Dags för Hägglund att ta chansen



DN uppmärksammar Hägglunds framtida ledarskap

 Det dröjde inte länge innan svaret kom från kristdemokraternas partiledare och Sveriges socialminister Göran Hägglund som själv välkomnar en öppen utmanare. Till Ekot säger han:
- Jag skulle vilja se någon person som ställer sig upp och säger ”Jag vill bli partiledare”, och så får vi ta en mätning då på rikstinget då medlemmarna får ta ställning. För den här situationen som vi har när man inte har något att mätas mot, den blir ju inte så värdefull.

Samtidigt visar senaste opinionsmätning att KD fortfarande befinner sig under fyra procent, även om ökningen ligger på +0,5 procent.

Det är viktigt här att Göran Hägglund tar tillfället att kliva fram och visa vilket parti han vill leda i framtiden. Det här är hans viktigaste chans att visa för både Sverige och kristdemokraterna att han fortfarande är stark.


Tidigare kristdemokratiska framgångar i slutet av 1990-talet handlade mycket om rådande politiska situation, menar Göran Hägglund. I valet 1998 fick kristdemokraterna 42 mandat i riksdagen och 11,76 procent av rösterna. Efterkommande val har kristdemokraternas utveckling varit som en glasspinne i värmeskåpet. 

Nu säger Göran Hägglund att det efterfrågas en mer reflekterande och övervägande person utifrån den position han har, eftersom orden väger tyngre än hos gemene man. En brist i detta är att gemene man får svårt att personligen identifiera sig med honom.

Nu finns möjligheten att kristdemokraterna har en öppen process utifrån den modell som centerpartiet lagt fram. Där får kandidaterna möjlighet att resa land och rike runt och så finns det en konstruktiv debatt kring de som kandiderar. Hur ska de kandidaterna framhäva sig själva utan att få lägga fram vad de tycker personligen?

Problemet hos Annie Lööf har varit en del uttalanden om LAS, som hon kommer få tona ner och döda i sin position som näringslivsminister. Även om hon gör dessa uttalanden gentemot facket så blir hon också tydlig som nyliberal kraft. Sedan går det alltid att ändra sig eller göra som Fredrik Reinfeldt som styr regeringen med fast hand.

Kristdemokraternas process har mer likheter med socialdemokraternas. En svag riksdagsgrupp som är splittrad i olika falanger. Under lång tid hämtade Göran Persson regeringsmedlemmar utanför riksdagsgruppen som blev ett externt parti utanför regeringen. Thomas Bodström beskriver stämningen i transportkompaniet utifrån termer av mycket frustration och besvikelse. Den svaga riksdagsgruppen blev också Mona Sahlins fall.

Min önskan är att kristdemokraterna på regeringsnivå hittar verktyg för att stärka samarbetet och sammanhållningen också gentemot riksdagsgruppen.

Att Göran Hägglund välkomnar en tydlig utmaning är naturligtvis bra. Det känns som han äntligen vågar hoppa i de olika strömmar som finns i partiet, utan att tysta ner dem på förhand. Söker han sitt stöd från mig så har han det, eftersom jag delar mycket av den idéflora som finns i kring att acceptera andra livsstilar än min egen. För mig är det en utgångspunkt som räcker långt och täcker uttrycket från det kristdemokratiska principprogrammet: "grundad på en samhällssyn som präglas av kristen etik och humanism."

Först ut att utmana Hägglund är Mats Odell. Väntat är också Bengt Germundsson. Förhoppningsvis ställer också Ebba Busch upp.


Media: AB, Exp, SvD, DN, DN, Exp