håkan Juholt och att minoritetspolitiken har gjort sitt i svensk politik. Det är också ett ljummet besked till sverigedemokraterna som inte vinner stöd av samarbete med socialdemokraterna. Det är också ett godkännande av miljöpartiets partiledarväxling.

För kristdemokraternas del så händer det inte mycket. Smärtgränsen är nådd och verkar vara stabilt. Sedan ser det smått bekymmersamt ut för Centern, som har en skakig period framför sig. Maud Olofsson är på väg ut och Annie Johansson eller Anna-Karin Hatt är på väg in.

För mig är Annie Johansson det självklara valet. En klar mycket tidig söndagsmorgon i början av september i brinnande valrörelse så stod hon där för att möta Jönköpingsborna. Det fanns inget spår av nattsömn hos henne.

Kanske är det den förnyelse som Alliansen behöver? För Göran Hägglund som simmar utanför riksdagen är det ingen diskussion om att han orkar med underströmmarna i partiet inför KD:s riksting i Umeå den 30 juni till 2 augusti (2011). Bottennapp i opinionsmätningar är inget ovanligt, men frågan är när den trenden vänds? Det är värt att påminna sig om att den kunde inte Alf Svensson heller bota.

Under sommartid är det stillhet som prioriteras. Så det lär nog inte dras några högre växlar av Sifos besked. Dessutom är det politisk vilotid - så varför skriver jag det här när hjärnan egentligen behöver vila?

Media: Exp, DN, AB
Bloggar: Thomas B, Fredrik A, Peter H, Peter A, Kent P

Ödmjukhet i den politiska praktiken

2011-06-18T11:41:00.002+02:00

Under min korta tid i det politiska etablissemanget har jag fått lära mig att Centern är ett både nytt och gammalt parti. Centern kan politiken på sina fem fingrar i ryggmärgen. Det finns också en naturlig insikt i centern att ligga lågt fram tills det gäller som jag smått beundrar. Det tycker jag klär Maud Olofsson i sitt besked om avgång.

Och visst är Maud engagerad, vilket inte märkts i Alliansen där hon spelar en stor roll. När jag som valarbetare åt Alliansen hade möjlighet att följa henne i Helsingborg några veckor innan valet så uppfattade jag henne som energisk. Även om det är aningen fult att jämföra så hade Fredrik Reinfeldt börjat tröttna och Jan Björklund hade redan börjat gå mot utgången medan Göran Hägglund följde med i svängarna i minsta detalj.

Nu blir det en ny partiledare som kommer från Centern. Troligen kommer den personen komma fram till ett dukat bord i regeringen. Något som Mona Sahlin inte fick av Göran Persson, vilket måste varit det största blunder socialdemokraterna gjort under ett helt sekel, eftersom de eftersträvar jämlikhet ända in i kaklet så blev kontrasterna alldeles för stora när Mona Sahlin fick vänta, vänta och återigen vänta.

Sedan går det inte jämföra Alliansen på riksnivå med den oredda soppa som finns på kommun- och landstingsnivå. Där finns inga tunnor, träd, svampar eller annat som skapar den samhörighet som finns på riksnivå, även om jag i likhet med många andra önskar att den gemenskap som finns mellan borgarna också ska sprida sig till min del av Sörmland.

Styrkan i enighet ska inte underskattas. Alliansen fick en minoritetsregering. Moderaterna blev störst och deras storlek har fått småpartierna att få skrämselhicka, men fortfarande är minnet av den socialdemokratiska hegemonin alldeles för färsk. Sedan tycker jag skönja en viss ödmjukhet i praktiken hos Fredrik Reinfeldt i hans ledarskap.

Något som jag också fann hos Maud.

Bloggar: Johan W, Thomas B, Kent P

Media: SvD, SvD, DN, DN

Att räkna ut själv

2011-06-16T12:12:00.001+02:00

Idag är det andra dagen som det är landstingsfullmäktige i Sörmland. Christer Kax Sundberg är ordförande och fördelar ordet. Vid sin vänstra sida har han representanter från landstingets administration och till höger politiska företrädare. Mellan de politiska sekreterarna och presidiet finns det politiska havet av landstingsledamöter i olika kulörer.

Just nu är det budgetdebatt. Det finns två talarstolar på vardera sida. Det finns även mikrofoner vid varje fullmäktigeplats. Det finns även en särskild dosa som underlättar votering. Bakom de politiska sekreterarna finns ersättarna.

Själv har jag redigerat kristdemokraternas budget i flera veckor. Ett omfattande och gediget arbete som tar tid, kraft och resurser. Den första delen är skriven av kristdemokraterna, medan den andra delen delar vi med moderaterna. Den ekonomiska uträkningen delar vi med majoriteten som vi genomför prioriteringar utifrån.

Det är naturligtvis inte helt enkelt att räkna ut allting och göra det mesta själv. Det lär finnas gott om saker att korrigera. Det finns också en rad andra dokument som är otydliga som jag utgått ifrån, men kraven ökar på politiken. Det tycker jag naturligtvis är bra, men det bör förtydligas att en del ekonomiska underlag är inte tillgängliga, vilket gör att informationsfördelen är större hos majoriteten. De sitter i princip i knät på administrationen.

Själv tror jag det är viktigt att ha korrekt underlag. Idag är underlaget "färgat", eftersom det är administrationen som gör majoritetens budget. Då innebär det att administrationen är "färgad" och "ägd" av majoriteten. Siffrorna kommer visserligen i neutral form, men sällan i överskådligt format eller i helhet. Med en landstingsbudget med 4,7 miljarder bitar så är det lätt att gå vilse.

Min utvärdering inför nästa budgetarbete är att ha ett dokument som löpande uppdateras och korrigeras. En del siffror är gamla. Ända från 2008, vilket är ett gap på 3 år.

Också rolig

2011-06-15T16:03:00.000+02:00

Vill du slippa göra långa förklaringar? Då är det möjligt att göra lite fel. Det är aldrig kul att ständigt behöva förklara och förklara. Istället kanske det är läge att göra lite fel. Så har Aftonbladets Ann Charlott Altstadt resonerat i följande mening:

Jag blir alltmer övertygad om att människor som är politiskt höger på riktigt, de är bara några få men desto mer inflytelserika, faktiskt lider av någon slags hjärnskada i empatispektrumet. De, liksom vårt samhälle, lider av funktionsnedsättningen Right Wing Disorder. Den tvingar oss att agera osolidariskt egoistiskt och det är därför vi mår så kasst.

Frågan är varför hon inte ser The Left Wing Disorder - självömkan? Även det är en form av lättillgänglig egoism där allt skylls på alla. Det finns gott om så kallad solidaritet i bidragskommuner med höga ohälsotal. Eskilstuna, Oxelösund, Vingåker. Samtliga är styrda av socialdemokraterna sedan decennier.

Samtidigt så tror jag det är lönlöst att beskylla politiker för all individuellt ansvar. De är människor precis som alla andra, men med ambitionen att vara till nytta. De borgliga, the Right Wing, har gjort Sverige till, som Reinfeldt citerar från the Economist, "stjärnan i norr" (GP 110615).

Retorik är retorik, och det är lätt att det uppstår alternativ - KD. En här och en där. Som Göran Hägglund syftar till:

Libyeninsatsen, har förvisso kantats av en del illustra inslag. Jag vet inte varför jag kommer att tänka på en viss barnvisa. Ni vet, den där med vänsterns lilla Håkan – förlåt, prästens lilla kråka – där han än slank hit, än slank dit och sedan slank han ned i diket. Nå, nu har i alla fall kråkan – förlåt, Håkan – tagit sig upp ur diket och vi har kunnat fatta ett beslut om en förlängd Libyeninsats. Det tycker jag är bra. Och det tycker nog inte minst en majoritet av det libyska folket.

Så, visst är jämförelsen med Håkan Kråkan tuff och rolig. Det är nog skillnaden Ann Charlott Altstadt och Göran Hägglund. Den senare var också rolig.

Renodlad trovärdighet

2011-06-15T10:43:00.002+02:00

Då är det landstingsfullmäktige i vår del av Sverige. Det märks knappt på riksnivå där fokus ligger på dynamiken som uppstår mellan Håkan Juholt och Fredrik Reinfeldt. Twittermeddelandena meddelar vad DN redan skissat upp i deras dagsform. Här handlar det för Juholt att bli mer trovärdig som renodlad oppositionspolitiker.

Hemma i landstinget Sörmland så har länstidningarna blivit fyllda med landstingsnyheter. Det handlar om att majoriteten ska lägga fram sparförslag. I SN i morse läste jag att det handlade om hundratals miljoner. Läkarna är naturligtvis inte särskilt nöjda av sparförslagen och en del missnöjesröster höjs.

Den allmänna debatten är långt ifrån konstruktiv, vilket gör att den också i stort sett blir repetitiv och innehållslös. När invektiven samlas på hög är det lätt hänt att det blir en soptipp istället för ett konstruktivt meningsutbyte. Lägg ner landstinget är ungefär lika mycket dead end som att börja prata om andra världskriget.

Samtidigt, vid den soptippens existerande sida, finns en positiv sida. Själv blir jag glad när det finns personskildringar av människor som kommer tillbaka från långvarig alkoholmissbruk. När psykiatrin ska spara så känns det inte lika roligt. Här har Oxelösund hamnat i blickfånget för besparingskrav. Här är jag kanske naiv och tror på frivilligorganisationerna roll, men det gör jag.

Samtidigt så befinner jag mig på den organisatoriska sidan. Systemvärlden för att använda Jurgen Habermas begrepp för kommunikativt handlande. Här faller livsvärlden lätt bort som resurs. För mig är livsvärlden renodlad trovärdighet.

Fungerar cykel som politisk symbol?

2011-06-13T14:48:00.000+02:00

Trafikregler har gråzoner. Cykel är ett sådant transportmedel. Nu är det tillåtet att med bil svänga höger vid rödljus i Kanada och USA, förutom i New York City. En rätt så spännande regel för mig som körde i och mellan Toronto och New York sommaren 2009. Jag förvånades över hur lätt trafiken flöt med uppluckrad högerregel.

Smått chockad över de vältrimmade långtradarna som körde långt över 100 km. Det är bara i snökaos liknande beteenden på svenska vägar finns där störst går först.

Sedan är Stockholm förhållandevis en liten stad. Möjligheten att cykla är inte helt omöjlig, men däremot är det inte ovanligt att bli stämplad som hälsofanatiker eller miljöhinder av de kör bil. Förhoppningsvis kan respekten för cyklister också öka i takt med användandet.

Nu använder flera politiker cykeln som verktyg för att lyfta fram hälsan. Övervikten har blivit alltmer vanlig. Uppemot hälften av svenskarna börjar ha överviktsproblem. Idag anses det vara något högst privat.

Själv funderar jag på att börja cykla till jobbet. Det är omkring en mil (9,6 km) till jobbet. Med cykel skulle det bli två mil, vilket skulle ta ungefär en timma att avverka.

Nu är sträckan mellan den goda ambitionen och den inre viljestyrkan mycket längre än den sträcka som dyker upp i tanken mellan hemmet och jobbet. En som bestämt sig för att råda bot på detta är Göran Hägglund. Han tog en simtur utanför riksdagen för att visa att han har den goda viljan och den goda ambitionen.

Hatten av för socialminister Göran Hägglunds ambitionsstyrka

Så jag tänker: Kan han simma så kan jag cykla.

Potentialen att bli en ansvarsfull medborgare

2011-06-12T22:55:00.000+02:00

Nytillträdde ordförande för KDU, Aron Modig, öppnade med en frontalattack mot socialdemokraterna i SvD häromdagen. Jag har inte hunnit kommentera den, men jag är glad för att han svarar upp mot det intresse som Håkan Juholt visat för barnfattigdomen. Det är för övrigt något jag uppskattar, eftersom socialdemokraterna genom sin storlek automatiskt kan sätta tyngd bakom politiska frågor som kommer upp på den politiska agendan.

Nu nämner Aron Modig några att-satser som gäller både när skolan ska börja för barnen, föräldrarnas ansvar och betoning på den fria viljan när skolplikten ska gälla:

stärka statusen på läraryrket
inte tvinga in alla barn i förskolan med skolplikt från tre års ålder
fokusera på rätt saker
förbättra arbetsron i klassrummet.

Samtidigt så kan jag tycka det är aningen utopiskt att inte använda sig av de medel som står till förfogande genom:

Skatter, obligatorium, kvotering, riktade bidrag samt tvingande lagar och dekret. Alla är de instrument som Sveriges socialister använt sig av genom historien.

Skatter är något som är nödvändigt. Frågan är hur staten, landsting och kommuner ska få ökade intäkter. Här har Alliansen valt att fokusera på jobblinjen, vilket genom sänkta skatter på jobb har lett till att skatteintäkterna ökat. Exempelvis får landstinget Sörmland enligt SKL:s skatteunderlag en förbättrad prognos för 2011 med 136 miljoner kronor.

Vänsterpartiet vill i landstinget Sörmland öka skatteintäkterna med 65 öre till 10,82 kr per hundralapp som sörmlänningarna betalar i skatt. Nu är båda majoritetens partier socialdemokraterna och folkpartiet emot förslaget och i landstingsfullmäktige 15-16 juni 2011 klubbas skattesatsen för landstinget Sörmland till 10,17 kr. Fördelningen av dessa pengar ser ut så här:

I år får Landstinget Sörmland nästan 4,7 miljarder kronor av skattebetalarna i länet. Det mesta hamnar hos sjukvården, i läkemedel, på sjukhus och vårdcentraler. Sjukvården är landstingets största, viktigaste och dyraste verksamhet. För varje hundralapp som sörmlänningen betalar i skatt går 10 kronor och 17 öre till landstinget. Den summan delas sedan upp och fördelas på olika sätt, vilket framgår i diagrammet.

Däremot förstår jag att skatter inte är det enda incitamentet. Det finns andra immateriella värden som inte gör livet lika komplicerat som fördelning av skatter. Exempelvis har kristdemokraterna varit pådrivande att öka incitamenten i landstingen i Sverige. Det har fallit i god jord, eftersom läkare och sjuksköterskor numera är väldigt medvetna om den egna karriären. Det ger kortare köer till viktig vård som görs tillgänglig där patienten är i centrum.

Läkare, sjuksköterskor och undersköterskor jobbar i en politisk styrd organisation, vilket gör att det enklare att påverka dem positivt i deras ansvarsuppgifter för att säkra medborgarna en god hälsa.

Det politiken kan göra är att försöka identifiera de arbetsuppgifter som är onödiga för läkare. Här har Alliansen varit den som haft en bestämd syn på människans förmåga och tro på hennes personliga tillfrisknande. Nu går det att spetsa till detta mer tror jag för de sörmländska läkarna genom att ge inte ge hela klumpsumman av pengarna på en gång, utan göra som i Stockholm där de får hälften utbetalt uppdelat på tolv månader och sedan får de söka för resterande hälften.

På sätt och vis fungerar vården bättre när det finns incitament. Pengar är ett av dessa incitament. Att använda pengar som ett sätt att motivera arbetslösa att gå tillbaka till arbetslivet tror jag är bra, eftersom deras livsvillkor förbättras. Eller varför inte lova ett barn en IPAD så att det får bättre betyg?

Samtidigt får pengar inte vara det viktigaste, utan ett medel för att nå målen. Å andra sidan får rädslan för girighet inte leda oss till upphöjdheten att tro att vi inte längre är människor eller martyrskapet att vi saknar val att förbättra vår egen potential att bli ansvarsfulla medborgare som gör nytta i samhället.

Att krympa en kostym kan vara en fördel

2011-06-07T11:56:00.001+02:00

Alliansen på riksnivå till all ära, men den blocköverskridande kommunledningen i Örebro väcker nya tankar nu när S går hand i hand med både C och KD. Kristdemokraterna har identifierat sig som ett högerparti, men har likt miljöpartiet ingen bestämd profil. Centern och kristdemokraterna har länge gått hand i hand.

Nu är samarbetet med socialdemokraterna utvecklat sig bra även i landstinget Sörmland. Det är ingen nyhet, även om det inte blivit en blocköverskridande ledning så finns alternativet där. Det kostar naturligtvis på, men sedan både C och KD backat i valet 2010 har det visat sig att samarbetet med M kostar.

Det politiska klimatet har förändrats en hel del. Det kanske inte framkommer så mycket i medierna, men efter att socialdemokraterna krympt några kostymer har självinsikten också vuxit. Istället har moderaterna klivit in i den vinnarkostym som socialdemokraterna tidigare haft. Den var sällan vacker, eftersom det i princip var svårt att samarbeta med socialdemokraterna när de var som störst.

Kanske är det självbekräftande Jantelagen som dyker upp. Eller bristen på ödmjukhet. Eller en kombination. Föreställningar som att den som är störst är också den som ska tåla mest kräver en vana att regera. Det är också värt att påminna sig om att det inte är lätt att vara på toppen. Det kan nog landstingsledningen i Sörmland bevittna. Arvodesaffären och närmare en kvarts miljard i budgetunderskott i ett landskap där de alla vill ha mer.

Själv kan jag tycka att sjuksköterskorna i landstinget Sörmland ska få högre lönetak som läkarna kan locka med. Då eftersom de har en tendens att rekryteras över till kommuner. Återigen visar detta på hur konkurrensen kan ge fördelar, men ur ett patientsäkerhetsperspektiv är det aldrig bra att förlora kompetent personal från landstinget.

Partipolitiken till all ära. Det politiska uppdraget handlar om att göra nytta i samhället. Vad socialdemokraterna i Örebro gör är historiskt. Från att ha varit sämst i klassen på samarbeta har de blivit bäst i klassen. Det svider naturligtvis för moderaterna.

Sedan går det att diskutera om C och KD:s samarbete med S är bra för uppfattningen om blockpolitiken ur ett väljarperspektiv.

Bloggar/ledare: Kent Persson, Lars Ströman, Staffan Werme

Varför är Sverige så bra?

2011-06-06T15:15:00.001+02:00

Det finns många skäl. När DN räknar upp 40 olika positiva skäl känner jag igen mig. Ingen av dem tummar på de demokratiska ideal som vi har:

Sverige har lagom varmt på sommaren. Varken för hett eller för kallt. Sverige har länge haft frihet från krig och stora naturkatastrofer som översvämning och jordbävningar. Vår natur är befriad från skräp och vi har god sophantering. Det finns allemansrätt vilket gör att du i stort sett får vandra helt fritt var du vill. Sjukvården är fri och vi lämnar inte folk att självdö på gatorna. Vi har god husmanskost som duger som restauranglunch, hemlösheten är liten och möjligheten till en andra chans till livet är stor, det finns gott om jobb och rasismen är i stort sett väldigt liten.

Visst kunder rasismen vara mindre och mer tolerant som i Kanada. Å andra sidan tar vi i Sverige emot människor villkorslöst istället utifrån ett poängsystem. Vi sorterar inte människor.

Kriminaliteten är låg och gängen härjar inte fritt på gatorna. Sommaren är oftast härlig och många får ta lång semester.

Fylleriet är reglerat genom systembolagen. När svensken tröttnat på biverkningarna från alkoholen så stramas reglerna upp. Vi har således regler för allt.

Sverige är det bästa landet att vara mamma i. Tryggheten, lugnet och livsutrymmet (ett ord som Hitler missbrukade) är stort.

För den som vill yttra sig är friheten stor.

Den här sommaren är också härlig. Det tar ett tag för kroppen att vänja sig. Vissa vänjer sig aldrig och väljer att bo i Thailand eller Spanien när det är som mörkast. En del väljer att sjunka in i studier och jobb. Själv funderar jag på att köpa en sollampa till nästa vinterperiod. Det efter att ha tittat i kunskapskanalen - vilket är ytterligare något positivt.

Årstiderna skiftar. Vi har gott om snö och vintersporter som snöskottning.

Städerna liknar varandra. Det vet varje politiker som rest land och rike runt.

Sedan har vi något unikt. Vi har en bevarad kungafamilj. Här har vi ju en kultur där det finns utrymme för omstart och så ska kungen tänka på vad han har att putsa på också. Jag tycker som Maria Abrahamsson att Jan Guillous analys är den vassaste hittills.

Visst kan jag likt många andra i svaga ögonblick frestas att tänka republikanskt som i USA, men grannen i norr, Kanada har ju importerat William och Kate som sina egna. Finland har löst problemet genom att ha en president. Det fungerar, men avsaknaden av en sund nationalism är ibland stor. Det gäller att hantera dessa samhällskrafter på ett ansvarsfullt sätt.

Eller som PJ uttrycker sig:

Nationalkänslan spelar en viktig roll som sammanhållande kraft när så mycket annat drar människor i sär, och jag är övertygad om att sammanhållning behövs för att det demokratiska samhället ska fungera.

Så nu lite nationalitetsiver - innan jag ångrar mig: Ett fyrfaldigt hurra för Sverige! Hurra, hurra, hurra, hurra!

Bloggar/ledare: Johan Ingerö, Peter Högberg, Thomas Böhlmark, Peter Johansson, Fredrik Antonsson

Att följa ljuset

2011-06-04T23:54:00.004+02:00

"Vi lär oss inget om demokrati", skriver DN och frågar statsvetaren Leif Lewin om råd. Han i sin tur menar att det inte går att vifta bort informationen. VWS har gjort studien som DN igår presenterade. Resultatet är oroande.

21 procent av de unga (18-29 år) är beredda att rösta utifrån ett parti som lovar dem jobb. 26 procent från samma grupp bryr sig inte om vem som lovar dem det. Demokratin har för dem inget egenvärde. Det är naturligtvis ur politisk synvinkel viktigt att studera.

Att demokratin saknar betydelse för unga människor är del av en större historisk berättelse. Nazismen är borta. Kommunismen likaså. Kvar finns desillusionerade partier som alla strävar efter att uttrycka sig liberalt. Det i sig är en unik enhet, men om alla stretade mot olika håll så skulle behovet av demokrati vara större.

Själv känner jag sorg som gammal SO-lärare att se unga tappa tilltron till demokratin. Demokrati handlar om så mycket. Om att ge de svagaste en röst i samhället genom en god sjukvård och god skola och många andra rättigheter som betraktas som självklara. Det är många viktiga behov som blir uppräknade där. Goda vuxna som engagerar sig för andra människor.

Själv är jag en förebild på en person som gått från minus till plus. Från ingenting till någonting. Den berättelsen väger inte så mycket i det negativa skrammel som medierna räknar upp varje dag. Själv har jag lärt mig att räkna det positiva, och för mig är det personliga nyheter varje dag. Som idag har det varit en vacker solig dag till att jag kunnat äta en god sallad med vattenmelon på verandan.

Samtidigt blundar jag inte för konturerna av en samhällelig rättvisa. Den är naturligtvis uppnåelig till viss grad, men det subjektiva, varje människas egen förmåga är något som måste räknas med. Här tror jag fler vill vara med och delta i både livet och samhället.

Jobb är naturligtvis viktigt. Det är något som kommer och går. För en del är det området helt, för andra är det trasigt. För en del är den inre hälsan viktigare att betona framför den yttre formen. I självkänsla-, energi- och meditationstider är det viktigare att vara tillfreds med sig själv än med alla andra. För en del är detta lättare att acceptera än andra, men att lära sig att både insidan och utsidan hänger ihop tar tid. Fram till dess handlar det om att försöka sikta mellan de goda valen som politiken lyfter fram.

Så, en av de viktigaste områdena för politiken är solidaritet. Det handlar om att vi både är individer men också att vi är ett kollektiv. Gråzonerna mellan individ och kollektiv är något som är politikens uppgift att lyfta fram. Här finns bestämda ordval som pekar åt vilket håll en politiker vill gå. De flesta strävar endera åt mer samhörighet eller mer personlighet. Själv försöker jag eftersträva att ha en uppsättning personliga principer som gör nytta i ett större kollektiv.

Några skulle med religiösa ordalag säga att de följer ljuset. Och visst, det kan jag också säga efter denna soliga dag.

Bloggar/ledare: Tokmoderaten påminner om den socialdemokratiska hegemonin under 1900-talet. Kent Persson blickar mot Nordafrika. Thomas Böhlmark om kommunisternas järngrepp. Lars Kriss om populism, radikalism och extremism

Media: SvD, SvD, AB

Att vilja tillfriskna

2011-06-03T14:00:00.000+02:00

Skattepolitik är intressant. Det kräver mycket tid och engagemang och en viss acceptans för ett gemensamt system. Här har socialdemokraterna och moderaterna olika uppfattningar om hur saker och ting ska presenteras. Socialdemokraterna tenderar till att bli överdrivet omhändertagande medan moderaterna tenderar att gå i motsatt riktning och komma med efterförsäkringar. Däremellan verkar det inte finnas så mycket.

Ibland dyker vänsterpartiet upp och föreslår fler offentliga jobb som bekostas av offentliga finanser, men även de de stannar till när det kommer till att diskutera hur saken ska finansieras. De borgliga partierna brukar följa moderaternas budgetförslag, särskilt efter Alliansöverenskommelsen. På kommun- och landstingsnivå är det betydligt friare.

Nu har jag förmånen att arbeta i landstinget Sörmland som politisk sekreterare. Det är naturligtvis mycket kul och spännande arbete som ger mig olika grader av insyn och medbestämmande. Där har kristdemokraterna valt att agera mer självständigt ifråga om två stora partierna socialdemokraterna och moderaterna. Jag tror att det är bra att ta ställning i varje situation som dyker upp. Det innebär en viss frihet till den stora bilden och mer utrymme att själv bestämma en linje.

De flesta beslut hänger ihop med den stora bilden. Det finns en viss predestination, men i de flesta frågor så tycker vi lika och kan lägga ifrån oss onödig partiprestige. Mycket av de politisk gemensamma besluten handlar om just detta där Landstinget Sörmlands bästa är för ögonen. En kristdemokrat kan lugnt säga att det är viktigt att ha patienten i centrum.

Landstinget Sörmland är ganska omskrivet i den lokala pressen. När jag började jobba så var stämningen hätsk mellan moderaterna och socialdemokraterna. Den brukar vara det på nationell nivå, men flera journalister har sagt att nivån till och med var - och till viss del är - tuffare.

Själv har jag ju erfarenhet från bloggvärlden och de som följt med mig här har nog fått så både tuffa och släta sidor hos mig. För mig har bloggandet blivit mer verkligt. Det blir mer och mer en arbetsuppgift och mindre och mindre ett privat nöje. Relationerna som finns mellan majoriteten och oppositionen är något som de politisk valda tänker på dag och natt. Att bedriva hetskampanjer på personlig nivå tror jag inte på. Varken mot det ena eller det andra hållet.

Däremot tror jag på diskussioner om sakfrågor. Här har ju socialdemokraterna en egen ganska fri syn på hur mycket skatterna kan höja. Marika Lindgren Åsbrinks resonemang visar på detta:

Visst kan skattekvoten vara högre än 45 procent, men inte hur mycket högre som helst. Någonstans runt 50 procent av BNP torde det finnas en gräns. Det som måste till är en kombination av olika metoder att öka finansieringen – där avgifter, effektiviseringar och höjd sysselsättning allihop kan spela roll, tillsammans med något höjda skatter.

Nu har majoriteten bestående av S, FP och MP valt att inte höja skatterna i Landstinget Sörmland. I deras senaste besparingsförslag berättar de inte särskilt mycket hur de vill bespara. Ett förslag från hälso- och sjukvårdschefen läckte ut tidigare, men nästan allt drogs tillbaka eftersom facket och lokala socialdemokratiska företrädare reagerade starkt. Så skattehöjningen hägrar där fortfarande - men fortfarande på betryggat avstånd.

För en borglig politiker är det lätt att få höra att "man kan inte lova allt till alla". Det köper de flesta på stående fot, men om det sägs till en socialdemokratisk företrädare så är det inte så enkelt, eftersom de byggt upp systemet och förväntningarna kring sig själva och tvingas nu spara på sina egna.

Det tragiska i detta är att många förmågor blivit begravda. De har fått ställa sig i kö. En kö som blivit lång.

Tack vare kömiljarden så har köerna blivit mindre. Tack vare vårdval så kan patienten själv välja var han eller hon vill söka vård.

Sedan har kristdemokraterna också valt att tro på människans förmåga. Ibland handlar sjukdom om att välja att tillfriskna. Det tror jag måste belönas tydligare. Både när det gäller mänsklig depression som ekonomisk. Att de hänger ihop behöver nog ingen tvivla om.

Kingleaks och Wikileaks

2011-06-02T14:30:00.004+02:00

"Vet inte", sa Kungen.

På sätt och vis är det komiskt. Vid en jämförelse mellan Wikileaks Julian Assange och svenska Kungen så var båda berömda och utnyttjade sin makt för sina egna själviska syften bortom sociala normer och seder. Det skulle vara aningen orättvis att dra in Bill Clinton i detta, så han faller bort från mitt resonemang. Nu har Kungen fått hjälp av SÄPO för att dölja sitt eget oförnuft. För han är nämligen gift med Sylvia och förväntas leva som han lär och inte stå med kändisfolket med glansiga ögon.

Nu gjorde han det. I det beteendet har Julian Assange lika mycket gemensamt som Kungen men skillnaden är att den tidigare inte är gift. Båda beter sig dock som klassiska kvinnojägare, Assange i mer renodlad form vilket kan (enligt feministerna) om egenviljan kränks vara ett brott. En annan skillnad mellan Assange och Kungen är att den tidigare saknar personliga livvakter som ska försvara Wikileaks rykte till vilket pris som helst. En annan skillnad är att när allmänheten fick veta mer och mer om vad Assange var misstänkt för så ökade också stödet för honom som person. Han fick en baronliknande person att upplåta sitt hem och en vänsterextremist att upplåta sin gravplats för att ligga bredvid honom ända in i evigheten.

Istället har allmänheten blivit alltmer sur på Kungen. Inte så lite heller. Inte många vill ställa sig framför honom. Enligt skvallerpressen som jag tvingas passera varje gång jag inhandlar mjölk har Sylvia kastat ringen i vredesmod.

Utredaren Marianne Ny fick en ståplats i det juridiska helvetet efter att ha blivit uthängd i Storbritannien. Ändå tvekade hon inte när hon satte karriärens hjul i brand. Samma poliskår saknar nu möjligheten att sätta ihop en serie pikanta berättelser som går att granska. Istället dyker Kungen upp i klassiska anda i kvällspressen och säger att ”jag inte vet” - trots att ”alla vet”.

Det är naturligtvis inte bra att ha en kung som kan göra som han vill. En futtig lagstiftning som skyddar den som gör fel. Om han är sexmissbrukare så behöver han hjälp. Det han har gjort som skadat offentligheten och enskilda individer behöver utredas och granskas. Frågan om kungens trovärdighet behöver dryftas.

En viss pessimism finns dock. Med tanke på uppfinningsförmågan som gällde för att sätta dit Julian Assange har den helt försvunnit gällande Kungen.

Det borde vara en internationell nyhet.

Det politiska ligger i synen på den socialdemokratiskt inspirerade rättvisan. Den räcker till Wikileaks, men inte till Kingleaks.

Bloggar: Caroline Szyber

Media: AB, AB, DN DN Exp AB GP SN, AB

Välfärden behöver alltid försvarare

2011-05-25T13:58:00.002+02:00

"Landstingsledningen lättar på bördan", skriver Sörmlands Nyheter. En sammanbiten Åsa Kullgren (S), landstingsstyrelsens ordförande, är bekymrad över det ekonomiska läget. Samtidigt presenterar hon en lösning som grundar sig på följande:

Ökade skatteintäkter från Alliansens jobbpolitik istället för ökad skatt

Det är naturligtvis glädjande att ökade skatteintäkter grundar sig på den vårproposition som lades fram av finansminister Anders Borg. Under vårpropositionen på 3 minuter utvecklar han Sveriges ekonomi:

Sveriges ekonomi växer i snabb takt, arbetslösheten sjunker och de offentliga finanserna väntas visa överskott redan i år. Därmed har förutsättningarna förbättrats för att regeringen kan genomföra åtgärder för fler i arbete och förbättrad välfärd.

Den positiva förändringen ger landstinget Sörmland förväntade skatteintäkter på 42,8 miljoner 2012, 59,1 miljoner 2013 och 71,5 miljoner 2014.

Det budgeterade underskottet på 150 miljoner bygger i stort sett på ökade skatteintäkter och motvilliga eftergifter.

Sedan skär socialdemokraterna i Sörmland ner på psykiatrin. Den ska spara 5 miljoner genom färre vårdplatser i Nyköping. Öppenvårdsenheter stängs i Trosa, Gnesta och Oxelösund. Det strider helt emot den kristdemokratiska Alliansambitionen att storsatsa på psykiatrin.

Här må Göran Hägglund med kristdemokraterna ha ett och annat att fundera över.

För om Anders Borg är den som ser över ekonomin så borde Hägglund vara den som ser över psykiatrin.

Nu befinner sig kristdemokraterna i Sörmland i opposition, men om den nationella Allianspolitiken spiller över på regionen så får den också gälla de som saknar en egen röst. Lika mycket som det gäller hela vården.

Välfärden behöver alltid försvarare, vilket visar behovet av politisk insikt inifrån - och inte endast en skanderande röst utifrån. Här har kristdemokraterna redan en unik roll genom sin framtoning. Nu gäller det också fylla den platsen.

Media: SvD

Sörmlandsmedia: EK, SN

Bloggar: Kent Persson

Smart politik löser de flesta problemen

2011-05-24T13:54:00.002+02:00

Det går inte en dag på jobbet då jag förvånas över hur mycket det skrivs om landstinget Sörmland. Efter att ha varit i riksdagen förra veckan så hade både Sörmlands Nyheter, Eskilstuna-Kuriren och Katrineholmskuriren dragit igång "rädda vården." Journalisten Mattias Ståhle är en av drivkrafterna till twitterkanalen #raddaVarden.

Läser jag i Eskilstuna-Kuriren står det på löpsedeln "Bakom varje utgift finns en människa". En bild på en ung kvinna som vandrar genom en allé. Hon har drabbats av reumatism men orkar promenera tack vara den nya medicinen. Det är naturligtvis något som berör.

I den dagliga politiska gärningen ingår det att sätta sig in i siffror. Oppositionens roll är att granska majoriteten. Hur det sker är valfritt. Det ligger i själva makten få välja hur granskningen sker. Det ligger också i själva makten att få bestämma utrymmen för konflikt - men också samförstånd.

Samtidigt som det finns uppemot 7300 anställda är landstinget Sörmland en politisk arbetsplats. Det finns siffror och det finns siffror. Exempelvis beställde vi uppgifter om mobilkostnaderna för landstinget. Tanken väcktes efter att jag diskuterade med Marie-Louise om telefonräkningarna. Då jag är ny i min tjänst så är jag som privatperson van att betala omkring 300 kronor i månaden med fri surfning. Nu blir den runt 1,800 kronor/månaden.

Det är naturligtvis ett knapphålsperspektiv. Landstinget Sörmlands utgifter för telefoni uppgår till 26,552,000 kronor för 2010. Så blir det som att rensa en fisk. Det gäller att ta reda på vad som är fjäll, skinn, ben, huvud och kött. Eller utreda en soppa.

Utmaningen står i att läsa ut vad som är mobilkostnaderna. Vilka är det som får dem? Den frågan är i princip besvarad, men inte i detalj. Det är personalen i högre befattning plus folkvalda politiker. Om gränsen går mellan läkare och sjuksköterskor vet jag inte. Jag antar också att distriktssjuksköterskor har mobiltelefon.

Det är när jag ser kolumnen "Samtalstrafik fristående telefoni 2 350" som jag hoppar till. Fristående? Kanske är det mobiltelefoner som aviseras?

Så jag gör ett experiment och klistrar in uppgifterna:

Översikt kostnader för Sörmland (tkr)

Kommunikation (telefoni)

Förbindelselänkar och avtal 890
Samtalstrafik växelbunden telefoni 5 236
Samtalstrafik fristående telefoni 2 350

Summa kommunikation (telefoni) 8 476

Telefoni/kommunikation som tjänst

Abonnemang anknytningar 266
Abonnemang stödsystem 2 920

Summa TST/KST 3 186

Utrustning

Telefonväxel 2 321
Drift/service 3 403
Terminalutrustning 1 944
Utrustning stödsystem 0

Summa Utrustning 7 668

Telefoni och administrationstjänster

Telefonister 5 251
Övrig personal och hyra 1 941

Summa Telefonist och administrationstjänster 7 192

Summa totalkostnad telefoni 26 522

Varav kostnader för externa kunder 2 069

Nu undrar jag naturligtvis en hel del. Om detta ska vara ett heltäckande svar så vet jag först och främst inte hur många som ringer och därmed är det svårt att reagera på vad som är rimligt. Jag har ingen aning om vad som är mobilkostnader. Däremot vet jag att politiker drar i svångremmen, men vet de vad de drar i?

Nu saknas det helt positiva incitament. Istället flyr tankarna till att de avtal som landstinget Sörmland har är saltade.

Men, tänk om avtalen kunde vara smartare? Då kunde ju de som ringer för cirka 1,500-2,000 kronor i månaden ha betala kanske 700 kronor i månaden och en del kunde investeras på kort sikt i attraktiva prylar som iPhone och Ipad och resterande kunde sparas?

Istället har vi en omvänd situation.

Anledningen till att jag tar upp det här är för att väcka tanken om att det går att spara utan att det behövs skäras ner särskilt mycket. Istället så går det till och med att få det bättre.

Det är något som kristdemokraterna kunde visa med kömiljarden där socialdemokraterna tidigare spenderade 46 miljarder på vårdköerna mellan 2002-2006.

Eller varför inte i samförståndet som spridit sig via Bengt Germundsson kring utredningen "likvärdiga förutsättningar" gällande den kommunala utjämningen där Robin Hood-skatten visade sig vara rättvis?

Arvet efter Maria bortblåst

2011-05-22T17:10:00.002+02:00


Gustav Fridolin Åsa Romson

Miljöpartiet har bestämt sig. Då för Åsa Romson och Gustav Fridolin. Den tidigare relativt okänd och den senare betydligt kändare.

Gustav Fridolin beundrar jag smått. Han vågar se dagens nya värderingar i den historiska spegeln. Han vågar se de som blir förtryckta av staten själv. Talet från Åsa Romson handlar om att lära känna en ny person som söker konflikter. Hennes engagemang för mutaffärer i vapenaffärer är svårt att ta ställning emot. Det händer bakom lyckta dörrar och det är dit miljöpartiet är på väg själva. Vågar de själva ställa om Sverige som de själva önskar bakom dessa dörrar?

Tänk ett samhälle utan kärnkraft. Eller för den delen utan vapen. Det innebär att många kommer frysa i ett land som har arktiskt klimat fyra månader om året där vi har mer likhet med eskimåer och isbjörnar. Den sistnämnda går inte att skjuta, eftersom deras närgångenhet utgör en samhällsfara. Argumentationen om vad som är "dåligt för vår planet" och "hållbar värld" och "världen måste byta tankesätt". Sedan fortsätter Åsa Romson med en frontallobsattack på Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt.

Det som Peter Eriksson tyckte var enkelt inom forskningsvärlden visade sig vara svårt inom politiken. Så redan där försvinner en hel del utopiska förslag från forskningsvärlden agendor. De förslagen kan verka lika förbytta som vädret, vilket får de politiska förslagen att frysa till is eller blekna i solen.

Och visst, valet av Åsa Romson känns redan bekymmersamt. Arvet efter Maria Wetterstrand känns helt enkelt ovanligt långt borta just nu. Maria Wetterstrand som talar om självförtroende och självkänsla och visar med maner och beteende att hon är politisk erfaren. En som inte behöver säga mycket för att både Reinfeldt och Bildt ska hålla sig vakna. För det handlade inte "bara om miljöfrågorna (---) utan att få leva som man själv vill och kan".

Media: DN, DN, SvD, SN

Lita på kristdemokraterna

2011-05-20T11:45:00.000+02:00

Göran Hägglund skriver i sitt nyhetsbrev till både landstinget i Västra Götaland och Örebro Nordöstra:

Men lita på att Kristdemokraterna i opposition kommer att vara en blåslampa på majoriteten och kämpa för ett mänskligare Sverige med fler vårdplatser, större satsningar på psykiatrin, en mer tillgänglig vård, en värdig äldreomsorg, ett bättre näringsklivsklimat och en skola att längta till.

De relevanta delarna för landstinget gäller naturligtvis Sörmland också.

Läsvärt

2011-05-20T11:33:00.002+02:00

Ibland dyker det upp sidhänvisningar på föreläsningar och konferenser. Ibland är det mycket upprepningar av begrepp och tips, som säkert handlar om att skola in politiker in i en begreppsvärd fylld med nya läsvanor och läsrutiner. Värt att besöka är:

Psykiatrins ansikten, där finns en slutrapport som är läsvärd
Barndialogen - ett initiativ från Jönköpings landsting som går att motionera om
Öppna Jämförelser - ett grundläggande material för en landstingspolitiker

Rätten att ändra sig

2011-05-20T11:21:00.001+02:00

Ibland är Per Gudmundson underfundig (SvD 110520):

Varför ändrar sig Håkan Juholt hela tiden? Han har lyckats göra på en och en halv månad vad som tog en hel karriär för Anders Wijkman.

Anders Wijkman var EU-parlamentariker för kristdemokraterna. Han valde kristdemokraterna från att ha varit moderat toppolitiker. Se Wikipedia.

I tidningen Kristdemokraten uppger han, utan att ha tagit avstånd från partiet, men ser sig inte längre som kristdemokrat:

Jag ser mig faktiskt som partilös i dag. Jag har inte tänkt engagera mig i något politiskt parti, för jag är besviken på det partipolitiska systemet. Det har jag varit ganska länge. Jag har inte gått in någon annanstans utan känner mig hemlös med mitt budskap.

Kanske blir han tillfrågad att bli partiledare för miljöpartiet?

Tisdagsbetraktelser om omval, Juholt och LSAU

2011-05-17T11:47:00.000+02:00

Idag har LSAU möte i Sörmlands landsting. Det är spännande eftersom det handlar om samarbetet mellan oppositionen och majoriteten. Här väger naturligtvis personliga erfarenheter in för ett fungerande samarbete. Landstingsledningen är relativt ny i politiken och den breda kompetensen saknas, vilket oftast hör till ålderdomens stillasittande.

Det går naturligtvis att beskyllas för inkompetens och naivitet, men minst lika mycket på nyfikenhet att lära sig mer och en strävan efter att bli rikare på erfarenheter. För det krävs det ett engagemang och en stark delaktighet, vilket jag tycker majoriteten har. Samtidigt är det så inom politiken att gränserna mellan partierna binds i negationer. Samtidigt har jag tänkt: behöver det vara så?

Nej, det tror jag faktiskt inte. De retoriska verktygen med att demonisera och personifiera känns slitna. Särskilt nu när socialdemokraterna bestämt sig för att bli en social demokrati. Å andra sidan spär Thomas Bodström själv på en hel del tvivel när det gäller Håkan Juholts ambitioner. Bodström menar i en nyutkommen bok som uppmärksammas i Expressen att Juholt är arkitekten bakom Mona Sahlins avgång.

Samtidigt så använder sig Bodström själv av de gamla retoriska verktygen. Å andra sidan så tror jag Juholt precis som många andra politiker kände i ryggraden var att Sahlins dagar var räknade. Det är naturligtvis inget roligt ut jämställdhetssynvinkel, vilket många känner sorg för idag. Å andra sidan så kanske den frågan är relativt mättad. Många förändringar har gjorts inom området och målen är uppnådda, vilket inte är mig något emot.

Jag tror framför allt på människan. Sedan på varje människas enskilda förmåga. Den uttrycker sig både manligt och kvinnligt. I intressen och talanger som kommer till uttryck inom olika områden. Jag vill hellre sätta prepositioner mellan förmågor än könen. Istället vill jag hellre lägga mer krut och engagemang för att sjuka ska rehabiliteras och få komma tillbaka till arbetsmarknaden. Att arbetsmarknaden blir anpassad för människan istället för tvärtom. Därför gör det också ont i mig när landstinget Sörmland ska spara på psykiatrin.

Exempelvis att alkoholister gömmer sig bakom ryggbesvär är inget nytt, men att läkare inte vågar konfrontera deras missbruk är värre (SN).

Samtidigt i det bittra Sahlin-efterspelet får Håkan Juholt passivt beröm i DN:s ledare:

Nu slutade helgens omval med att Socialdemokraterna ökade med 1,7 procentenheter jämfört med höstens ordinarie val, och att partiets färske ledare Håkan Juholt slapp få förlorarstämpeln i pannan.

Kanske var det omvalets stora poäng. Att Juholt slipper förlorarstämpeln (och jämställdheten är på väg ut rikspolitiken). För något riktigt representativt val var det väl inte när blott 43,1 procent evakuerar sig från stugorna? Det är naturligtvis en förlust för demokratin.

Ett evakueringsval

2011-05-16T14:31:00.001+02:00

(Bilden har inget med sammanhanget att göra)

Omvalen till kommunen i Örebro Nordöstra och landstinget i Västra Götalands län blev ur demokratisk synvinkel en flopp. För få gick och röstade helt enkelt.

Mest elände blev det för sjukvårdspartiet i Västra Götaland som åkte ut. De förlorade hela 6 mandat. Socialdemokraterna tappade en oberoende socialistisk samarbetskamrat och tvingas nu locka över någon av Alliansbröderna istället. Mitt kristdemokrati fick 9 mandat i Västra Götaland och 1 mandat i Örebro Nordöstra. I princip ingen förändring alls, mer än att vi upprätthöll försvarslinjen och tipp-topp-engagemanget.

Det smått katastrofala är att utvalda delar av svenska folket inte gick röstade. Till landstingsvalet i Västra Götaland gick 43,1 procent. Till kommunvalet i Örebro Nordöstra gick 62,8 procent. Totalt rör det sig drygt en halv miljon - 537,451 röster - till landstingsvalet i Göteborgs län (som jag tycker det borde heta) och mindre än tjugo tusen (17,366 röster) till kommunvalet i Örebro.

Det borde varit så att fler gick och röstade, men här dyker det upp en del spörsmål. De politiska skillnaderna är inte stora i landstingen och ett litet kommunområde påverkar knappt den totala bilden. Socialdemokraternas framgångar i Örebro Nordöstra är 8,7 procentenheter tillika 89 röster. Även om det inte går dra några direkta nationella positiva slutsatser så har socialdemokraterna visat att de kan mobilisera lokala krafter på kort tid.

En liten Juholt-effekt således (DN 1).

Den största effekten går dock att hitta bland missnöjesrösterna. SD fick hela 9 mandat i Västra Götaland. De kom från 3,1 procent 2006 till 5,8 2011. Även om de inte bryr sig mycket om landstingsfrågor och saknar vårdprofil så belönar väljarna dem.

För kristdemokraternas del så är omvalet 2011 en bekräftelse på att partiets stödröster är permanenta.

För demokratin är det ett bekräftelse på att sjukvårdsfrågor inte är så politisk intressanta som att de är personligt nödvändiga.

Bloggar: Motpol

Media: SR, DN 1 2, AB

Bilder:

Svagt intresse för landstingsfrågor

Större intresse för kommunfrågor

Politiska betraktelser en söndag

2011-05-15T18:40:00.004+02:00

Frågan om vem är skickligast att leda en regering är besvarad av Skop. 73 procent Reinfeldt och 27 procent Juholt. Att Håkan Juholt förlorar i trovärdighet mot Fredrik Reinfeldt visar på att den tolkningstrend som påstod att Mona Sahlin tagit vatten över huvudet har fel. Att socialdemokraterna kommer upp till gamla nivåer verkar också vara förbi.

Det går naturligtvis att ifrågasätta studien. Samtidigt är den viktig för det borgliga självförtroendet. Under långa decennier har borgarna inte kunnat producera ett ledarskap värt namnet. Nu finns den representerad i och genom Reinfeldt. Oavsett pingviner och blåbärsglass så verkar Alliansen bestående av M, FP, C och KD på riksnivå hålla.

Avsaknaden av borgerligt ledarskap finns däremot i Sörmlands landsting där kristdemokraterna befinner sig i opposition. Även om socialdemokraterna är djupt splittrade genom att vänsterpartiet tappat förtroendet för dem och allierat sig med moderaterna så har det kompenserats genom att folkpartiet bytt sida och hittat en gemensam identitet i socialliberalismen med socialdemokraterna. Miljöpartiet har varit en osäker faktor oavsett samarbeten, vilket verkar gälla även den här majoriteten.

Nu skiljer sig ledarskapet i landstinget med hela landet. I landstinget tenderar de socialdemokratiska ledarna att förlita sig helt på tjänstemännen, medan den borgerliga förlitar sig först och främst på sin egen kompetens. Båda systemen har sina svagheter och styrkor. Det borgerliga förslagen tenderar ibland att bli onyanserade medan de socialistiska kan bli mer individuellt andefattiga.

Nästa vecka blir spännande. Då kommer jag vara två dagar på kontoret, på onsdagen befinner jag mig SKL:s ledarskapsträff och därefter blir det två dagar på socialdepartementet med Alliansen.

De ärenden som kommer upp nästa vecka är besparingar. Här har den nytillträdde hälso- och sjukvårdschefen haft en minst sagt turbulent vecka, där han fått backa från näst intill politisk omöjliga förslag som läkts ut i Katrineholms-kuriren. Tidigare har informationschefen haft det minst sagt tufft med att hantera den socialdemokratiska relationen till länets medier.

Här har vi kristdemokrater valt att ha goda relationer med medierna. Vi vill också tidigt vara med i processen med tjänstemännen i besparingstider.

Media: SN, Ekuriren

Jobbet - var finns det?

2011-05-10T19:50:00.000+02:00

Kuppartad oppositionspolitik är inte roligt, men det medvetna motstånd som finns från S, MP och V på riksdagsnivå bjuder på detta. På SVT debatt skriver de:

Vi kräver att regeringen stoppar anvisningen av nya personer till Fas 3 och vi begär att regeringen skyndsamt kommer tillbaka till riksdagen och redovisar vilka åtgärder som vidtagits.

Själv är jag förvånad. Under S-regeringar har det vad jag minns funnits ALU, aktivitetsgaranti, plusjobb och instegsjobb för långtidsarbetslösa. Kanske den mest intressanta reformen var högskolorna som öppnades upp under Göran Perssons tid. Gamla och nya betyg räknades inte längre ihop vilket fick fler möjlighet att läsa högre studier.

Långtidsarbetslöshet är inte lätt, men det är definitivt inte hopplöst. En förändrad inställning och förmågan att ta emot mycket hjälp tror jag kan vara botemedlet för många problem. Även för de som är långtidssjuka tror jag en aktiv rehabilitering under arbetstid gör vägen tillbaka till arbetsplatsen snabbare.

För det är väldigt lätt att slå sig till ro. Väldigt lätt att ge upp. Sedan när väl modet sjunker tar det många år att komma tillbaka. Det behöver naturligtvis inte vara så, men för många som är långtidsarbetslösa kan faserna i nedstigande led på sina fem fingrar. Helt plötsligt börjar siffror och bokstäver att arbeta emot en än för en.

Själv är jag övertygad om att Alliansen vill få tillbaka långtidsarbetslösa till riktiga jobb. FAS3 är en väg bland andra. Komvux för de som vill studera, eget företag för dem som har eget engagemang till överflöd är ytterligare vägar. För människor med psykiska åkommor är kampen mot ångest, depression och inre stress den största utmaningen.

För dem och många andra är den inre resan viktigast, men för de som endast går och väntar så vill jag bara uppmuntra och säga att inte ge upp. Sluta inte tro på dig själv. Våga lita på att just din förmåga bär dig. Belöna dig själv med sådant som du tycker om. Våga visa upp dina förmågor, utan att begära något tillbaka. Lita på dina medmänniskors förmåga att se dig. Tro på att de bryr sig, att de har ett samvete precis som du och skulle de inte ha det eller bry sig så är du den viktigaste som kan lita på dig själv att just du är lyhörd.

För jobb finns det. Det viktigaste är att röra på sig. Skapa nätverk och vara tillgänglig. Ta emot hjälp. Lyssna och lära av andra. Göra tusen saker, men framför allt, var dig själv. Det jobbet kan bara du få.

Bloggar: Thomas Böhlmark | Fredrik Antonsson
Media: SvD | DN | Exp x2 | DN

Har nätnärvaro någon politisk betydelse?

2011-05-09T12:31:00.003+02:00

Har nätnärvaro någon politisk betydelse?

Det är många val som jag står inför när jag bloggar utifrån min roll som politisk sekreterare. Nu är jag bekant med lagstiftning, nationella riktlinjer inom bloggosfären, eftersom jag själv varit med och bidragit till många meningar och kloka ord här på nätet. När jag googlade på mitt efternamn så fick den 1,270,000 träffar, vilket säger något om min förståelse för rimlighet.

Det är naturligtvis ofattbart. Å andra sidan så är ökad nätnärvaro något som är svårt att översätta i verkligheten. Vad betyder det? För Piratpartiet (640,000 träffar) och för Sverigedemokraterna (2,110,000 träffar) har det betytt politiska mandat i beslutande församlingar. Piratpartiet har fått mycket hjälp av The Pirate Bay (19 miljoner träffar). Även Sannfinnländarna har trots sin lantliga prägel vunnit finländarnas hjärtan. Mycket genom nätet eftersom de har 1,370,000 träffar.

Å ena sidan om jag är stor på nätet så är jag fortfarande relativt okänd i verkligheten. Å andra sidan så känner många till mig, men det är fortfarande inte så att det dimper ner särskilt många oväntade inbjudningar eller särskilda överraskningar för mig som bloggare att delta i olika sammanhang. Det kanske säger mer om hur verkligheten är beskaffad. Det vill säga mer systematiskt än spontant.

Vad jag vill säga med detta är att bloggen ger mig verktyg att se verkligheten. Då genom så kallade träffar som finns på Google, men även via reaktioner hos andra. Lite så tror jag det även fungerar med ett politisk parti. Synlighet är i de flesta fallen bra, men om det inte leder till förväntat valresultat så finns det anledning att se över innehållet. Det vill säga identifiera de förutsättningar som finns i strukturer, resurser och drivkrafter.

Inför valet 2014 tror jag att kristdemokraterna vinner på ökad nätnärvaro. Det är två val som kommer på en och samma gång. Valet till Europaparlamentet och till riksdag, landsting och kommun. Det är en strukturell utmaning, men det är också resurskrävande och ett politisk maratonlopp. Även om det är långt dit så är är långsiktighet nödvändig i planeringsstadiet.

På linjen

2011-05-08T21:23:00.001+02:00

Skops senaste mätning ger fördel till Alliansen (47,7) gentemot de rödgröna (45,5).

Nu går det jämföra med förra mandatperioden då Alliansen tappade byxorna efter valet. Oppositionspartier brukar vara starkare under mandatperioden. Nu väntar vi på miljöpartiets partiledarväxling. Håkan Juholt har möjligen stabiliserat den nedstigande socialdemokratiska trenden, men inte vänt den. Moderaterna har befäst den.

Samtidigt kravlar sig centern över riksdagsspärren medan kristdemokraterna håller sig på linjen. 40 röster av 1000 tillfrågade. Det är 11 fler än förra gången.

Som Barack Obama sa för inte så länge sedan så kan opinionsmätningar vara "a new self-help tool".

Media: DN | Aftonbladet

Spegla förmåga - och oförmåga

2011-05-08T20:35:00.001+02:00

Har precis lyssnat på Fredrik Reinfeldts tal från det moderata Sverigemötet i Karlstad. Det är med brinnande engagemang Reinfeldt lyfter fram arbetslinjen. De människor som befinner sig långt bortom den politiska verkligheten och bortom verkställande chefer. En värld som räknas som politisk självklar, men glöms bort och försvinner i vimlet. GP skriver:

Reinfeldt passade på att läxa upp de närvarande kommun- och landstingspolitikerna för att de inte varit ute och träffat anställda eller lyssnat på deras erfarenheter.

Reinfeldt preciserar också varifrån han tror jobben kommer ifrån. Den privata tjänstesektorn som idag sysselsätter omkring 3 miljoner svenskar och växer så det knakar. Han är inte heller främmande för att både kommuner och landsting får fler anställda. Däremot ber han om ursäkt för socialdemokraternas arbetarförakt. För de som utför skitjobb. Frisörer och restauranganställda.

Nu driver Fredrik Reinfeldt klassiska borgliga frågor. Mats Knutsson befarar:

Folkpartiet har skolan, Kristdemokraterna välfärden och Centerpartiet miljön. Breddas Moderaterna i dessa riktningar riskerar också dessa partier att drabbas.

HD:s Ingrid Runsten ser på det på ett annat sätt:

Det är bra om Moderaterna nu försöker forma en tydligare politik kring välfärdsfrågorna. När sedan också Socialdemokraternas nya ledning konkretiserar sitt alternativ kan det bli en riktigt intressant debatt.

I Expressen nämner Reinfeldt skolk som ett samhällsproblem. Många som går ut skolan utan fullständiga betyg. Här tror jag det exempel som föräldrar förmedlar till barnen riskerar att bidra till ökad passivitet om föräldrarna själva lever på bidrag. En form av inlärd hopplöshet som jag tror kristdemokraterna behöver svara på, eftersom vi har en riktad familjepolitik.

På sätt och vis är barnen speglar på föräldrarnas förmåga och oförmåga.

Källa: Fredrik Reinfeldts tal | Anders Borgs tal
Bloggar: Göran Pettersson | Mary Jensen | Kent Persson
Media: Politikerbloggen

Livsviktiga samtal och mötesplatser

2011-05-08T16:04:00.000+02:00

Caroline Szyber och Ebba Busch i Göteborg och kampanjar

Ibland säger en bild mer än 1000 ord. I det här fallet diskuteras sjukvårdens effektiviseringar på ett nytt sätt där olika piller gör underverk. Samtidigt behövs det göras något åt ensamheten som finns i samhället. Fler individuella samtal och fler trygga mötesplatser i samhället är viktigt för att skapa broar mellan människor.

FAS3 - en papperstiger?

2011-05-05T12:18:00.006+02:00

Uppdrag Granskning är inte särskilt nådig när de granskar FAS3. Eva Uddén Sonnegård papperstiger blir granskad. En tjänstemannaprodukt från Riksbanken. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström har en tuff arbetsgift framför sig att gå från ord till handling.

Nu är det alltid en risk att diskutera konstruktivt med långtidsarbetslösa där tålamodet för länge sedan naggats i kanten. Det är lätt att hamna på samma klagobänk. Upplevelser som "frigående höns" och "ekorrhjul" var beskrivningarna från fikapausen i Uppdrag Gransknings FAS3-skildring. På sin sajt har de bepansrat sig med uppgifter från chefer på Arbetsförmedlingen som blivit uppmanade att försvara FAS3.

Det här är naturligtvis moderaternas bord. En rekrytering från finansminister Anders Borgs kamratgäng där papperstigern var en tjänstemannaprodukt. Uttänkta planer är naturligtvis bra om de fungerar, men hade de bearbetats med de andra borgliga partierna hade det varit enklare, tror jag. Risksituationer hade kunnat bearbetats noggrannare.

Problemet är att Alliansen också är en papperstiger. En överenskommelse. En affärsuppgörelse som ligger i träda i några år fram till valet. Samverkan är knuten till specifika grupper som formulerar vackra meningar och ord, men dynamiken mellan partierna är smått skral, vilket gör den till svag. Därmed blir den verkställande arbetsmarknadspolitiken knuten till moderaterna istället för att bli en angelägenhet för hela Alliansen.

Själv tror jag på ingångna avtal, men om jag säger något är det viktigt att jag också lägger kraft bakom orden.

Att hantera långtidsarbetslösa är inte lätt. Inte heller sjukskrivna. Det finns gott om misströstan och hopplöshetskänslor. Det borde därför finnas ökade möjligheter för en bredare Allianssamverkan under mandatperioden, istället som nu där moderaterna skissar på en produkt och så debatteras den av röda bloggarmén under gatlopp.

Samtidigt så tycker jag medierna ofta lyfter fram det negativa. Det positiva försvinner. Även om Uppdrag Granskning fångade en kvinna som inte blivit knäckt av arbetslösheten.

Ett sätt att hantera det negativa är att ta lyfta fram det positiva. Det som fungerar. De människor som har tillfrisknat från ett sjukt tillstånd, de som har varit långtidsarbetslösa och fått ett jobb. De som saknat en egen förmåga och hittat den. Deras röst får inte tystna på bekostnad av negativa erfarenheter.

Den politiska uppgiften ska inte vara att ge upp. Att tro på dynamisk samverkan och bygga ett starkt Sverige nerifrån och upp. Inifrån och ut.

Bloggar: Caroline Szyber

Media: Hillevi Engström i SvD

Vapenfri massmördare - demokratisk dilemma?

2011-05-04T14:23:00.001+02:00

Kriget fortsätter. När Osama bin Laden är död så förväntar amerikanarna att al-Qaida kommer att hämnas tillbaka på lättillgängliga civila. Times planerar en specialutgåva med Osama bin Ladens överkryssade ansikte. CIA tänker publicera bilderna för att konspiratoriska underströmmar inte ska få eget liv. Julian Assange har genom Wikileaks visat på att amerikanska trupper bodde grannar med Osama bin Laden.

Att Osama bin Laden inte själv bar vapen skänker en visst sken över hans annars nedsmutsade gloria. Ett utrymme till spekulation, men amerikanarna har varit tydliga med att "Wanted: Dead or Alive".

Vita Husets talesman Jay Carney försvarar sig:

Mr. Carney said that Bin Laden’s lack of a weapon did not mean he was ready to surrender, and he and other officials reiterated that this was a violent scene, that there was heavy fire from others in the house, and that the commandos did not know whether the occupants were wearing suicide belts or other explosives.

Även experter håller med:

Several experts on the rules of engagement in combat said that in a raid on a target as dangerous as Bin Laden, the Navy Seals team would be justified to open fire at the slightest commotion when they burst into a room.

I sådant här sammanhang blir det tydligt att Sverige är ett litet och kluvet land, men som under Alliansens tid har stärkt det internationella engagemanget. Utan stöd från FP, C och KD hade det sett ut ännu värre. Här har försvarsminister Sven Tolgfors (M) ledarskap varit utomordentligt viktigt. Hade han satt sig på tvären skulle det svenska engagemanget för en säkrare värld vara på i nivå med botbänken.

En man låtsas vara bin Laden

Ingen gillar krig. Elände eller död. Eller avrättningar. Det ligger långt bortom förnuftets gränser. Nu är det politiker som är beslutsfattare och tvingas stå i extrema valsituationer där endast några få alternativ existerar. I fallet med Osama bin Laden har det varit tydligt. Efter 11 september, efter att ha raserat de båda tvillingtornen så skrev han i princip under sin egen dödsdom. Oavsett hur älskvärd han verkat inför journalisten Hamid Mir. Endast några få misstag i katt- och råttaleken blottlade var världens mest farligaste person befann sig.

Gruppen Jamaat-ud-Dawa sörjer bin Laden

I den här situationen kan de allierade endast vara förberedda på det värsta och mycket vaksamma. Inte låta den egna hämnden spilla över i islamofobi, ikondyrkan av bin Laden som blandas med extremvänsterns medlöperi av "stackars fattiga" terrorister. Eller i panikartade trakasserier mot allmänheten.

Ändå måste president Barack Obama nu ta i beaktande att massmördaren var vapenfri när han fick ett skott i huvudet.

Ett av sorgens många ansikten

2011-05-02T22:49:00.012+02:00

När Osama bin Laden blivit dödad i en USA-attack så händer det inte mycket i Sverige. Det är ingen stor nyhet att han blivit dödad - även om det är den största i USA på länge. En viss irritation återfinner sig. Ett behov av att förstå amerikanarnas starka jaktinstinkter där de pekar ut platsen och huset där han blev funnen.

Huset är vitt och saknar yttre glans och påminner mer om en sluten bunker än ett hem. SvD skriver smått förvånat "lyxig fastighet", men Aftonbladet är uppdaterade. New York Times påminner om George W Bushs ord "And there’s an old poster out West, as I recall, that said, ‘Wanted: Dead or Alive.’"

Nu får de många brandmän som dog i samband med 11 september-attacken 2001 "encloser", som handlar om hämnden blir stillad. Ett av sorgens många ansikten. Naturligtvis går det aldrig ersätta en förlust genom att legitimera blodshämnd. Nu är det endast en av de nio brandmän som sitter på bilden till höger som lyfter sina armar i luften i en segergest. Bilden visar proportionerna.

Nu utfördes attacken med order från president Barack Obama själv. Hans ansikte är lättat och glatt i New York Times bildserie. Polisen som står vid Ground Zero får uppskattning av förbipasserande.

Det här innebär troligen att udden är bruten på den den politiska kritik som riktats mot globaliseringsivern som blivit uppblandad med europeisk kolonialpolitik, kommunistisk medlöperi och hatet mot USA:s roll som världspolis. Något som bland annat märkts av i Sverige genom SD:s närvaro i riksdagen och i Finland genom Sannfinländarna. Det finns naturligtvis olika typer av missnöje kring globaliseringens effekter, men jag vill hävda att den globaliserade världen idag tog ett nyktert andetag.

En konsekvens kan vara att tillbakadragandet från Afghanistan blir ett steg närmare politiskt genomförbart. al-Qaida har förlorat sin ledare. Bin Laden förlorade nu katt- och råttaleken med USA.

Vad det får för konsekvenser på nätverket al-Qaida är oklart, men helt opåverkade lär de inte vara. Men någon återgång till innan 2001 är det ingen fråga om. Osama bin Ladens attack mot World Trade Center har har blivit ett skräckexempel på väst naivitet, undfallenhet och slapphet.

För president Barack Obama är det här en möjlighet att visa på resultat. I sitt YouTube-tal har säkrat bevisen om Osama bin Ladens existens tillräckligt länge för att slå till. Därmed är han bättre än sin företrädare George W Bush som okritiskt följde sin politiska intuition. Något som Hans Blix kritiserat skarpt. Han lär vara betydligt nöjdare idag.

Bloggar: Johan Westerholm | Christian Carlsson | Fredrik Antonsson | Carl Bildt | Caroline Szyber | Lilith Svensson

Info

2011-05-01T23:43:00.001+02:00

En liten uppdatering angående domännamn. Nu fungerar soilander.se för att snabbt knappa in vad som skrivs här.

(Mitt förra, soilander.com, finns för Wordpress.)

Underhållande jämförelser

2011-05-01T22:25:00.000+02:00

Politiska aktiviteter under första maj har kristdemokraterna i Uppsala satt egen prägel på genom att bjuda in Alf Svensson att tala om familjen. Socialdemokraterna har ett år ärevarv genom Håkan Juholt vars retorik går hem inom de egna leden:
- Är det inte märkligt att pingvinerna lyckas organisera samhället bättre än vad Fredrik Reinfeldt har gjort, frågade han sig.

Nu höll han inte tiden, vilket blev nyheter. Kanske det går att vända till något retoriskt.

Ett dataspel heter 1 penguin and 100 cases. Den anspelar också på teman om varmt och kallt och pingvinens organisationsförmåga. Greppet är alltså inte helt ovanligt, men definitivt underhållande. Visst är pingviner bedårande små varelser som tål stark kyla och är enormt skickliga och underhållande jägare under vatten. Ofta ensamma i det utförandet, vilket i retorikens ögonblick går att vända till att alla behöver arbeta utifrån sin egen förmåga.

Dock uteblir Juholt-effekten i opinionsmätningarna och sakpolitiken lyser med sin frånvaro.

Samtidigt fortsätter borgerligheten i Alliansen att regera. Själv ser jag fram emot effekterna av patientsäkerhetslagen som infördes i januari 2011, initiativet till en ny patientlag och stärkt vårdgaranti, satsningar på psykiatri, nationell cancerstrategi och sammanhållen vård av sjuka äldre vilka nämns i regeringens nyhetsbrev. Även Gerhard Larssons förslag att landstingen tar över missbruksvården från socialtjänsten ställer jag mig positiv inför.

Bloggar: Fredrik Antonsson

Att iklä sig studentens fria sinne

2011-04-30T18:54:00.000+02:00

Frågan om Håkan Juholts skrala utbildning liksom Mona Sahlins har väckts av DN:s ledare. Sedan leker de med rubriken "Juholts (h)järngäng". Ett järngäng där hjärnan är satt i parentes. Den späddes på med "Ingen Juholt-effekt" och Expressen är heller inte sen att belysa:
- Vi har heller inte sett någon ny politik, säger opinionsanalytikern Nicklas Källebring till Dagens Nyheter

Juholt har en gymnasieexamen. Det är naturligtvis väldigt lite. På regeringens hemsida går det att läsa följande om Fredrik Reinfeldt:

Även om rangordningen inte spelar någon roll så brukar det heta "det viktigaste först". Familjen är rudimentär. En viss utbildning är alltid bra, men det är inte lika självklart att de med vetenskaplig utbildning vet bäst, men sannolikheten är större hos en högutbildad än en lågutbildad.

Nu tror jag på den lilla människan. Det kan vara en klassfråga, men det behöver inte vara det. Det kan lika gärna vara en människa som levt för att vara duktig, men som plötsligt börjar bejaka sina ofullkomliga sidor. Eller en människa som levt under alkoholismens förtryck och börjar tillfriskna.

Kunskap blir lätt gammalt. Förmågan att kasta sig över nya kunskapsfält som gamla är nödvändigt i den politiska rollen, men kommer till särskild användning som student. Det finns många studenter som snubblat sig fram på vetenskapens väg. Viktiga lärdomen som studenten kan ta med sig in i den politiska världen.

Uppdatering
Samtidigt spelar det ibland ingen roll vilket erkännande en människa får i utbildningssammanhang eller politiska sammanhang. En gammal bild över en människa fastnar lätt fast på näthinnan, vilket kan både vara bra och dåligt. Det som är bra är att de som inte hängt med i utvecklingen inte behöver känna mindervärdighetskomplex eller tvingas till någon beundran. Samtidigt så missar de att bli uppdaterade och förlorar därmed möjligheten till nya insikter.

Disciplinen fostrar sinnet
Det som avgör en människas förmåga är ett genuint engagemang, ett stark intresse och stor dos av nyfikenhet. Det räcker långt, men att iklä sig studentens fria sinne och underkasta sig en vetenskaplig utbildning är att ta del av kunskaper och erfarenheter som inte går att tillgodogöra sig på annat sätt.

Själv ratar jag ingen som har lägre eller för den delen högre utbildning. Jag tror alla är värda att bli respekterade oavsett förmåga att tillgodogöra sig utbildning. Jag jämför helt enkelt inte min insida med andras utsida.

Att jag själv har en svaghet för personlig utveckling är däremot något helt annat, men ändå inte. Det handlar om att jag vill lära mig nya saker.

Bloggar: Fredrik Antonsson