På tre månader gjorde Carl Bildt en vinst på 2 685 000 kr

UD. Överåklagare Christer van der Kwast får den delikata uppgiften att granska om utrikesminister Carl Bildts optioner är del av en korruption, som då särskilt skulle beröra oegentligheter i relationen mellan stat och näringsliv.

Med högsta sannolikhet pekar utgången av utredningen på att Carl Bildts optionsinnehav fram till december 2006 inte blir ett brottsmål. Detta vet medierna, som istället riktar in sig på att granska Carl Bildts personliga motiv, eftersom utrikesminister överlämnat optionerna till en disciplinär förvaltning.

Fredagen den 27 oktober sitter i vilket fall utrikesminister Carl Bildt i Aktuellt och blir intervjuad av den skickligt ifrågasättande f.d. Dagens Eko-journalisten Jarl Alfredius, som arbetar på SVT sedan 1986 (SVT Play 061027). Här kommer därför ett längre utdrag.

– Ska vi ta det här, säger Jarl Alfredius och gestikulerar brett med armarna. Aktierna har du sålt. Du har än så länge optionerna kvar. Först i december kan du göra någonting med dem. Vad kommer du att göra?

– Då säljer du dem givetvis, svarar Carl Bildt raskt. Av den enkla anledningen att dem är ju – detta är ju ett styrelsearvode. Det tillgår så och det här är rätt vanligt utomlands. Har ju amerikanska sådana, exakt sådana, samma sak, gestikulerar Bildt och syftar på optioner. Där det är gällande. Då tillgår det så att då beslutar bolagsstämman om den arvodering som i det här fallet ingår i optionens [...] värdering. Det beslutar bolagsstämman att man inte kan överlåta, det kan man inte sälja, och det förfaller bara på en viss dag.

– Så du kommer teckna aktierna, är det så, frågar Jarl Alfredius.
– Nej, jag säljer dem, men, vad som då sker är att enda sättet att ändra detta hade varit att nu inkalla en bolagsstämma i Vodstok Nafta för att ändra optionsvillkoren, för mig och för alla. Det hade tagit längre tid att genomföra denna process för att lagar ska följas, säger Carl Bildt.

– Det är väldigt tekniska omständigheter, Carl Bildt, säger Jarl Alfredius. Nej, får jag fråga, kan du inte avstå från optionerna helt och hållet?
– Inte i dag, svarar Carl Bildt.
– Men då, senare, fortsätter Jarl Alfredius.
– Det är inte juridiskt möjligt, replikerar Carl Bildt och påpekar att detta gäller styrelsens regler, vilket medierna har valt att betrakta att Carl Bildt ljuger om att han kunde löst in optionerna - då utan vinst - tidigare.

– Du kan ju avstå och lösa in dem… menar Jarl Alfredius förvånat, väl medvetande om att det är fullt möjligt, men att Carl Bildt då skulle förlora 2 685 000 kr, vilket är dagens vinst för optionerna.
– Du kan ju lösa in dem och betala skatt på dem, svarar Carl Bildt. Det var någon som sa att jag kunde ge bort allting och betala skatt. Större delen går till Anders Borg, förklarar Carl Bildt och syftar då antagligen till att större delen av den förväntade vinsten på de nuvarande 4,8 miljonerna går till skatt.

Optionerna var då värderade till 141 kr och Carl Bildt hade 15,000 optioner, vilket - utan vinst då - blivit 2,115,000 kr. Under 3 månader från oktober månad har Carl Bildt gjort en vinst om 2 685 000 kr.

Nu i dagarna får utrikesminister Carl Bildt dock Vostok Naftas informationssekreterare på sig genom SvD (060108):
- Precis som i andra optionsprogram måste man inte utnyttja en option, svarar Robert Eriksson.

Även Ulf Holm (mp) har KU-anmält (061020) utrikesminister Carl Bildt, eftersom han betraktar Vodstok Nafta som ett intresseföretag i den planerade ryska gasledningen som ska dras genom Östersjön, där Sverige har tydliga intressen. Ulf Holm (mp) tror med andra ord alltså att Carl Bildt är en rysk spion.

Utrikesminister Carl Bildt väljer alltså att inkassera vinsten från optionerna, även om det går in på hans ämbetsperiod som utrikesminister. Kanske var det anledningen till varför Carl Bildt tvekade att bli utrikesminister? Själv tycker jag 2,685,000 kr på att göra ingenting är moraliskt försvarbart.

Intervjun fortsätter...

– Så du kommer att tjäna pengar på de här optionerna, anmärker Jarl Alfredius och vill få Carl Bildt att framstå som en girig kapitalist.
– Ja, det kommer jag att göra. Detta är ett arvode, markerar Carl Bildt.

– Hur mycket då? Fem miljoner, undrar Jarl Alfredius samvetsgrant med sikte på girigheten i Carl Bildt.
– Nej, nej, absolut inte. Fyra... större... säger Carl Bildt trevande.

– Men fram till... frågar Jarl Alfredius, och blir avbruten av utrikesministern som lyfter upp vänster hand och markerar ett tydligt stopptecken. Storleken på vinsten är tydligen ett känsligt ämne.
– Jag, jag, jag, hävdar Carl Bildt lagom mjukt och vinner tillbaka ordet.
– Får jag bara säga... undrar Jarl Alfredius och tonar medvetet ner rösten. Det är ju trots allt Sveriges utrikesminister - även om han är moderat.

– Om det skulle vara fem miljoner så är ju huvuddelen av de pengarna som går till inkomstskatt, förklarar Carl Bildt övertygande. Det här är ju skattade pengar, så de hamnar huvudsakligen hos Anders Borg. Det är ju rätt mycket pengar det också. Det är den styrelsearvodering som utgått till alla ledamöter i styrelsen.

Samtalet tar nu en helt annan inriktning, där det diskuteras om det finns en moralisk konflikt mellan Carl Bildts affärs- och utrikesrelationer.

– Med tanke på jävsdiskussionen, anmärker Jarl Alfredius, så fram till den tidpunkten, så bör det rimligtvis vara av intresse för dig att det har gått bra för det här företaget och att det inte kommer fram oförständiga […] saker för då sjunker kursen, förklarar nu Jarl Alfredius.

Här ser nu Carl Bildt återigen en möjlighet att förklara den statliga granskningsproceduren av statsrådens relationer med näringslivet:
– Nu har jag överlämnat detta till en disciplinär förvaltning. Det har jag ingen aning om överhuvudtaget. Det är ju alla innehav. Det gör man som statsråd. Man överlämnar dem till en så kallad disciplinär förvaltning, det vill säga någon som sköter dem, och så har man inte med saken att göra, markerar Carl Bildt bestämt.

– Så du kommer inte ha någon som helst insyn i vad som sker med hur dina aktier i fortsättningen placeras, frågar Jarl Alfredius väl medveten om att Carl Bildt har insyn i Vostok Nafta även om han inte sitter i styrelsen. Han sitter ju i regeringen.
– Jo, det kommer jag ha så tillvida att jag också kan läsa statsrådsberedningen, svarar Carl Bildt. Det här ska ju redovisas hela tiden. Det ska redovisas offentligt i statsrådsberedningen, för då läggs det på webben och jag kommer läsa den på webben. Du och jag kommer veta lika mycket.

– Varför säljer du inte alla dina aktier och placerar dem i fonder, förebrår Jarl Alfredius och ger Carl Bildt ett förslag till en oekonomisk omplacering.
– Nej, ja, fonder är ju aktier också, eller hur, replikerar Carl Bildt.
– På sätt och vis, ja, svarar Jarl Alfredius och inser att förslaget inte var så bra. Varken ekonomiskt eller förståndsmässigt. Det ger därför Bildt det nödvändiga utrymmet att förklara ytterligare.

– Ja, det är ju klart dem är, säger Carl Bildt. Jag tycker ju i och för sig att det är bra med sparande i företag i aktier, det kan vara fonder, det kan vara direkt. Det är bra för den enskilde, det är bra för företaget, det är bra för samhällsekonomin. Vi uppmuntrar aktieägande och företagssparande och jag har inte allt, men jag har huvuddelen av mitt sparande ligger i olika företag och i aktier, både i Sverige och i Norden och i det nya Europa och också Ryssland.

– Det kan ju handla om att […] för att undvika jävssituationer, säger Jarl Alfredius förment rådgivande.
– Nja, de kan uppkomma, svara Carl Bildt och är väl förberedd på frågan. Men jag tror inte de uppkommer. Men då har vi en mekanism, det hade den förra regeringen, Leif Pagrotsky hade ju rätt mycket pengar, och det fanns i den tidiga regeringen […] så har du en mekanism som klarar av detta. Det har aldrig varit ett avgörande problem.

– Sista frågan, inflikar Jarl Alfredius, men Carl Bildt fortsätter prata.
– Mycket av yvigheten i diskussionen har ju gått tillbaka på rätt mycket okunnighet, förklarar Carl Bildt.

Den kunnighet som Carl Bildt anser Jarl Alfredius sakna finns att läsa på Wikipedia, men det är uppenbart att journalisten Jarl Alfredius saknar respekt för Carl Bildt som person - och försöker måla in honom i ett hörn där högerspöket gör sig gällande.

– Har den här affären skadat dig, frågar slutligen Jarl Alfredius retoriskt.
– Om du säger, nej, det tror jag inte, svarar Carl Bildt och avlossar en sista salva mot journalisterna:
- Däremot så tror jag att det har varit ett litet mediedrev. Media tycker om att ha drev. Och det är väl bra om det finns någon substans.

- Det här fallet visade det sig då att det fanns ju inte någon substans, säger Carl Bildt återigen bestämt mot journalisternas ifrågasättande av hans optionsinnehav, där han väntade extra i några månader på en utdelning av fyra år skicklig ekonomisk hantering. Precis samma taktiska ekonomiska hantering som vilken småsparare som helst önskar äga.

[...] = ohörbart

Carl Bildt, Jarl Alfredius, regeringen, Christer van der Kwast, Vostok Nafta