Kunskapssamhällets nackdelar

DEMOKRATI. USA:s statssekreterare Condoleezza Rice har varit i Ryssland på besök (AP 051015). Med tanke på att två tunga pris – Nobels fredspris och Nobels litteraturpris – gick till fräna USA-kritiker tyder detta på att det intellektuella stödet för George W Bush inte är särskilt stort i Europa. Då särskilt efter USA:s intervention i Irak.

Personligen tycker jag diskussionen "för eller mot" Bush är förkastlig. Den hör hemma på 70-talet. Idag finns det flera andra dimensioner att diskutera än ensidig propaganda från vänsterpopulistiska nejanhängare. Ursäkta, men vem diskuterar ansvarsfrågan om Irakkrigets utbrott utifrån mer än en nyans - det vill säga mot USA? Knappast de norska eller svenska nobelkommittérna.

Att USA ensamt kan stå upp i en dominerande ställning i den globala politiken är något som irriterar många. I en kraftmätning mellan Kina, Ryssland och Indien är USA fortfarande suverän nog att själv hantera globala konflikter. USA:s suveränitet skapar ett slags utanförskap för de verkligt politiskt ointresserade. De vars åsikter inte sträcker sig till djupare analyser. Det är just denna populism – fördomsfyllda logik – som är skadlig för demokratins värdegemenskap. USA står idag ensamt för de demokratiska värderingarna, vilket är den svåraste sanning demokratimotståndarna kan acceptera. De, som i skuggan av en generös välfärd, praktiserar en skarp åsiktscensur. Där är också en fördomsfylld logik dagligt bröd.

Trots att USA står för demokratiska värderingar – vilket är svårt för varje öga att undgå – vill svensk massmedia inte acceptera denna syn på demokrati där USA har det operativa ansvaret.

Att makt ska granskas av allmänheten är det ingen som ifrågasätter. Med tanke på den information som finns om Irakkriget sköter sig president George W Bush bra. Frågan är om allmänheten saknar objektiva representanter. Idag är objektiviteten synonym med värdenihilism – upplösning av värderingar – och anarki – gränslöshet. Kort sagt kan man säga att den borglighet som idag existerar lever borgligt, men tänker i vänsterradikala termer.

Den ensidiga svenska propagandan har sina rötter djupt nergrävda i socialdemokraternas planer på att socialisera samhället. I takt med att tiden förändras till att bli mer individualistisk blir demokratibegreppet mycket viktigare. Demokratin blir själva samhällsystemets nav. En garant för varje människas rätt att existera. Hur den individualistiska eran påverkar ekonomins område tål också att diskutera. Jag får be om att återkomma om detta.

Konsensus av kritiken från vänstern är ytterst diktatorisk. En differentierad bild av Mellanöstern är inget som journalisterna förväntas ta ansvar över. Istället är den stora censurapparaten igång, som klipper, klistrar, suddar, avbryter, förnekar, ljuger, delar in, förvränger och så vidare.

Att statssekreteraren Condoleezza Rice har siktet inställt på Iran just nu är viktigt att försöka förstå. Pravda (051015) skriver: ”EU och USA tror att Tehran har vilselett det internationella sällskapet och lurat i IAEA:s inspektörer påståenden att Iran förvaltar en fredfull kärnkraftsutveckling”.

Frågan är vad som kommer att hända. När USA:s ärende om ett hårdare tryck mot Iran växer allierar sig Ryssland med Kina som även får stöd av Indien i FN:s säkerhetsråd. USA kommer naturligtvis inte acceptera att Iran har kärnvapen. Då står FN:s säkerhetsråd ensam i den internationella politiken. Vad det har inneburit vet vi sedan tidigare. FN förlorar. IAEA måste backa några steg. USA vinner. Vi förstår ingenting.

Here they go again,
The Yanks in their armoured parade
Chanting their ballads of joy
As they gallop across the big world
Praising America's God.

Harold Pinter January 2003