Solen lyser över alla i Oxelösund

SÖRMLAND Både igår och idag har Sörmlands Nyheter skrivit om situationen i Oxelösund. Jag bor som sagt tio minuter från denna solskenssaga där molnen inte riktigt vill bita sig fast. Där har socialdemokraterna styrt i 95 år. Där går vårdcentralen back för att invånarna hellre vill skriva sig i Nyköping. Läkarna är rädda att gå i väggen för att arbetsbelastningen är så hög. Senaste tillfället som Oxelösund drabbades av en nedskärning var när psykiatriska mottagningen lades ner i år.

Nu var jag där i fredags. Tidigare har jag fått veta att kristdemokraterna förlorade sitt sista mandat i valet 2010. Det kändes naturligtvis tråkigt, men den arma politiska kristdemokraten som stått på barrikaderna fick kliva in i den politiska husvärmen hos moderaterna. Ett snöpligt slut, men än dock lyckligt slut.


Det skvallras i medierna om att Sverigedemokraterna på nationell nivå inte heller går fria från eländet. De flesta vanliga människor gör allt de kan för att hålla sig borta från missbruksfällan, som har långa anor i Oxelösund.

Som sagt, jag var där i fredags på min fritid. Eftersom kassan var skral inför löning så fick det bli hamnen med vackra blommor och vajande flaggor med utsikt över ett gammalt varvssamhälle som gjorde flera knop än vad den gör idag. Naturen är helt vidunderlig i detta begynnande stycke av skärgårdslandskap.

Oväntat besök
Så, när jag satt där vid hamnen och njöt av höstsolen så kom det fram en äldre man som frågade om vi skulle till Nyköping och om det fanns plats i bilen. Det kändes som han hade haft uppsikt över vår stund i solen och valt ett passande tillfälle. Hans uppträdande avslöjade att festandet hade pågått länge, men att han kämpade att hålla sig ovanför ytan. Nu var jag bestämd och sade dramatiskt ”nej, vi har plats i bilen, men inte för dig”.

Han skruvade sig en aning och tittade med stora ögon. Grymtade en aning och kilade iväg med lätta ben. Det var inte med elakhet som jag sa detta, men jag funderade aningen om hans förfrågan hade någon politisk innebörd och om solidariteten hade gått på villovägar.

Sedan kom jag till centrum. Först över en bro som anslöt till en gångväg som var ovanligt bred för en stad som knappt rymmer 11,000 invånare. På vägen dit passerade jag en äldre man som släpade på en barnvagn med en dunk om 40 liter som halvfull. ”Hembränt”, sa min sambo och blev förvånad. Själv reagerade jag ”var är polisen”. Den reaktionen visade sig snart vara aningen naiv.

Likgiltighet
Några meter in mot centrum ser jag ICA Kvantum. Dit strömmar barnfamiljer och äldre. Så jag frågar ett äldre par om var bankomaten finns, och de lyssnar inte ens på mig utan skrattade inbördes för att avleda uppmärksamheten. Det var då jag muttrade för mig själv i något om att likgiltigheten och misstänksamheten slagit rot till den grad att människor avskärmar sig i rädsla helt från varandra. Det allmänna förtroendet är på mininivåer.

Till slut hittade vi bankomaten som gömde sig i solskenet som bländade synen över torget. Vid systembolaget stod ett tjugotal personer som påminde om de två första jag träffat. De hade passerat olika missbruksstadier för länge sedan och min reaktion var ’hur kan de leva så här’? Så slogs jag av att livet i sig är ihärdigt och starkt. Att den vägrar låta sig besegras av självdestruktivitetens vingslag även om de slår farligt nära livspulsen. 

Kamphundar
Väl vid bankomaten så såg jag en ung kvinna komma gående med en kamphund som hade munkorg. Bara det fick mig att nyfiket fundera över tryggheten. Sedan gick hon till några yngre män som gömde sig vid en portuppgång. De höll sig på betryggande avstånd från omgivningen och gungade som grenar i smått böjd ställning. Ingen ovanlig syn på Sergels torg på 1990-talet när heroinet spökade, men likväl blev jag gripen. Men, heroin i Oxelösund?

Läkarbrist
Det finns både tågtrafik och motorväg till Oxelösund, men trots de goda allmänna kommunikationerna så vill det sig inte riktigt. På sju år har vårdcentralen i Oxelösund varit underbemannad på läkare. Även när det kommer till journalistiken så är det en merit att ha överlevt platsen, som sägs bryta ner människor i den ånga som väller upp ur staden.

Som sagt, 95 år, har Oxelösund haft socialdemokratiskt styre. Det borde varit ett socialistiskt paradis! Den s-ledda kommunledningen är innerligt trött på missbruksfasonerna som numera omfattar allsköns droger från nätet. Själv dömer jag dem inte, men förstår att det kollektiva greppet har sina fördelar i sociala trygghetsnät, samhällsbygge, arbete och kamratskap. Ibland räcker det tog inte till. I mitt liv har samhörigheten andra platsen - även om det ibland  kan vara svårt att skilja mellan vad som är viktigast.

Det personliga engagemanget är det som bär mig. Först att våga erkänna mig maktlös över både allt och alla - utom mig själv. Mod att våga gå emot mina rädslor, annars är det ju inte mod utan något självklart. Stolthet för att jag vågar ta plats som människa med mina behov och ambitioner - de är brister och risker så länge jag inte erkänner deras existens. Självkänsla för att reparera det förflutnas självbild. Kunskapen är inte alltid självändamålet, utan det är alltid engagemanget att orka plöja tankarna genom en ny situation som är den starkaste drivkraften.  Ärligheten att våga se saker som de är utan att försköna eller överdriva.

Lösningen
Själv tror jag att en del av lösningen ligger i att frivilligorganisationerna som har en öppnare behandlingsplan blir stimulerade att på individnivå hitta fram till människor. Ofta är det människor som har liknande bakgrund som kan möta den som står mitt i eländet. Felet som begås är att det är "vanliga" människor som tror att de kan förstå missbrukaren, vilket även den schweizisk psykiater, psykolog och författaren C.G. Jung misslyckades med i  sitt analysarbete.

Identifikation är själva livsnerven i tillfrisknandet från alkohol- och drogmissbruk och ett viktigt första steg på vägen mot ett liv i tillit. Jag har sett det i New York, i Toronto, i Stockholm och det borde fungera även i Oxelösund.

Bloggar: Lotta Johnsson Fornarve, Siw Sjöholm Johansson, Mattias Pettersson, Peter Johansson