Utifrån befintliga studier kan vi inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna om att ökad konkurrens skulle leda till förbättringar av välfärden har infriats.Min första anblick är att det bland det dummaste jag läst på länge. Behövs det en vetenskapsman som mäter kömiljardens konsekvenser att vården blivit snabbare? Det är till och med så att de som drabbas av stroke riskerar att få fler skador om de behandlas i otid än i tid. Konkurrensen ligger mellan landstingen - inte mellan de privata och det offentliga. De som i slutändan vinner är de som syns bäst i landstingsbudgetens prioriteringar och vinner trovärdighet inför väljarna. Eller konkurrensen mellan det statliga apoteket och de privata. Har inte det lett till att välfärden blivit bättre för medborgare som kan få lindring från huvudvärken? I Sörmland som är glesbygd är de privata apoteken en framgångshistoria för lokalbefolkningen.
Att 20 år har gått utan en systematisk utvärdering av privatiseringspolitiken är oacceptabelt.
Kanske menar SNS att den statliga insynen är obefintlig inom den privata sektorn? Här kan det ju faktiskt vara nödvändigt att de privata företag som har ambitionen att ge stöd till välfärden också tar sitt statistiska ansvar att presentera siffror. Nu vet jag inte om det redan är så, men när det kommer till privata vårdcentraler så tror jag det är viktigt med en viss medborgerlig insyn där valda representanter har en möjlighet att påverka genom att granska felaktigheter. Frågan är hur många huvudvärkstabletter som säljs i mataffärerna?
Hur den ska fungera vet jag inte, men innebörden av det jag säger är att det privata ska vara underställt demokratisk insyn, utan för den skull vara målstyrd av den. Idag fungerar sjukvården på liknande sätt, vilket jag tror är en viktig fördel.
Idag kör privata företag ambulanser åt olika landsting i Sverige. Eller privata sjuksköterskor som hyrs in på sjukhusen och som slarvigt kallas för vikarier. Bara det är skäl nog för att allmänintresset ska ha möjlighet att utvärdera de privata företagens och de privata representanternas relation till patienten. Frågan är om utvärderingen ska vara statlig bekostad, eftersom själva fördelen med det privata är att inte behöva betala "onödiga" administrativa kostnader. Så ytterst handlar SNS:s resonemang om att öka forskningsanslagen för att utreda privatiseringen. Även om greppet hon använder tenderar till att bli politiskt.
Det kan ju vara värt att påminna sig om att Öppna Jämförelser av cancersjukvårdens kvalitet och effektivitet inte ens har ambitionen att försöka ge sig in på hur patienter upplever sin sjukdom och hälsa efter behandlingen. Inte heller försöker de ge sig in på rehabilitering, omvårdnad eller psykosocialt omhändertagande. Anledningen är att direkta jämförelser är svåra och göra - och därmed felaktigt missvisande.
Samtidigt tror jag att det ska ligga i vårdföretagets intresse att göra information tillgänglig, i syfte att förbättra sin verksamhet. Det ska finnas möjligheter att mäta resultatet på ett självklart sätt. Kanske forskningen ska inrikta sig på hur mätningen ska gå till för att den ska vara jämförbar.
Idag fick vi i alla fall genom DN Debatt en ganska märklig påminnelse om behovet av sådan forskning.
